1989 är en årgång man på förhand inte direkt har någon större förväntningar på. 1988 var en mycket syra rikare årgång och på alla aspekter är de vinerna härifrån aningen bättre än ´89.
1990 är o andra sidan en riktigt topp årgång de flesta odlarna slog historiska rekord då man konstaterade en aldrig så hög mognadsgrad på druvorna, de Stora Moelleux man fick ´90 från Vouvray är av de få viner som faktiskt springer iväg långt i pris. Då de änn idag är pur-unga.
Men nu är det två ´89 vi nu ska smaka av!
Philippe Foreau Moelleux 1989
Har en tydligt mogen färg,
Doften är otroligt stor, komplex, fylld med explosiv bakad frukt, karamelliserat kvitten, aprikosmarmelad, torkade päronskal, och en tydlig parfym som bara philippe lyckas på på sina viner tackvare fat-behandlingen, bakom ligger en viss tyngd - Där Chenin visar sig tydligt med angenäm dovt moget ylle .
Denna flaska hantverk är inget annat än Vouvray i sitt esse. Efter min första sipp är jag som tagen. Denna skönhet har verkligen allt man söker härifrån, en otrolig bredd med nyanser som blommar upp konstant, som en balett i gommen som aldrig vill ta slut. Allt i en så perfekt balanserad mogen harmoni att jag får svårt att beskriva med ord.
Vinet är som underförstått är på sin absoluta topp. Som flytande saffranskoncentrat, bakade kvitten, äppeltarte, lemoncurd, aprikoskaramell, apelsincurd. Alla toner flyter så otroligt elegant. Och all frukt är så otroligt koncentrerad, allt så perfekt integrerat. Mineralitén som är så typisk och speciell hoss Philippes viner är här helt integrerad den ger bara en lätt piruett runt den massiva mogna frukten och bidrar ytterligare ett snäpp till den total harmoni. Det som sitter kvar i gommen är otroligt fräscht och långt som att suga på en citronkaramell smaksatt med apelsinzest.
Jäklar så bra!
Domaine Guertin Brunet 1989
Har likaså en mogen gulfärg, kanske aningen klarare än sin granne.
Doften är relativt uttrycksfull, dock inte alls lika komplex och mogen som sin granne. Toner av källare, kisel, kalk, rostad anis och apelsinzest.
Ja, nu när man ska testa dessa sida vid sida, må min inneboende vin-nörd utbrista "men detta är ju en Doux" Absolut svarar jag då, men då jag testat denna ett par gånger innan, vill jag dra mig till minnes att den inte var så söt,därför tänkte jag ändå jämföra dem mot varandra...Tyvärr visa det sig att denna inte är mycket annat än en aprikos&äppel-likör, som vid sidan blir ganska livlös och kort
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar