Frédéric Savart

Savart Bulle de Rosé
Ljus laxrosa färg.
Tydligt bräckt anklever på nosen.
Syran går direkt till attack tillsammans med den otroligt inbjudande krämiga moussen.
Massvis av söta bär går direkt upp i gommen, vildsmultron, hallonmarmelad och körsbärskompott tillsammans med rostad ek som ännu flyter uppe på det hela. Men det är ju trots allt ett ett extremt ungt vin vi har i glaset.
Det är få viner som tex Savart som ger mig det fula leendet jag får i ansiktet. Och med tanke på att jag ganska nyligen testat detta vinet med två äldre deg-datum är jag väl-medveten hur stora och charmerande dessa viner kan bli, det svåra är bara att låta resterade flaskor få ligga

Savart Calliope 2006
Deg 2012 augusti

Mycket knuten och brödig doft, med smått komplexa nötiga toner - från faten.
Moussen är otroligt fint krämig.
Vinet går in med bra bredd, krämigt, smält smör och en korg fylld med brända mandlar.
Hård hård ung, bitsk syra ackompanjerat med bitande mineral. lång och fet finish av torkad apelsin.
Detta är förmodligen ett stort vin då det under kvällen öppnar upp. Samtidigt som det vid sin nuvarande ungdom redan visar på bra bredd och stort komplex fauna av rik mineralsten. Men det är framför-allt den exceptionellt krämiga moussen som toppar hela upplevelsen och ger det hela en väldigt bra elegans.

Jämfört med Millésime 2006 är detta bredare och smörigare men framför-allt mycket mer elegant, mer av allt egentligen.  Men överlag är det ändå väldigt lika varandra.  De speglar båda två årgång2006 väldigt bra. Ingen av dem når någonsin upp till den otroliga fruktkoncentration som Millésime 2008 gav

Vouette&Sorbée 2007

Vouette&Sorbée Blanc d'Argile 2007
Deg2010

Vid och djup nos med mognad. mycket lik en topp-Bourgogne.
Stor, mogen, toner av Ingrid marie-äppelmos, rostad brioche, bakad rabarberpaj, Bourbonvanilj och varm gulfrukt. Mineralen är helt integrerad.
Detta är solklart den mest uttrycksfulla och mognaste Vouette jag testat. Nästan så man kan skönja toppen som lär komma i väldigt snarframtid. Att Blanc d'Argile är Bertrand´s svagaste vin får jag här ännu en gång tydligt bekräftat då jag nyligen testat både Fidéle 08 och Rosé 07 som båda var extremt knutna och har många år framöver. Inte för att detta vin på något vis är dåligt. BdB07 är helt underbar just nu som även bjussar på en viss Selosse-parfym med värme i glaset. Terroiren är här också väldigt tydligt från den tungt ler-dominerade jordplätten. Detta är helt till vinets fördel då det ger en bra tyngd.

Domaine Huet 2011

Äntligen får jag grabba mina tassar över nylanserade 2011or från Favorit byn.
2011 ska historiskt vara den rikaste årgången sedan 1990 och inte bara Huet, utan även grannarna har valt att göra sina Prestiger denna årgång. Detta är i dagsläget visseligen o-betydligt då det bara är meningslöst att poppa dem innan sin 20-årsdag.

Men idag ska vi testa vingårdsläget Le Haut-Lieu.
Färgen är trots åldern gyllenegul.
Doften är direkt uttrycksfull men tydligt och bits ung. Toner av torkat krossade ostron, nyslipat metallspån och unga nyskördade gröna äpplen.
Vinet flyter med stor komplexité
Endast en stor topp Vouvray av denna klass kan gå in med sån kraft direkt som denna. Stora drag av honungsrostade päron omfamnad av en extremt terroir berikad flora av krossad kalk och krom.
Syra går långt in i kroppen och blir snabbt förbluffande elegant, toner av sirligt fläder, bakade gulatomater, brynt kvitten. Finishen är lång och mättat av bakad äppelpaj, de hårda mineral som ligger kvar ger ett sista fräscht vick av limezest. Detta är inget annat än ett stort majestätiskt vin som växer långsamt med den tålige blir belönad med en otroligt harmonisk melodi om Vouvrays vackra sommarlandskap. Som en lång välartad ung flicka som viskar om den kommande generösa buffé av mogen och bakad frukt som hon kommer bjuda på en vacker sommarkväll, långt fram i tiden.

Lanseringsprovning med Champagneliv

Ny lanserade vinhandlaren Daniel på Champagneliv, bjöd in på en introductions-provning där vi skulle bedömma fyra, för mig, nya odlare. Provningen serverades blint och fördelades på 4flighter. en odlare per flight, varav 4viner per flight.

Flight 1
Producent J.P. Seconde. Odlare som förfpgar över 8Ha. med en årlig production på 70 000flaskor.

Glas 1
Brut Tradition (basår 2009)
Färgen är vattnig, transparent.
Lätt vin i mycket spretig stil. Relativt metallisk-stil, på ett oangenämt vis.
Överlag mycket dåligt sammansatt, hemsk syra i cava-lik-stil. Frukt som flyter uppepå det hela. Allt avslutas med ett oangenämt beskt avslut.

Glas 2
Blanc de Noirs (basår 2009) 2 500 flaskor producerat.
Mycket Pinot dominerad nos i extremt knuten stil, här går det knappt få ur några aromer alls.
Mycket kartig syra, Frukten går i helt okej linje, men återigen är syran fruktansvärt spretig, att jag funderar på om detta verkligen kan vara champagne? Vinet dör även snabbt i glaset och dethär ger mig absolut inget.

Glas 3
Millésime 2008
Här är nosen mer komplett, små rostade toner, medelfyllig, rostade nötter, krutrök, helt okej sammansatt frukt. Mycket ung citrus-syra med en knivsudd av oangenäm mineral. Min spontana tanke är en ren BdB?
då mineralen snabbt växer i glaset.

Glas 4
JSP Secode (bas 2009)
Chablis-kritig och äpplig nos.
Tydligt störst fruktkoncentration av alla viner.
Medelfyllig packad med exotiska drag av honungsmelon, kiwi och Alsace-krispig blomster.
Allt otroligt dåligt ihop-packat med en finish som dör ut direkt.

Det går som en röd tråd genom denna producent med de extremt dåligt sammansatta vinerna. Antingen är vinmakaren mycket ung och o-erfaren. Men jag tror det största problemet ligger i att man har väldigt dåligt druvmaterial i grunden, ihop med antagligen höga skördeuttag och jag misstänker även att den höga dosagén inte tillför något vidare då den stör mig aningens hoss samtliga viner.

Flight 2
Producent: Waris-Larmandier. Odlare från Avize med årlig produktion på 20 000flaskor.

Glas1
Tradition NV
Ung, uttrycksfull i tropisk blomster halvöppen doft.
Vinet går in helt okej i halvfyllig stil, frisk lime. Bra sammansatt, oxidativ fetma, diskret mineral. halv kort svans i typisk standard stil men ändå bra

Glas2
Empriente 2005
Först men smyg kork på nosen som stör väldigt mycket.
Med mer luft blir stilen mer oxidativ och korken försvinner.
Vinet är slankt, lätt med röda äpplen, inte jättebra, men heltklart drickbart. Viss krusbärs-beska mot slutet.
Överlag varm och rund frukt, ung men alternativt varm årgång?

Glas3
Sensation NV
Stor tropisk stil, stjärnfrukt, sellerisorbet, metallisk mineral.
Tydligt BdB-stil Detta är inte alls lika bra sammansatt som de övriga vinerna och en viss sötma stör i bakgrunden, hög dosage? Grov mousse och ett vin som dör ut snabbt. detta går inte alls hem i min bok.
Värt att tilläga är att vinet bestod av 60/30/10 Chardonnay/Pinot noir/Pinot Blanc och 10g dosagé.

Glas4
Collection 2006
Ung men tydligtast djupast doft. tydligt att det är ett 100% ekat vin direkt på nosen.
Smörad mineral, williams päron, äppelchips. Bäst sammansatt av alla viner, i slank medelfyllig stil med störst elegans av dem. Mjukt och slank svans, bra!

En spretig odlare, de kraften man ofta får från Avize saknas helt här, undvik samtliga viner förutom Collection som är klartdrickbar.

Flight 3
Producent Pascal Mazet Odlare som förfogar över 3Ha från Ambonnay

Glas1
Grande Reserve (basår 2004)
Smörig och bra ingång, rostat bröd. Ganska kort, överlag ganska o-personlig men klart bättre än typiska standard cuvéer från de stora producenterna.

Glas2
Tradition (basår 2007)
Lätt autolytisk nos med champinjoner och sötmandel. Stor komplex oxidation som för tankarna till Montrachet. Elegant mycket bra sammansatt. Smörig, bakade päron, bra balans. Inte bland de bästa. Men helt klart ett vin som jag ser bra lagringspotential i. Gissningen låg på en halvbra men syrarik årgång, 2006.

Glas3
Millésime 1996
Komplex, vilmart-liknande oxidation. detta börjar närma sig sin fullamognad.
Toner av smält smör, brynt lök, champinjoner och gyllenebär. Sherry oxidation mitt i gommen. Syran skvallrar om en a-typisk 95a. Detta är inte alls lika uttrycksfullt som glaset innan, trots sin mognad är det inte alls lika brett. Finishen håller inte heller i så bra som man skulle önska. När det visade sig vara en 96a, bekräftar det bara för mig det tveksamma druv-urvalet, då vinet inte alls levererar upp till 96-nivå och det saknas så många lager av komplexité som mycket väl skulle kunna infunnits sig här. Det är ite på något sätt dåligt, mer en besvikelse så den mer upplevs som en enkel 95a somsagt.

Glas4
Extra brut (basår 2005)
Massor av krutrök på nosen tillsammas med krossad kalk. Inslag av en kylig havsbris, nyöppnat ostron, havssalt. Riklig med mycket skarp syra med bra kraft och helt okej fruktkoncentration som går i halv lång och mycket skaldjurs-dominerad stil. Finishen är diskret men håller i bra och påminner skarpt om chablis.
Att detta skulle vara en 70/30 Pinot/Chard och vara baserad på 05 var en stor överraskning då den var så otroligt frisk och helt olik årgången. för mig både bästa vinet men även den som har mest att vinna i källaren.

Flight 4
Producent: Marc Hebrart

Glas 1
Prestige millésime 2007
Neutral och kritig, lite off. möjligtvis defekt eller bara något som definitivt inte tilltalar mig

Glas 2
Rive Gauche  2005
Nötig, fet och ekig nos.
Viss smörighet i kombination med påbörjan till mognad, uttrycksfull. Växer väldigt mycket i glaset.
Riklig med smörstekta äpplen. Proppad med riklig mineral som fräschar upp den feta stilen mycket.
Här känner man tydligt att det är 50% Ay-Pinot och 50% mycket gamla-stockar Chardonnay från Chouilly. Allt bra sammansatt. kritig vitmineral i kombiation med tyngden från Ay som ger bredd, detta imponerar på mig, kanske tillochmed kvällens vin.

Glas3
Blanc de Blancs (basår 2008)
Metallisk, grape och viss Sauvignon-nyanser. eller kan det rentav vara en Pinot blanc vi har i glaset?
Metall är något som är återkommande, relativt bra  fruktkoncentration som ger upphov till riklig årgång?¨
Men tråkigt nos försvinner vinet snabbt, detta är inget vin som är väl-arbetat eller är det bara höga skördeuttag som förstör det hela?

Glas4
Special Club 2008 (60/40 Pn/Ch)
En munnfull med stekt svamp, friska bär med bra fruktkoncentration. Massor av rosenblad, blancherad mandel. Tydligt fylligast av alla viner men samtidigt tydligast yngst. Detta måste vara av en väldigt bra årgång med tanke på den solklara syran kan det vara så pass att vi har 2008 i glaset?

Hoss Marc Hebrart ska du undvika standardvinerna. Dricka och njuta av den sköna Rive Gauche. Köpa och glömma bort Special Club 2008 som kommer bli stor om många år

Vilmart 2004

Vilmart Coeur de Cuvée 2004 
Enligt uppgift ännu inte lanserad.
(Men 3 000flaskor ska redan vara buteljerade och redo) 
Detta är således en färsk-deggad flaska direkt från odlaren.

Doften är stor men extremt ung och tropiskt dominerad.
Vinet bär en lång mantel. Mineralen är det som dominerar första timmen av gråsten och krita.
Vi kör vinet i karaff och blir relativt snabbt belönade med smältsmör, anklever (ja jo visserligen serverade vi ju en sådan rätt till också, men ändå)
Vilmarts komplexa fat-dominans ligger och lurar på ett smörigt vis i bakgrunden. Vinet växer majestätligt  och bjussar mig på en historia om smörad persikopaj. Dethär är riktigt bra och jag inbillar mig att endast en Selosse växer så pass bra som denna upp längstmed rum-temp... eller så är det för att natten började bli sen. Om 2004an är bättre än 2002? det vill jag dock inte dementera. Men att jag hade en otroligt uttrycksfull vitbourgogne i mitt sista glas kan jag definitivt bekräfta

Lite vardagsviner

Efter en lång blogg-torka här, pga arbete varje dag under december.  Kände jag att jag inte haft tid att skriva något här. Vilket jag nu ska gottgöra med lite blandade intryck från blandade drycker jag testat senaste veckorna.

Pommery Grand Cru Millésime 2000
Har en, för årgången, överraskande mörk färg.
Brynt svamp direkt på nosen i öppen stil.
Generös, öppen stil, mycket autolytisk karaktär. Små inslag av vingummi och gula äpplen.
Syran stramar upp bra och håller i bra för årgången, även om jag upplever vinet idagsläget nästan helt öppet.

Louis Jadot Pommard Grands Epenots 2006
Snabba snurrar i glaset, påbörjan till mognad. I munnen är alla komponenter precis där man vill ha dem. Halvfyllig, mycket slank och med lång förförande elegans är det svårt att inte gilla dessa Pinoter även om de ofta kan göras i lite väl publik-stil proppade med söta bär, men gott är det iaf.

E.Guigal Saint-Joseph 2008
Stor, ung och kompakt nos med skogsbär.
Stort vin proppat med köttiga tanniner. Som kräver stora måltider för att gå i hamn, även om jag inte är något vidare stort Grenache-fan måste jag försiktigt säga att dena gick ned fin fint.

Champagne Fleury Sonate No9
Enligt Julle; 100% Pinot noir, odlar skumpa (Aube-regionen) som går helt efter den biodynamiska läran, en växtplats. Vinifiering helt utan svavel. o-filtrerad och givetvis helt utan dosagé.
Tilläggas ska även att jag aldrig tidigare haft bekantskap med denna odlare. Redan från start är doften generös packad med röda äpplen, slående autolytisktvin. Detta imponerar överraskande på mig. När det går in djupt, men samtidigt ungt, krispigt, stor personlighet, stor rund och varm frukt i nästan komplex och bred stil.

skumpa kväll!

I lördags hölls en lättsam träff mellan ett par bekanta som alla uppskattar bra champagne.
Eftersom värden för kvällen visste vad som skulle prövas, blev han vin-kyparen som fick hälla upp alla för att vi skulle kunna testa under en relativt blind form.

Första glaset är av kvällens blekaste färg, nästan helt transparent.
Doften är stor med bra djup, tydligt sparris dominerad men även inslag av torkade nässlor.
Vinet sköljer igenom som en ren rakryggad Fleur de passion, mina tankar kring den mycket nötiga och krämiga stilen får mig att gå ned och söka mig runt omkring Cramant?
Vinet ett unns begynnande mognad, men det är denna skarpa syran som går rakt igenom som gör mig lite osäker på att chansa på en 2002a.
Men det visade sig att det var en Vertus vi hade i glaset!
nämligen en Duval-Leroy Femme de champagne 1996
Den otroligt grön-dominerade profilen ihop med den sjukt unga frukten och tydligt markerade mineralen gjorde mig dumdristigt fast vid att detta måste vara en riktigt ung, från 2000-talet. Men nej se där! ännu en 96a som förbluffar. I helhet är Femme en bra skumpa som ännu har en lång väg att utvecklas det ända som gör mig lite osäker om det kommer bli något vidare komplext är då svansen inte alls orkar hålla i särskilt bra, då den dör ut relativt snabbt.

Glas två. Mörk gyllene, komplex nos med bra koncentration och dendär väldigt personliga oxidativa stilen, precis som att ta ned näsan i ett nytömt Montrachet-fat. Ingen tvekan om att det är Selosse som lurar i glaset. Initial levererar gång på gång, denna flaska deggad april 2011 är troligtvis en av de bästa jag testat de senaste året, då denna var helt vidöppen var djup, med viss komplexité. mer beskrivning känns bara överflödigt, Selosse levererar alltid!

Glas tre bjuder på viss mognad på doften, där skogssvamp och rostade nötter dominerar
vinet sköljer igenom med bra bred, massor av karamelliserade äppel-toner och brynt smör.
Finns kanske bara ett stråk, bak i gommen som skvallrar om att detta nog var ett lite bråkigt vin i sin ungdom, men denna flaskan levererar bra, och den där ihållande ungdomssyran som ligger kvar bra länge, förstår jag inte varför jag inte skulle gissa på 96 direkt. Att det skulle vara en BdB var dock ännu mer överraskande då det verkligen kändes så tydligt som en stor-hus cuvée. Men så är det ibland när man har R&L Legras Cuvée St-Vincent 1996 i glaset, det här är bra för en rimlig peng, stark köprekommendation.

Glas fyra. Har en platt näsa, inte den minsta fräschör/ungdom eller mognad för den delen heller.
Vinet är definitivt inte defekt då det sköljer igenom helt okej,men nästan lite o-personligt, i en bra elegant o slank linje att vi har Belle Epoque 1999 i glaset är därför inget förvånande.
Vi hade även en intressant diskussion där om Belle Epoque då vi har testat 02an och 04an sens innan. Okej de årgångarna är väldigt mycket bättre, men det är inte bara det. Jag tycker de nästan är helt olika viner, 99an har verkligen ingen personlighet, och är helt död redan från start.
Jämfört med de nyare som verkligen har mer av allt, blomster  koncentration, elegans och kraft. 02an gillar jag tex riktigt skarpt. därför var denna 99a en riktig besvikelse

Eftersom jag märkte att de övriga i sällskapet var stora Selosse-fantaster smög jag därför in en liten influerad bonus
Vouette & Sorbée Saignée de Sorbée 2007
Färgen är djupt rubinröd.
Doften är helt stängd, det skulle även visa sig att detta var den svåraste av alla viner, som behövde längst tid på sig att komma till sin rätta. Liten intressant årgång-reflektion där är att jag testade 2009an tidigare iår som till skillnad från denna fullkomligt exploderade med en stor koncentration, kort sagt den var helt underbar, dock var ju det en aningens varmare årgång, kanske har 07an ett ännu längre liv framför sig?
För de som inte smakat Vouette´s Rosé förut är det endast genom att smaka man förstår storheten, men också den väldigt personliga stilen som verkligen inte faller alla i smaken. Detta gör inte mig något dock då det knappt görs tusen flaskor, av denna rosé.
Med sin breda kropp som nästan går lite åt en tannin berikad struktur. 09an gav efter lite luftning ifrån sig underbar smörighet från faten tillsammans med toner av balsamico, björnbär, körsbär, krusbär. Syran är nästan brutal och överdådigt exotiskt-dominerad. För mig är dethär kanske en av kvällens mest spännande viner då den bara växer och växer hela tiden. Frukten blir mjuk och börjar senare visa på varma skogsbär, allt är hela tiden uppbackat av den tydliga ryggraden av hård mineral där grå sten dominerar.

ett till bonusvin blev R.H Coutier Millésime 2002
Som jag bara haft möjligheten att testa ett par gånger tidigare. jag minns att jag testa prestigen Henri III 2002 ganska nyligen som var ett kraftigt banarov där jag även skrev att de vanliga årgångarna är mer tillgängliga och bättre just nu, helt rätt! Med sin brödiga nos backad med smältsmör går vi ned i ett harmoniskt och medefylligt vin som ännu lever på ungdomens glada dagar. Här kommer en våg av vingummi, rostat bröd och skogschampinjoner. Helt okej mineral och en lång och bra svans gör detta till en riktigt bra årgångsskumpa, enkelt och helt utan komplikationer.
02ans syra drar rakt igenom kroppen och visar tydligt att här kommer det bli ännu bättre om man tålmodigt låter korken sitta kvar på sina sista flaskor

David Léclapart 2005

David Léclapart L'amatuer Blanc de Blancs 2005

Färgen är gyllene med påbrå till mognad.
Doften är svår, fortfarande ungt-spretig.
Årgångens stora varma fauna av bakade frukt är här, det är ännu en gång en tydligt, kryddig profil som vi möts av. Mycket tydligt ett nytömt Calvados-fat.
Denna tydliga dominans av Calvados ger hela vinet en stor rund kryddighet.
Toner av bakad päronpaj, äppelkoncentrat, kvittenpaj, kal mineralsten.
Det är även ett visst drag som jag tycker påminner väldigt tydligt åt en riktigt bra och fatlagrad Cidré.
Syran är helt integrerad, mer omsluten av det varma bakade päronpajen, tillsammans med den kryddiga oxidationen och en viss fetma, bidrar det till en okej balans.

Inget jättestort vin eller komplext för den delen, men mycket personlighet där det under hela kvällen utvecklas och händer mer och mer i glaset.

Frédéric Savart

Det råder inget tvivel om att det knappast är första gången som jag blir helt förälskad av en Champagne-bonde som gör hantverksmässiga viner, låga skördeuttag, låg tid på jästfällingen samt oftast låg eller helt utan dosagé och svavel.
Savart hittar vi strax söder om Reims, i den lilla byn Écueil. Här förfogas det över 4ha där tre är av Pinot Noir och endast en hektar är Chardonnay.


1er Cru L'accomplie
70/30 Pn/Ch
20% av vinet uppfostras på fat.
Större delen av vinet är en bas på 2008
knappt 16mån på jästfällningen
5 000 flaskor producerat
Deg 2011

Nosen har precis fått en antydan till att öppnas upp ur den unga blommiga doften.
Vinet är först tydligt smörigt från faten, med nyanser som drar åt stekt anklever.
Toner av bränd mandel, små kryddiga drag åt saffrans-hållet
Det finns viss rökig oxidation bak i gommen.
Slank, mycket elegant finish av vit blomster.
Ett fantastisk bra instegsvin med riklig ryggrad av årgångens syra.

1er Cru L'accomplie
80/20 Pn/Ch
15% av vinet med uppfostran på fat.
Större delen av vinet är en bas av 2009
2år på jästfällningen
8 000 flaskor producerat.
Deg 2012

Ung, ganska knuten doft som är mycket mineraliskt backad med flinta och tropisk frukt.
Vinet sköljer igenom stenhårt, sylvass syra och skarpa vågor av mineral där vit krossad sten dominerar.
Frukten är mycket ljust äpplig och har viss exotiska drag där mango dominerar.
Syran är somsagt otroligt hård, som nypressad grape.

1er Cru Bulle de Rosé
82% Pinot noir
10% Chardonnay
8% Rödvin
20% med uppfostran på fat.
Bas vin av: 60% 2009 och 40% 2008.
3 200flaskor producerat.
Deg 2010/07

Här möts man av en stor, aningen komplex doft som är mycket smörig.
Vinet har en förbluffande bredd, frukten är av syltiga körsbär, smultron, grape-marmelad.
Syran är här mycket bra integrerad. Svansen är lång, fet.
Ett otroligt charmerande vin som imponerade mer på mig än vad den Comtes 2002 vi testade senare, gjorde. En otroligt bra rosé med stor personlighet!



1er Cru Bulle de Rosé
Basvin av: 60% 2010 och 40% 2009.
15mån på jästfällning.
3844 flaskor producerat.
Deg 2012/09

Medelstor doft, fylld med skogens alla bär.
Kroppen är överraskande stor med lätt oxidativa drag och smörade-fat.
Frukten är stor, bred med jordgubbscoulis, grapemarmelad och torkade smultron.
Svansen håller i bra och syran är nästan som att bita på en ny plockad syrligt skogshallon.
Otroligt vitalt vin som är öppnad alldeles för tidigt. Dethär kan bli stort!

1er Cru Millésime 2006
55/45 Pn/Ch
30% uppfostran på fat.
5år på jästfällningen
3 000 flaskor producerat.
Deg. 2011/03

Medelstor doft med antydan till mognad.
Vinet sköljer igenom mycket linjärt, medelfyllig och sirlig mineral med mycket bra elegans.
Jag tror nog att 06an skulle vara större om man testade den själv för här dör den tyvärr helt ut då jag testar denna mot 08an - som visar på hur tydligt och hur enormt många gånger större den fantastiska årgången 2008 verkligen är.

1er Cru Millésime 2008
60/40 Pn/Ch
100% jäst och lagrat på fat.
38mån på jästfällningen
4200 flaskor producerat
Deg. 2012/06

Stick ned näsan och du möts av en enorm bredd, komplexa drag av marmor, mynta och friska autolytiska drag.
Vinet är både otroligt friskt samtidigt som det sköljer igenom med en bredd som är större än en mogen Bollinger.
Otrolig koncentrerad frukt, gula äpplen, äppelchips, bakat kvitten, rostatbröd. rostade paranötter,
rostad  mandel. Allt detta helt omslutet av de sköna runda men ändå mjuka tonerna som faten ger.
Syran är lika skarp som en mun full med vårens sirliga harsyra.

Jag tror nog jag inte var ensam om att bli hönförd av detta förbluffande vin. Satan så bra!

Patrick Piuze

Chablis Terroir de Courgis 2010

Lätt enkel chablis-slank doft i ung stil.
relativt lätt, mineralig med toner av krita och päronsplitt
Lite för enkel för mig men är ändå ett helt okej lite flirtigt vin.

Chablis 1er Cru Vaucoupin 2009
Ett vin på 38-åriga stockar i sydslutning. 60% av vinet är lagrat på ekfat.

Syrlig doft med tydlig fat-karaktär.
Vinet sköljer igenom förbluffande brett, jämfört med föregående vin. vinet är lätt smörigt. toner av citrus och lätt vit blomster. Vinet dör nästan i glaset och försvinner helt när det går upp i temp, konstigt?

Chablis 1er Cru Les Foréts 2009
70-åriga stockar. Lagrat helt på ekfat i 10mån.

Klockren doft med allt man önskar av en bra Chablis, citrus och smöriga fat med lätt salta drag.
Vinet andas friskt rakt igenom, nästan så att man får en känsla av friskt hav.
Kroppen är lång med slanka äppliga toner, krämig skockapuré, rökiga fat och fint integrerad mineral.
Då de andar två vinerna var aningens ojämna visar det sista vinet på riktigt kvalité - bra!

Bollinger Group day

Extra kul provning då jag fixa maten till provningen tillsammans med herr Larsson.
Lite bonus var oxå att Bollingers vinmakare var påplats för att leda oss genom vinerna, han hade bla. tagit med sig en helt ny deggad Bollinger med bas på 2008- kul!


Ayala brut Nature NV
45/55 Ch/Pinot. Baserad på 2008. Deg Februari 2012
Ung med skarp mineral, Väldigt tydlig profil raktigenom med skarp syra och vass mineral i form av musslor, torkat ostron och krossad sten. Knaster torr med bara ett uns av små exotiska frukter. Massvis med citrus där nypressad blondgrape dominerar.

Ayala Blanc de Blancs 2004
Deg September 2011
Stor autolytisk doft, dominerat av gula äpplen.
Strukturen är tydligt dominerad av Avize och chouilly med nästan á-typsik jordmånstoner i rika band.
Silkig bra generositet av mineral
Årgångens syra är här. Överlag inget vin som imponerar direkt, inte äckligt, men ok.

Ayala Blanc de Blancs 2005
Deg Februari 2012
Tydligt bränt gummi på doften och viss fetma.
Rökig mineral, väldigt fadd frukt, nästan lite platt, för att vara 05 är det dock bra drag i syran, men näe inget vidare bra vin.

Ayala Rosé Majeur NV
Deg Juli 2009
Mycket autolytisk doft med viss mognad, nästan som mogen mögelost.
Vinet drivs av skarpa röda bär, Blir mycket rundare, och bättre på alla vis med lite värme. Men når ändå aldrig riktigt fram som en okej rosé

Bollinger Special Cuvée NV
Deg oktober 2012. 30% av vinet med uppfostran på ek. Reservé-viner från mitten av 90-talet.
Vinmakaren berättar precis då jag sticker ned näsan i den feta doften att just denna flaska är deggad för precis en månadsedan och är baserad på 2008. Riktigt kul, då detta är den yngsta SC jag någonsin testat. Denna är väldigt annorlunda mot de SC jag testat tidigare, jag har aldrig haft en bolly som saknar röda äpplen eller oxidation på nosen?
Vinet sköljer igenom förbluffande skarpt med tydlig exotisk-profil. Eken flyter nästan uppe på allting vilket är väldigt ovanligt för denna husstil. Förbluffande mineralkaraktär som går igenom allt som en sylvass kniv. Man kan bara känna små små feta bolly-toner som smyger i bakgrunden. Som idag inte har en chans mot årgångens brutala syra och stora stora mineralité.
Special Cuvée ser jag normalt sätt bara som en helt okej standard skumpa men dethär var så annorlunda Och det är inte första gången en 08a gör mig förvånad. Vad är det med denna årgång, kommer det bli en ny monster årgång?

Bollinger Rosé NV
Basvin av 2006 med en skvätt rödvin av 2007. Deg 2011
Bred Bolly-kostym på nosen. Här växer det på bra i glaset med mycket hustypisk stil i medelfyllig fet, bakad frukt&bär-profil. Helt okej balans och syra. Bollinger rosé är inget vin som någonsin imponerat på mig särskilt  det är inget större fel på det. en helt okej rosé, med en prislappen kan man gärna diskutera då den inte är bättre än sitt systervin, utan skvätten rötjut.

Bollinger La Grande Année 2002
Deg November 2011
Inget direkt överraskande att detta glas skulle vara den med solklart störst doft hittils. Vinet är dock ännu väldigt ungt. Inslag av rökigt-feta-fat, bakad persika o rödaäpplen årgångens typiska granny smith syra är även här idag, bra mineral.

Bollinger La Grande Année Rosé 2004
Deg Maj 2012
Packad med stekta champinjoner på nosen, omslutna av fet ek.
Vinet är tydligt ett av de skarpaste, bra drag i syran som följer med längst med hela kroppen, nästan helt integrerad mineral och en mun full med skarpa bär. Men jag tycker ändå detta var ett bra vin som på vissa led är roligare än den vanliga GA.

Bollinger R.D 1999
På Magnum. Deg Oktober 2011

Doften är helt stängd. här händer det ingenting förrens nästan halva flaskan är uppdrucken.
Vinet andas först i sitt slutna stadium av källare och ostronskivling.
När vinet väl börjar öppna upp sig blir vi belönade med hustypiska drag av bakad frukt och röda äpplen men med väldigt stort och brett omfång. kroppen är tung med breda drag av rostat bröd, mandlar, nougat. Mineralen är förvånansvärt avvaktande, nästan som den redan har börjat integreras. Syran är Cox orange-driven, följd av lång elegant svans. Trots tveksam årgång är jag övertygad att RD på Magnum kan nå höga toppar om många år!

Domaine Chanson

Föreläsning av vinmakare bakom Domaine Chanson,
testade igenom samtliga viner från 2007-2010 som man har från Beaune (vilket är en heldel vin!)
Hör följer mina provningsanteckningar från de mest intressanta vinerna, knappt en tredjedel utav det vi testade.
Vinmakaren berättade bla. om filsofi, arbete och hur det hela har funkat sedan man gick över till biodynamisk skötsel sedan 2001.
Vingårdsvinerna uppfostras på 228litersfat där 1/4 är av ny ek.
2010 fick man ut en skörd på 25hl/ha
Den något generösare 2009 skördade man runt 31hl/ha.

Clos des Mouches 1er Cru 2010
2,5ha fördelat på två plottar, Limestens dominerad mark, mycket stenigt område, nästan helt utan jord. i Syd-öst sluttning
Mjuk doft med tydliga drag av rökig-ek.
Vinet flödar förbluffande elegant, för sin ålder. Vinet andas nästan helt utan frukt och ungefär imitten av krppen visar sig en brutalt karg mineral som växer något enormt vid luftning. Otroligt intensiv mineral
Detta är ett lätt komplext elexir av limesten, ett häftigt vin som verkligen vissar sin terroir till fullo.

Clos des Mouches 1er Cru 2009
Mer komplex doft än 10an
Fylld med varma bär, avsevärt mer elegans och shysst syra som är limezest-driven.
Inte alls så sjukt mineraldriven som 10an är. Dethär tycker jag dock är roligare i gommen, för ärligttalat vem vill bli misshandlad av sylvass sten?. Nä jag tycker denna funkar väl. speciellt med den långa bäriga svansen, upplever att denna har en väldigt given plats i källaren.

Clos des Marconnets 1er Cru 2010
3,5ha fördelat på fyra plottar. klassisk mineralsten med mycket lerig mark. I syd-öst sluttning.
Slående ung doft, svår att få grepp om, tar lång tid på sig i glaset.
I gommen är det koncentrerat med björnbär, vinbärspuré, svartpeppar. Tanninerna är tydligt slånbärs dominerade, dock inte på något jobbigt vis. Vinet har en lång, fet kropp  med en väldigt slank svans med ett unns av chilikrydda på slutet.

Clos des Marconnets 1er Cru 2009
Stor bärig doft, otroligt finnesrik.
Vinet är packat med koncentrerade bär. bigarråer, skogshallon, blåbärspuré.
Här är både tanninerna och eken redan njutbart integrerade. Allt är bara en låång harmonisk melodi av fruktens stora finnes och lätta syra. Bra och väldigt fin läng i mycket mjuk&elegant stil, en av de som heltklart imponera mest på mig.

Clos des Fèves 1er Cru 2010
Monopol-ägd mark där Chanson förfogar över fyra plottar på sammanlagt 3,8ha.
Mycket tung, komplex doft, med tydligt ungt markerad. Massor av rödpaprika.
Kanske det vinet med stört syra, här lever den långt in och stramar om gommen på ett bra vis tillsammans med de väldigt framträdande mineralen. Vinet är rakt igenom väldigt grön-dominerat, solklart ett av de viner som är ett kraftigt barnarov.
Finishen är mycket slank, kanske inte riktigt lika rik som marconnets. Men väldigt tydligt ett av de bästa vinerna. Köp för att lagra!

Clos des Fèves 1er Cru 2009
Störst doft av samtliga viner under provningen, packad med komplexa drag av slånbär, björnbär, tjälkar och stenkross.
Vinet andas helt olikt de övriga viner, här på ett så förbluffande elegant och slankt vis, hela kroppen är redan i en slank rak linje från start till slut, förvånansvärt bra sammansatt med sån elegans för sin ålder!?
Mineralen är hårt hårt packad, slipad sten och flinta. Vi har självklart viss stramhet från tanninerna som är lätt rödvinbärs-dominerad. riktigt bra idag, men ännu bättre med lite vila på rygg.

Höstligt tema

Körde ett gästspel igår där det hade önskats tema på höstens-smaker, därför är inte alla anteckningar 100% eftersom jag inte hade tid att fokusera helt på vinerna (eftersom jag är kock).
Vi starta med Legras & Haas standard BdB för att få igång smaklökarna, ett helt okej instegsvin som inte är jätte tråkigt, men samtidigt inget vidare upphetsande för den delen heller.
Till ÄlgCarpaccion med färsktryffel o lite gott

 Till det tog jag med en Vilmart Grand Cellier d'Or 2002
Doften är direkt stor, bred. Tydligt Vilmart på doften med lätt komplexa drag av rostad ek och naturlig oxidation därav. Vinet är stort, redan med bra balans, riklig med massor av bakadeäpplen och smöriga fat. Årgångens solklara Granny smith-drivna är självklart här och blåser tag i det hela.
Detta är riktigt bra och passade sjukt bra tillsammans med carpaccion med tryffel

Från varma sidan, Dovhjortsadel med jordärtsckocka x5 och lite andra små goda komponenter hällde jag direkt Domaine Grosbois Clos du Noyer 2010 i karaff, efter att ha smakar på det hårda vinet direkt efter att ha dratt korken.
Återkommer ganska snart till vinet, här har vi en relativt stort, koncentrerad doft av omogenbanan, smultron, svartavinbär, grönpaprika och massvis med korssad sten.
Vinet är somsagt aningens svårt men utvecklas hela tiden under kvällen, riktigt spännande, det är nästan komplext med riktigt slank frukt, lena tanniner, massvis med mineral som läskar gommen på ett väldigt annorlunda sätt, helt klart långt ifrån typisk Chinon.
Sista glaset 12h efter öppning är doften helt magisk, packad med skogen alla vilda söta bär.

En något lättar men otroligt mycket stilrenare följes åt utav Domaine de la Vougeraie Les Damodes 1er Cru 2002
Doften är mogen, öppen men samtidigt aningens o-borstad av vitmögelost, källare samtidigt som den bjussar på massvis med bär på nosen.
Vinet flödar som silke genom gommen, otroligt balanserad, mycket bärig, helt integrerade tanniner.
Frukten fullkomligt flödar nästan som silke. Bara ett liten viskning om årgångens-syra bak i gommen. Enligt mig på sin absoluta topp nu, klarar absolut några år till men jag tycker den va riktigt bra idag med sin enorma elegans.

Cédric Bouchard Rosé 2006

Roses de Jeanne Lieu-dit Creux d'Enfer 2006 (deg 12april 2010)
Côte des Bar, Champagne

Den mycket unge och passionerade Cédric Bouchard, som står bakom Champagne´s mest spännande viner. Det är odlare med en så unik stil som Cédric som får mig helt såld...Han förfogar över så pass liten mark att han kan sköta varje litet steg, från arbetet ute bland rankorna till det noggranna arbetet med vinifieringen, Degorgeringen för hand osv. som förmodligen gör det hela möjligt. 

Vi befinner oss lite avsides om den karga lilla byn Celles sur ource, inget ställe man förknippar med högklassiga viner eller ens kvalité för den delen heller? På ett sätt kan man se Cédrics filosofi extremt simpel, biodynamiskt-välskötta rankor på unik jord, extremt låga skördeuttag (mellan 20-25hl/ha). Alltid en växtplats, en druva och en skörd per vin, Naturlig fermentering, uppfostran tillsammans med jästfällningen, kort kolsyregivande lagring. Buteljering förhand, helt utan klarning eller filtrering och naturligtvis helt utan dosagé. Helt enkelt ett uttryck för kärlek, hantverk och en växtplats, tappad på flaska. Vad mer finns det att önska?

Cédrics Rosé är något utöver det vanliga, jag menar, hur många gör ett vin på tre rotstockar?

Creux d'enfer är alltså gjort av vin planterade 1980 på den smått ofattbart lilla arean om 0,0320ha!

Doften är direkt otroligt uttrycksfull, med anmärkningsvärt ung frukt.
Vinet går igenom med laser-skärpa, en nästan extrem mineralprofil, karakteristiskt för Cédrics viner.

Hand i hand med denna kraftiga skärpa, går den mjuka linjen av otroligt harmonisk frukt, hallonmarmelad och björnbär. Som med varje minut bara blir rikare och rikare och utvecklas tydligt till koncentrerade toner av torkade jordgubbar.

Jag låter vinet få andas och gå upp högre i temp. Mineralen kommer nu in i ett nytt stadie, vi möts av diamantskarpa drag av rök-sten och shisten. Frukten blir ännu ett snäpp bredare, med otroligt harmoniska toner av vildhallon, smultron, tranbär, björnbärskompott och röda vinbär allt i sån lång och slank profil. Men den sylvasst hårda vinbärssyran dämpas bara marginellt.

Det är ingen tvekan om att dethär förmodligen är en av årgångarnas absolut största viner!(läs i övriga fall, tveksam årgång).

Jag är ännu en gång riktigt berörd, för det är verkligen få viner som ger en sån komplex beskrivning av terroir som herr Bouchard kan ge.

Dne Baumard 1990

Domaine des Baumard Coteaux du Layon 1990

Ingen skiner upp så ljus som jag då man får se att det bjussas på bra, mogen Chenin!


Stor, helt vidöppen nos med kanderat ylle på doften. Apelsinmarmelad, kanderad apelsinzest, bakad mandelkaka.Helt klart ett stort vin, men att fortfarande imponera på mig efter att precis druckit en Yquem-bomb innan, betyder inte annat än att detta är riktigt bra!
Här har vi riklig exotisk frukt koncentration och denna årgång som numera är legendarisk i Loire har självklart här även sin typiska syra. 
Detta är helt klart en av de bästa Moelleux jag testat.

Comtes 96 VS 76

Comtes de Champagne 1996

Stor, bred doft. Päronbakelse, små drag av fat på nosen.Vinet är väldigt krispigt, bra bredd. bitiga toner av rostat-bröd.Sjujäklar skarpsyra! syrade päron, papaya, physalis. 96an är väldigt väldigt ung. Det här är kommer troligtvis nå oändligt stora höjder, känns som den skulle klara 50år utan större problem.

Comtes de Champagne 1976
Kvällens djupaste färg av skumporna, helt guldigt kopparfärgad.Karamelliserad frukt, tjock mogen koncentrerad på nosen, troligtvis kvällens bästa doft. Helt magisk, Svårt att sluta dofta på denna skönhet, synd bara att den tog slut så snabbt...Vinet är riktigt stort, med kraftigt koncentrerad frukt, bakat fikon, bakad aprikos, smält smör, karamelliserad mandel. Mineralen är nästan helt integrerad. Men satan en sån livlig syra denna 70-talare ändå besitter!? det är som gravad citron. Dethär är riktigt stort, och för många kvällens vin.

Salon 1988

Salon 1988
Från en flaska med låg fyll-nivå.
Mörk gyllene koppar-färgad.
Doften är stor, mycket explosiv med Krug-liknande komplexité
Tydligt mogen med så varm och helt vidöppen kropp.
Bakad fruktkaka, rostadmandel, knäck, bakad tropisk frukt.
Helt magisk oxidation. Med ek som går in bra i den karamelliserade frukten.
Massvis med nougat och smörkola. Det här är inget annat än flytande magi.
Allting flyter på så otroligt elegant, som en melodi, i stor komplexité som når upp till krug-nivå

Ulysse Collin Lieu-dits 2008

Les Pierriéres  2008 BdB
Är en 1,3Ha stor gård i La Gravelle med Syd-östslutning, 30åriga stockar, på Kalkjord, med en ovanlig yta av förkolnat flinta. 12 000 flaskor producerat.

Här är doften anmärkningsvärt tillbakadragen, inslag av rosting som jag förnimmar åt Selosse-hållet, toner av gulbakad frukt, bra fruktkoncentration på nosen.
Vinet flödar på bra i relativt bra bred och Balans, för åldern, massvis med exotisk frukt, kiwi, papaya.
Syran är påtagligt skarp, en heldel vitsten på mineralen, helt klart den som är mest "selosse-lik" av de tre
Vinet lever ett väldigt uttrycksfullt liv och utvecklas mycket med värme, doften blir stor och eken framträder med med kvällen, vinet blir mycket fat-dominerat och proppat med rostade nötter, kul, spännande vin som kommer ge mycket i källaren.

Les Roises 2008 BdB
Har den minsta gården av de tre, på 0,6Ha. Gården ligger i Gongy, Sydslutning med 50åriga stockar på Lera och kalksten, 3 000 flaskor producerat.

Doften är helt stängd här händer inget på väldigt länge.
I gommen är detta ett helt annat vin jämfört med den andra BdB.
Vinet attackerar gommen med den skarpa mineralen i ung-vass-stil. Kristall-klar mineral, finkrossad sten, otron skal. Frukten är mer tillbakadragen, jag känner bara en viskning om bakade päron och viss rostning som säkerligen kommer blomma ut med åren, för mig är Roises den minst intressanta att dricka av dessa tre idag, men solklart den som kommer nå högst höjder med mognad.


Les Maillons 2008 BdN
Den enda av de tre på 100% Pinot noir. 2,5Ha i östslutning med 40åriga stockar på kalkjord med tung rödlera. 6 000 flaskor producerat.

Med en doft packad med söt röd frukt, liten rostning, krusbär och aningens kolatoner.
Sköljer vinet igenom mycket friskt. Direkt är det i en viss oxiderad-stil. Följt av den tjocka floran av underbar frukt, krusbärskompott, havtorn, kanderadapelsin, röda vinbär, fläder blomster. Syran är lika hård som att bita på färsk harsyra. Vinet är idag relativt lätt, men låt stå framme och gärna gå upp närmre rumstemp är det ett spännande vin du kommer mötas av, mer röd-dominerad och den goda ek-rostningen framträder tydligt på ett nästan pip-rökigt-vis. Det här är kanske aningens ungt för att dricka idag men är ett vin jag med spänning kommer följa utvecklingen av.

Mogen Henriot

Henriot Souverain
Tappat inköps-datum men är säker på att det ska ha legat hos mig i 5-8år

Färgen är gyllene-mogen-gul.
Doften är stor, aningen komplex packad med aprikos på nosen, maffiga rostade nötter och rostad brioche.
Syran är helt integrerad, vinet flödar nästan lika stort som en Krug genom gommen, spännande må jag säga, jag har aldrig upplevt en så överraskande rikedom hos en standard-Henriot?
Frukten är helt vidöppen, bokna äpplen, äppelpaj, choklad, bakad nektarin, torkad persika, rostade hasselnötter och vissa kryddiga inslag. Detta är både tråkigt och roligt på samma-gång  Då detta är den överlägset bästa flaskan NV-Henriot jag haft men oxå min sista flaska ur denna låda/ålder.