Eftersom värden för kvällen visste vad som skulle prövas, blev han vin-kyparen som fick hälla upp alla för att vi skulle kunna testa under en relativt blind form.
Första glaset är av kvällens blekaste färg, nästan helt transparent.
Doften är stor med bra djup, tydligt sparris dominerad men även inslag av torkade nässlor.
Vinet sköljer igenom som en ren rakryggad Fleur de passion, mina tankar kring den mycket nötiga och krämiga stilen får mig att gå ned och söka mig runt omkring Cramant?
Vinet ett unns begynnande mognad, men det är denna skarpa syran som går rakt igenom som gör mig lite osäker på att chansa på en 2002a.
Men det visade sig att det var en Vertus vi hade i glaset!
nämligen en Duval-Leroy Femme de champagne 1996
Den otroligt grön-dominerade profilen ihop med den sjukt unga frukten och tydligt markerade mineralen gjorde mig dumdristigt fast vid att detta måste vara en riktigt ung, från 2000-talet. Men nej se där! ännu en 96a som förbluffar. I helhet är Femme en bra skumpa som ännu har en lång väg att utvecklas det ända som gör mig lite osäker om det kommer bli något vidare komplext är då svansen inte alls orkar hålla i särskilt bra, då den dör ut relativt snabbt.
Glas två. Mörk gyllene, komplex nos med bra koncentration och dendär väldigt personliga oxidativa stilen, precis som att ta ned näsan i ett nytömt Montrachet-fat. Ingen tvekan om att det är Selosse som lurar i glaset. Initial levererar gång på gång, denna flaska deggad april 2011 är troligtvis en av de bästa jag testat de senaste året, då denna var helt vidöppen var djup, med viss komplexité. mer beskrivning känns bara överflödigt, Selosse levererar alltid!
Glas tre bjuder på viss mognad på doften, där skogssvamp och rostade nötter dominerar
vinet sköljer igenom med bra bred, massor av karamelliserade äppel-toner och brynt smör.
Finns kanske bara ett stråk, bak i gommen som skvallrar om att detta nog var ett lite bråkigt vin i sin ungdom, men denna flaskan levererar bra, och den där ihållande ungdomssyran som ligger kvar bra länge, förstår jag inte varför jag inte skulle gissa på 96 direkt. Att det skulle vara en BdB var dock ännu mer överraskande då det verkligen kändes så tydligt som en stor-hus cuvée. Men så är det ibland när man har R&L Legras Cuvée St-Vincent 1996 i glaset, det här är bra för en rimlig peng, stark köprekommendation.
Vinet är definitivt inte defekt då det sköljer igenom helt okej,men nästan lite o-personligt, i en bra elegant o slank linje att vi har Belle Epoque 1999 i glaset är därför inget förvånande.
Vi hade även en intressant diskussion där om Belle Epoque då vi har testat 02an och 04an sens innan. Okej de årgångarna är väldigt mycket bättre, men det är inte bara det. Jag tycker de nästan är helt olika viner, 99an har verkligen ingen personlighet, och är helt död redan från start.
Jämfört med de nyare som verkligen har mer av allt, blomster koncentration, elegans och kraft. 02an gillar jag tex riktigt skarpt. därför var denna 99a en riktig besvikelse
Eftersom jag märkte att de övriga i sällskapet var stora Selosse-fantaster smög jag därför in en liten influerad bonus
Vouette & Sorbée Saignée de Sorbée 2007
Färgen är djupt rubinröd.
Doften är helt stängd, det skulle även visa sig att detta var den svåraste av alla viner, som behövde längst tid på sig att komma till sin rätta. Liten intressant årgång-reflektion där är att jag testade 2009an tidigare iår som till skillnad från denna fullkomligt exploderade med en stor koncentration, kort sagt den var helt underbar, dock var ju det en aningens varmare årgång, kanske har 07an ett ännu längre liv framför sig?
För de som inte smakat Vouette´s Rosé förut är det endast genom att smaka man förstår storheten, men också den väldigt personliga stilen som verkligen inte faller alla i smaken. Detta gör inte mig något dock då det knappt görs tusen flaskor, av denna rosé.
Med sin breda kropp som nästan går lite åt en tannin berikad struktur. 09an gav efter lite luftning ifrån sig underbar smörighet från faten tillsammans med toner av balsamico, björnbär, körsbär, krusbär. Syran är nästan brutal och överdådigt exotiskt-dominerad. För mig är dethär kanske en av kvällens mest spännande viner då den bara växer och växer hela tiden. Frukten blir mjuk och börjar senare visa på varma skogsbär, allt är hela tiden uppbackat av den tydliga ryggraden av hård mineral där grå sten dominerar.
ett till bonusvin blev R.H Coutier Millésime 2002
Som jag bara haft möjligheten att testa ett par gånger tidigare. jag minns att jag testa prestigen Henri III 2002 ganska nyligen som var ett kraftigt banarov där jag även skrev att de vanliga årgångarna är mer tillgängliga och bättre just nu, helt rätt! Med sin brödiga nos backad med smältsmör går vi ned i ett harmoniskt och medefylligt vin som ännu lever på ungdomens glada dagar. Här kommer en våg av vingummi, rostat bröd och skogschampinjoner. Helt okej mineral och en lång och bra svans gör detta till en riktigt bra årgångsskumpa, enkelt och helt utan komplikationer.
02ans syra drar rakt igenom kroppen och visar tydligt att här kommer det bli ännu bättre om man tålmodigt låter korken sitta kvar på sina sista flaskor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar