Clos Naudin 2010

Philippe Foreau Sec 2010

Traditonelle Philippe, men ändå så korrekt. Husets 'SEC' är det ända vinet ur portföljen man producerar varje år ur sina 11Ha. Som vanligt följer de Biodynamiskt odlade druvorna den klassiska vinifikationen genom en skola i åldrad fransk-ek.
2010 är en relativt rik årgång i Vouvray, lite friskare än den varma 09an som är 2000-talets bästa årgång, ofta pratas det om att den ska ha varit uppe i 1990-klass....men den som väntar på något gott...

Nu är det en ny-förlöst 10a vi har i glaset! 
Färgen ät mycket ung och blek.
Doft av Päronkrisp och somrig blomsteräng i otroligt ung och knuten stil.
Trots detta lyckas vinet ändå breda ut sin typiska breda charm, här otroligt stram, proppad med musselskal, kalk, honungsmelon, och otroligt frisk mineral. Men med en finish som försvinner allt för snabbt. Helt enkelt, ett intressant vin man inte bör öppna i dagsläget eller minst 5år framöver för den delen heller. Bra årgångar av Strama sec börjar komma till sin rätta efter 15år, för att ta 1997 som jämförelse. I dagsläget vill jag nog ändå hellre rekommendera att köpa de precis nya 2011orna eller varför inte investera i en låda 2009 som man gärna bör glömma 20år i källaren?

Bellivière VV 2003

Domaine de Bellivière Vieilles Vignes eparses 2003
Coteaux du Loir, Val de la Loire

Är precis vad det heter, en fantastisk skapelse av Eric Nicolas; gamla rankor från spridda lägen.
Vinet är en cuvée på 100%Chenin från tre olika växtplatser där rankorna är mellan 50 till 80år, gårdarna sköts helt biodynamiskt, skördas självklart förhand med ett uttag på låga 25hl/Ha.
Uppfostran på små fat följt av en mognad i 18månader där jäst-fällningen fortfarande fått ligga kvar.

Färgen är ungt gul med antydan till mognad.
Vi doftar, här är det först ett bångstyrigt vin i lite spretig kostym. Eftersom jag är medveten om hantverket låter jag dekantera vinet 1h innan jag återvänder..
Nu är det ett helt annat vin jag möts av i glaset! Uttrycksfulla toner av aprikos-blomster, smältsmör, äppelchips, viss mineralité, autolytiska-drag och en antydan till oxidation.
Detta är inget annat än ren, flytande magi på tungan, varm blomster-honung, bakade kvitten, kletig vaniljstång. Allt kompakt iklätt i en otroligt bred kostym med bra längd och förbluffande balans. 
Bak i gommen känner man en kort frisk sommar vind av mineralig sommar-strand från de mer flinta dominerade området. 
Trots denna otroliga bredd är det ändå ett förbluffande ungt vin med fantastisk bra ihållande syra (med tanke på årgången). Senaste flaskan jag testa för ett årsedan var mycket mognare än denna.
Stor personlighet, långt ifrån förlöst med antydan till oxidation, är detta något helt unikt, så långt ifrån klassisk ylle-chenin man kan komma, ännu en gång förflyttas ramarna för vad Chenin kan skapa!

1989 Clos Naudin VS Guertin Brunet

Dagens söta/Moelleux-duell utspelar sig alltså lustigt nog mellan en viss favorit odlare, samt en närliggande odlare.
1989 är en årgång man på förhand inte direkt har någon större förväntningar på. 1988 var en mycket syra rikare årgång och på alla aspekter är de vinerna härifrån aningen bättre än ´89.
1990 är o andra sidan en riktigt topp årgång de flesta odlarna slog historiska rekord då man konstaterade en aldrig så hög mognadsgrad på druvorna, de Stora Moelleux man fick ´90 från Vouvray är av de få viner som faktiskt springer iväg långt i pris. Då de änn idag är pur-unga.
Men nu är det två ´89 vi nu ska smaka av!

Philippe Foreau Moelleux 1989

Har en tydligt mogen färg,
Doften är otroligt stor, komplex, fylld med explosiv bakad frukt, karamelliserat kvitten, aprikosmarmelad, torkade päronskal, och en tydlig parfym som bara philippe lyckas på på sina viner tackvare fat-behandlingen, bakom ligger en viss tyngd - Där Chenin visar sig tydligt med angenäm dovt moget ylle .
Denna flaska hantverk är inget annat än Vouvray i sitt esse. Efter min första sipp är jag som tagen. Denna skönhet har verkligen allt man söker härifrån, en otrolig bredd med nyanser som blommar upp konstant, som en balett i gommen som aldrig vill ta slut. Allt i en så perfekt balanserad mogen harmoni att jag får svårt att beskriva med ord.
Vinet är som underförstått är på sin absoluta topp. Som flytande saffranskoncentrat, bakade kvitten, äppeltarte, lemoncurd, aprikoskaramell, apelsincurd. Alla toner flyter så otroligt elegant. Och all frukt är så otroligt koncentrerad, allt så perfekt integrerat. Mineralitén som är så typisk och speciell hoss Philippes viner är här helt integrerad den ger bara en lätt piruett runt den massiva mogna frukten och bidrar ytterligare ett snäpp till den total harmoni. Det som sitter kvar i gommen är otroligt fräscht och långt som att suga på en citronkaramell smaksatt med apelsinzest.
Jäklar så bra!

Domaine Guertin Brunet 1989

Har likaså en mogen gulfärg, kanske aningen klarare än sin granne.
Doften är relativt uttrycksfull, dock inte alls lika komplex och mogen som sin granne. Toner av källare, kisel, kalk, rostad anis och apelsinzest.
Ja, nu när man ska testa dessa sida vid sida, må min inneboende vin-nörd utbrista "men detta är ju en Doux" Absolut svarar jag då, men då jag testat denna ett par gånger innan, vill jag dra mig till minnes att den inte var så söt,därför tänkte jag ändå jämföra dem mot varandra...Tyvärr visa det sig att denna inte är mycket annat än en aprikos&äppel-likör, som vid sidan blir ganska livlös och kort

ännu en lyckad leverans!

Ännu en härlig blandlåda från min käre franske caviste!
lite blandade trevliga små biodynamiska Chenin-odlare, som vanligt, men också en drös färska rariteter från en viss Olivier i côte de sezanne.

Dessa skönheter kommer med all sannolikhet att avnjutas alldeles för tidigt, men oh! så sugen jag är!

Coutier Henri III 2002

R.H Coutier Cuvée Henri III 2002 Grand Cru

Odlaren från Ambonnay som säljer större delen av sin skörd till stor-husen. Produktionen under egen etikett når ändå upp till 35 000flaskor/år. Sin vinstil rakt igenom tycker jag personligen inte är särskilt typisk för just Ambonnay dels har man mer Lera-dominerade mark, man använder också stor andel Chardonnay i alla sina viner och det ända vinet som får fat-behandling är sin Prestige som vi här har framför oss, bara lätt fermenterad på fat.

Här är doften mycket ung med toner av kvitten och äppelmos på gulaäpplen.
Moussen är riktigt bra och höjer helhets upplevelsen ett snäpp. Den nästan helt integrerade eken ger mycket bra balans tillsammans med toner av nötter, smör o granny smith-äpple.
Frukten är lustigt nog mer gröndominerad i denna Pinot-cuvée. Överlag har viss mognad kommit till frukten även om den fortfarande somsagt är helt "grön". Den typiska hårda syran från årgången är också här som ger vinet ett relativt långt liv framöver. Men jag har svårt att se någon vidare 'stordåd' i framtiden...sen är avslutet alldeles för anonymt, bara liten lätt mineral som försvinner snabbt.
Absolut inget dåligt vin men om jag ska vara ärlig tycker jag nästan Coutiers vanliga Millésime är aningen roligare

Pereira d´Oliveira 15

Pereira d'Oliveira Madeira 15 Anos


För mig helt okänd producent, därför ska jag inte ge mig på någon vidare beskrivning av varken producenten eller vinet i fråga, mer än att det uppenbarligen legat just 15år på fat.

Mycket tät och rom-lik färg med aningen bärstens-färgad kant. Doften är halvfyllig i mycket knäckig stil. Toner av katrinplommon och mörka fikon. I gommen är frukten bra bra integrerad med tydliga knäckiga fattoner som är mer sherry-lika med viss restsötma som drar åt bränt råsocker. Det finns även en viss syra bak i gommen som gör det hela aningen behagligare. Avslutet håller i bra och detta är en rätt bra madeira vill jag ändå säga, jag föredrar att dricka Madeira av äldre dygd men denna funkar ypperligt till mina plantage-choklader

Domaine Baumard 2000

Domaine des Baumard Clos du Papillon 2000

En melodi från Savennières. där producenten förfogar över 15ha, med en väldigt spridd och blandad portfölj. Just detta vin kommer från sluttningen Papillon, där mycket kvarts och schisten dominerar, gården är 4Ha stor och man håller en snittålder på 35år. Här arbetar man efter den biodynamiska läran, man är ännu dock inte certifierad. Skörden genomförs självklart förhand, och det är ett mycket enkelt liv vinet går igenom. En långsam fermentering på 9månader. Uppfostran tillsammans med jästfällningen, sker i 2år på stora 400liters-fat. Vinet filtreras även aldrig innan buteljeringen.

Florent Baumards egna ord om vinet; " Jag vill ha mineralitet och inte ektoner i vinet. Eken försvinner innan jag börjar sälja vinet, och jag försöker ge det en krispig mineralitet och lång finish."

Vinet har en mycket klart och vacker gulfärg.
Doften är mycket koncentrerad med en viss storhet och en viss dencitet som man bara finner från bra viner ifrån Savennières.
Frukten är hårt reducerad, som en aprikosmarmelad med smörblommor som har kokat ned alldeles för länge, som man sedan räddar genom att pressa i en frisk citron och hälla i den bästa av blomsterhonung, där har vi ingången.
Vinet attackerar tungan livligt men med värme är det mer med kraft och otrolig terroir på den benhårda steniga mineral som fullkomligt domminerar karaktären. följt av vågor av vildpäron, flytande honung, citrusblomster och bakad persika är detta ett otroligt väl-sammansatt uttryck för denna plätt jord


Ett vin som jag vill påstå kommit in i sin bästa fas då syran är så väl bakomliggande o lätt integrerad. Denna skönhet kommer under de närmsta åren nå sin bästa topp. Ett otroligt elegant och charmerande vin i halvfyllig stil som ger mig detdär fula leendet på läpparna.

Clos Naudin 2003

Philippe Foreau Demi-Sec 2003

Färgen har nu börjat visa på viss mognad än senast då den idag är mer gyllene guldig.

Doften är först mycket mineral-stinn. Med värme kommer viss Foreau-stil in, men små små försiktiga ylle toner son smyger tillsammans med en varm sommar-äng. Frukten är som alltid hårt aprikos dominerad med inslag av grannysmith skal.

I gommen skvallrar den aningen fetare texturen om att vinet börjat nå sitt drickes-fönster. Jämfört med tidigare då den varit mycket grön (läs ung).

Idag andas vinet mer öppet men med ung fräschör. Frukten är stor, rund och äntligen kommer den så typiska frukten från årgången till. Massvis med het exotisk frukt som går i vågor, runt den varma frukten lirkar de lätta päronsyrorna in. mot slutet av den mycket lena texturen kommer en uppfriskande spray av lime som följes åt av den långa svansen som håller i ordentligt med massvis av rökig mineralsten.

Ännu ett bra exempel på Foreau´s fantastiska arbete. en Demi-sec som vi 9års ålder precis kommit in i den öppna fasen, Det är ännu långt ifrån moget. Det hela går tydligt åt rätt håll med ett långt liv framöver.

Pol Roger 2002

Pol Roger Vintage 2002

Doften är relativt nyanserad redan från start. Med röda äpplen och dendär eleganta linjen som följer husstilen så väl rakt igenom, är här.
Vinet är så otroligt bra sammansatt, med härlig syra, stor finess. Proppad med massvis av runda vågor av gula frukter och frisk krusbärs-kompott, i en riktigt bra balans redan som 'Ny släppt'
Bak i gommen går lätt smöriga bär som piruetterer. Perfekt harmoni med den ständigt närvarande o fräscha mineralen

Det är inte på något sätt ett unikt vin, jag menar. Det är sig likt i stor-hus-stil men även dessa kan överraska positivt ibland och idag var denna riktigt bra
Otroligt vill jag säga, då denna är den absolut yngsta 2002 jag testat förutom den otroligt stinna och knutna FdP förstås.