Mogen Henriot

Henriot Souverain
Tappat inköps-datum men är säker på att det ska ha legat hos mig i 5-8år

Färgen är gyllene-mogen-gul.
Doften är stor, aningen komplex packad med aprikos på nosen, maffiga rostade nötter och rostad brioche.
Syran är helt integrerad, vinet flödar nästan lika stort som en Krug genom gommen, spännande må jag säga, jag har aldrig upplevt en så överraskande rikedom hos en standard-Henriot?
Frukten är helt vidöppen, bokna äpplen, äppelpaj, choklad, bakad nektarin, torkad persika, rostade hasselnötter och vissa kryddiga inslag. Detta är både tråkigt och roligt på samma-gång  Då detta är den överlägset bästa flaskan NV-Henriot jag haft men oxå min sista flaska ur denna låda/ålder.

Ruinart 93

Dom Ruinart 1993

Mogen, helt vidöppen, packad med massvis av rostade-fat, mandelmassa och pistage på nosen.
Vinet har en stor och rund charm, syran är i förvånansvärt bra behåll med tanke på årgången. Jag upplever dock att vinet är på sin bästa topp just nu. Överlag ett riktigt bra mysvin med toner av aprikos, rostad mandel, röda äpplen och viss fetma som drar åt dompa-hållet.

Vi drog även lite (mycket) olika Bdx&bourgogne. fär mig imponerade Domaine Tortochot Gevrey Chambertin 1er Cru Lavaux St-Jacques 2009 mest, med bra ursprung finstämdhet, för åldern otroligt bra elegans och ett sjukt bra vin till kvällens helstekta Hjort!

Dompa 1988

Dom Pérignon Rosé Oenothèque 1988
Att bara få säga dessa magiska ord, men att säga dessa i en och samma mening, är sannerligen något utöver det vanliga. Hatten av för värden som bjussade på denna upplevelse!
Som en käftsmäll fullkomligt manglar hon gommen med rakbladsvass syra i öppningen, jag är helt paff är detta verkligen en 24åring? Vinet kunde likagärna kommit nydeggat från 2008. Med nån timme och gärna lite värme börjat detta svåra och bångstyriga vin komma fram, doften är bred, men fortfarande förbluffande ung. Komplext blommig tydligt en rosé packad av massvis med hänförande bär. Skulle man ta denna blint är det utan tvekan en Dompa då dendär aningen karakteristiska dompa-rostningen ligger här. Bak i gommen, mot slutet är det mer åt björnbärns-hållet. Det här ett otroligt stort vin, men man bör gärna glömma det i minst 20år till, utan tvekan den häftigaste Dompan jag någonsin druckit

Bjussar på en aningen suddig bild från mitt-i-middagen

Ch Fargues 1990

Tackvare kvällens sjukt välkomponerade anklever-rätt:
Ankleverterrine med 3dagarmognad
Toppad med Brynt hasselnötsmör smaksatt med 24h confiterat Pärlhönebröst
Syrad lök
Brynt Svart trympetsvamp

Blev solklart Chateau de Fargues 1990
En av kvällen största vinupplevelser, wow! sån extrem koncentration på nosen. Vinet är helt vidöppet man kan stå en meter över glaset och ändå bli helt hänförd, Här finns verkligen allt man önskar!
Rostadmandel, aprikosconfit, gravathavtorn. Helt sinnessjukt hänförande vin!
Sötman är nästan helt integrerad tillsammans med den formidabla syran, Detta imponerar mer på mig än vad Ch d'Yquem gjorde, och det kan jag säga imponerade väldigt mycket!
Jag har svårt att beskriva upplevelsen med ord...bara sjukt komplext omfång och ofattbart koncentration!

Selosse 1990

Jacques Selosse 1990 Deg 29/7 1999
Denna kväll testade vi samtliga viner blint. Var jag först inne på en solklar BdB, men det fanns ju viss oxidation, från en aningens försiktig fatning? Mitt enda vettiga förslag blev Comte 96 eftersom vinet besatt en sådan otroligt markerad syra men samtidigt hade aningens utvecklad frukt.
Gissa om jag fick kvällens största överraskning att jag i glaset hadde en av de 700 producerade flaskorna, inte bara det utan en av de få som var i sjukt bra skick oxå!
Vid närmare analys känner man då givetvis en viss Selosse-oxidation på näsan. Men den är inte alls så markerat tydlig som de viner han gjort de senaste åren. Här är eken mer sekundär, men otroligt bra integrerad på ett bra smörigtvis. Vinet fullkomligt exploderar med värme!
Toner av flytande smör, bakat päron, äppelchips och en förbluffande rikedom som inte änns en vit topp bourgogne kan nå upp till. Varför jag gissa på just 96 är för att detta vin besitter en förbluffande skarp syra som verkligen håller i hårt längst med vinets hela register, ända upp i rumstemp, fy satan så bra dethär är! 
Med en sjuhelsike djupare frukt, och längre finish en vad krugen har. Ni som sitter på någon av de få kvarvarande flaskor Selosse-90 behöver inte känna er stressade, detta många år framöver. Såhär i efterhand är jag tagen, med så starka inrtyck. att jag nog är beredd att gå så långt som att säga denna flaska magi är den bästa BdB jag någonsin druckit

Krug GC

Krug Grande Cuvée enligt uppgift från mitten av 80-talet

Färgen är mörkt-kopparfärgad.

Doften är rund, helt vidöppen, stor och smörig, med toner av bakade rödaäpplen.

Vinet är mycket spänstigt, bra livlig syra med bra bett, aningen komplext fruktspektra

med bokna päron, hårdkokt äppelmarmelad och brioche. Smaken är ihållande lång. Följd av en suverän svans där kvittenkompott dominerar. Detta är riktigt bra, otroligt fet bredd och utan tvekan den bästa GC jag druckit.

Bellivière Calligramme 2004

Domaine de Bellivière Calligramme 2004

Vi återkommer till en för mig fortfarande relativt ny-bekantskap, som håller hus strax söder om Le Mans.
Idag ska Calligramme testas här pratar vi 50åriga Chenin-stockar, från Sydslutningar dominerade av flinta och tuff-mark. Arbetet är som alltid med Erics viner helt biodynamiskt, med en skörd förhand på 35hl/ha. Följt av en uppfostran på fransk ek i drygt ett år, som alltid buteljeras det utan filtrering och minimalt med svavel.

I glaset har vi ett anmärkningsvärt mörkt gyllene vin. Där doften är generös, men tydligt ung. Mycket komplex med massor av terroir. Toner av stenfrukter, apelsinmarmelad med vanilj, ljusblomster och acasia-honung.
Vinet är förbluffande komplext, dock anmärkningsvärt ungt. Årgångens typiska stramhet drar tag ordentligt i gommen. Här flödar det på ljuvligt med koncentrerad frukt, torkad aprikos, kvittenmarmelad, physalis, papaya, Frisk hård mineralsten och årgångens markerade syra. Faten uppleves redan nästan helt integrerade, de ligger bara lätt i bakgrunden och ger en bra fetma till den i övrigt otroligt mineral-stinna profilen. 
Det här är riktig bra! Jag hade på förhand förväntat mig ett mindre rikare vin jämfört med producentens Vieilles Vignes vilket gör detta förbluffande bra!
Jag kan se framför mig en stor o fet bomb som kommer blomma ut med åren i källaren.

Tersanne 1976

Tersanne Coteaux du Layon 1976

Upptäckte precis då jag skulle korka upp vinet att jag tappat mina anteckningar om denna odlare, så kan därför inte skriva mer utförligt mer än det uppenbarliga (AOC Cot du Layon) 100% Chenin blanc med skördeuttag på 30hl/ha. Detta är förövrigt en söt chenin (Moelleux)

 Intressant då jag läser mina senaste anteckningar, när jag testa denna för ett par år sedan, då jag skrivit att vinet fortfarande hade en markerad ungdom, ljus mycket grön.dominerad, en livlig syra och spännande ung. Till skillnad från idag då vi redan från start möts av ett tjockt moln, Vi sticker ned näsan, ja här är det minsann helt vidöppet!
En otroligt tjock, mogen och koncentrerad doft med allt vad man önskar från regionen, kanderade apelsiner, inlagda blommor, flädermarmelad och något bakomliggande nästan som krossad sten?
När jag smakar första gången vill jag förnimma viss Botrytism, vilket intressant nog vinet garanterat inte  är gjort av. Syran är rund, lång ihållande. Frukt i en riktigt bra elegans. Vinet är heltklart vidöppet och på sin absoluta topp nu

Clos Naudin Réserve 2007

Philippe Foreau Methode Traditionnelle Réserve 2007

Jag luskade igenom mina anteckningar om detta vin igår och kom fram till att det var ett helt år sedan jag öppnade ett av dessa viner senast. Så det är klart vi måste se om det hänt något under vinets första levnadsår på rygg?

Vi pratar i vanlig ordning om 40åriga Chenin-stockar fördelat på 11Ha genom tre olika lägen (Berg, flinta och mineralsten) 
Arbete enligt den biodynamiska läran, skörd förhand med ett uttag på 35hl/ha, följt av en uppfostran på stora gamla fat. Och en andra lagring på 4år, ingen filtrering,  låg dosagé (ca 6g/l) och minimalt med svavel. Gav oss för nästan exakt ett år sedan ett purungt ny deggat vin i min ägo som skulle få se en lång framtid tillmötes, nu är det dax att poppa flaska no2!

Doften öppnar upp stort, återigen spännande generös vin i glaset proppat med ung krispig frukt, vildpäron, bakat kvitten och nypressad apelsin. 
Drick vinet direkt efter öppningen och du får förbereda dig på en smärre misshandlad gom, otroligt unga skarpa toner, riktigt hård mineral, sylvass syra.
Men jag har ändå svårt att inte le. Philippe berör mig ännu en gång med sin hustypiska koncentrerade stil, ett otroligt hård arbetat vin, där flinta-mineral dominerar, syran är hård som kvittenskal. Toner av mandel och gulfrukt. Ett bra men mycket ungt avslut som är riktigt bentorrt.
Jag säger som tidigare anteckningar en ny spännande årgång är född, som jag med stor glädje fortsätter att följa!

Foillard 2003

Jean Foillard Côte du Py 2003

Osvavlad Gamay kan vara riktigt spännande som unga, jag ska erkänna att detta är förmodligen den första 03an  jag testar som är helt utan svavel, därför hade jag på förhand inte några direkta förväntningar (läs årgångens brist på syra)

Men vi öppnar iaf upp. Direkt med anmärkningsvärt mycket fällning. Färgen är mycket mogen, otroligt ljus med bärnstensfärgad kant.
Doften är först aningen bångstyrig och iprincip helt sluten, visserligen är viner källarkallt när vi öppnar, jag misstänker att vinet är dött, men låter det stå en timme för att sedan återvända till ett helt nytt vin. Nu möts vi att ett mer tillgängligt vin med koncentrerade toner av hallon, vanilj och körsbärskompott. Vinet flödar relativt tunt, definitivt helt öppet genom gommen, mogen frukt. Den mysiga mineralen man alltid finner hos Foillards viner är här helt integrerad, likaså tanninerna som antagligen aldrig riktigt var här från början?
Vi har ett intressant vin som lämnar mig klyven, då det ännu finns viss liv i syran men allt annat är så linjärt, dock i absolut bra balans. Har viner nått sin topp? jag är nog villig att säga så. Tillsammans med en god bit blodig biff kunde mina tankar stillas detta var bra! men skulle du sitta på liknande vin drick nu!

Domaine Baumard 2008 VS 1982

Domaine des Baumard förfogar sammanlagt över 15hektar. Till vinågrdsvinet Clos de Saint Yves Skördar man med låga avkastning på 30hl/ha. Den 6Ha stora gården sköts helt förhand och självklart genom den biodynamiska-läran. Vinet genomgår en relativt lång uppfostran på 9månaders jäsning plus mognad, tillsammans med jäsfällningen.

Clos de Saint Yves 2008

Har en mycket bleck färg med aningen grönkant.

Doften är tydligt gräsig, med toner av vitblomster, honungsmelon och krusbär i mycket ung knuten stil.

Vinet är otroligt knivskarpt på tungan som en laser-stråle går vinet rakt igenom, med ett mycket fokuserad stil. Vinet är nästan helt knastertorrt men med en lätt komplex och otroligt bred terroirkänsla från den mycket schistens dominerade marken En otrolig mineralstin avslut. Ett spännande vin, dock lågt från njutbart i dagsläget.

Clos de Saint Yves 1982

Tydligt mogen gyllene färg.

Med helt vidöppen doft är det som en dimma, man får tränga ned igenom och bara njuta.

Viss autolytiska drag, med stor och karektaristiska toner av rostat sesamfrö, rostat halm, smörslungad sticklök, rostade-nötter och sesamolja. Jag, som är ett stort fan av bra Savennières, är detta underbart! För att sedan dyka ned i dess otroliga runda harmoni, Med helt vidöppen kropp omfamnar hon mig helt, med en otroligt pigg syra som är blondgrape-driven finns det även mycket fikonskal och toner av rostatkummin, allt i en bra bredd och härlig längd!