Lite bonus var oxå att Bollingers vinmakare var påplats för att leda oss genom vinerna, han hade bla. tagit med sig en helt ny deggad Bollinger med bas på 2008- kul!
Ayala brut Nature NV
45/55 Ch/Pinot. Baserad på 2008. Deg Februari 2012
Ung med skarp mineral, Väldigt tydlig profil raktigenom med skarp syra och vass mineral i form av musslor, torkat ostron och krossad sten. Knaster torr med bara ett uns av små exotiska frukter. Massvis med citrus där nypressad blondgrape dominerar.
Ayala Blanc de Blancs 2004
Deg September 2011
Stor autolytisk doft, dominerat av gula äpplen.
Strukturen är tydligt dominerad av Avize och chouilly med nästan á-typsik jordmånstoner i rika band.
Silkig bra generositet av mineral
Årgångens syra är här. Överlag inget vin som imponerar direkt, inte äckligt, men ok.
Ayala Blanc de Blancs 2005
Deg Februari 2012
Tydligt bränt gummi på doften och viss fetma.
Rökig mineral, väldigt fadd frukt, nästan lite platt, för att vara 05 är det dock bra drag i syran, men näe inget vidare bra vin.
Ayala Rosé Majeur NV
Deg Juli 2009
Mycket autolytisk doft med viss mognad, nästan som mogen mögelost.
Vinet drivs av skarpa röda bär, Blir mycket rundare, och bättre på alla vis med lite värme. Men når ändå aldrig riktigt fram som en okej rosé
Bollinger Special Cuvée NV
Deg oktober 2012. 30% av vinet med uppfostran på ek. Reservé-viner från mitten av 90-talet.
Vinmakaren berättar precis då jag sticker ned näsan i den feta doften att just denna flaska är deggad för precis en månadsedan och är baserad på 2008. Riktigt kul, då detta är den yngsta SC jag någonsin testat. Denna är väldigt annorlunda mot de SC jag testat tidigare, jag har aldrig haft en bolly som saknar röda äpplen eller oxidation på nosen?
Vinet sköljer igenom förbluffande skarpt med tydlig exotisk-profil. Eken flyter nästan uppe på allting vilket är väldigt ovanligt för denna husstil. Förbluffande mineralkaraktär som går igenom allt som en sylvass kniv. Man kan bara känna små små feta bolly-toner som smyger i bakgrunden. Som idag inte har en chans mot årgångens brutala syra och stora stora mineralité.
Special Cuvée ser jag normalt sätt bara som en helt okej standard skumpa men dethär var så annorlunda Och det är inte första gången en 08a gör mig förvånad. Vad är det med denna årgång, kommer det bli en ny monster årgång?
Bollinger Rosé NV
Basvin av 2006 med en skvätt rödvin av 2007. Deg 2011
Bred Bolly-kostym på nosen. Här växer det på bra i glaset med mycket hustypisk stil i medelfyllig fet, bakad frukt&bär-profil. Helt okej balans och syra. Bollinger rosé är inget vin som någonsin imponerat på mig särskilt det är inget större fel på det. en helt okej rosé, med en prislappen kan man gärna diskutera då den inte är bättre än sitt systervin, utan skvätten rötjut.
Bollinger La Grande Année 2002
Deg November 2011
Inget direkt överraskande att detta glas skulle vara den med solklart störst doft hittils. Vinet är dock ännu väldigt ungt. Inslag av rökigt-feta-fat, bakad persika o rödaäpplen årgångens typiska granny smith syra är även här idag, bra mineral.
Bollinger La Grande Année Rosé 2004
Deg Maj 2012
Packad med stekta champinjoner på nosen, omslutna av fet ek.
Vinet är tydligt ett av de skarpaste, bra drag i syran som följer med längst med hela kroppen, nästan helt integrerad mineral och en mun full med skarpa bär. Men jag tycker ändå detta var ett bra vin som på vissa led är roligare än den vanliga GA.
Bollinger R.D 1999
På Magnum. Deg Oktober 2011
Doften är helt stängd. här händer det ingenting förrens nästan halva flaskan är uppdrucken.
Vinet andas först i sitt slutna stadium av källare och ostronskivling.
När vinet väl börjar öppna upp sig blir vi belönade med hustypiska drag av bakad frukt och röda äpplen men med väldigt stort och brett omfång. kroppen är tung med breda drag av rostat bröd, mandlar, nougat. Mineralen är förvånansvärt avvaktande, nästan som den redan har börjat integreras. Syran är Cox orange-driven, följd av lång elegant svans. Trots tveksam årgång är jag övertygad att RD på Magnum kan nå höga toppar om många år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar