Detta är iprincip samma cuvée som Dehours vanliga instegsvin Brut reserve men med längre tid på jästfällningen.
övervägande del Meunier druvor från egendommens samtliga ägor samt en liten skvätt Chardonnay & Pinot noir.. ungefär 30% utav cuvéen är reservevin från en Solera tank startad 1998. alltså drygt 70% är basårgång 2013. vinet är uppfostrat på stålfat och gamla fat följt utav 5år på jästfällningen i flaskan som är deggad 2019 alltså nästan två års flaskmognad även.
Med andra ord ser allt väldigt seröst ut på papper, relativt höga förväntningar får man på ett vin som ändå är såpass påkostat.
Doften är tydligt pinot dominerad med mineraliska drag av krita och grus, mogen persika och honungs melon, i lätt ung stil.
Vinet attackerar inte jättehårt, mer med rostade toner utav fat & nötter, Vinet är relativt tunt med mycket autolytiska toner med rostat bröd, källare, brända nötter o en diskret mineralitet med stor beska.
De ojämna kanterna jämnas ut med luft och hela Vinet vinner på att få luftas men vinets kärna med den lite tunna druvmaterialet blir dessvärre inte bättre.
Den längre mognaden på jästfällningen har gynnat Vinet men problemet kvarstår dock i att grund materialet är lite väl tunt och okoncentrerat, kvaliteten på det lite sämre druvorna lyser igenom lite för mycket för mig. Eller så är jag bara hård?
visst för knappt 300spänn är det en billig skumpa som jag mycket hällre dricker än storhusens sockerdrickor som husen erbjuder som instegs skumpa.
Men för att vara en ambitiös odlarskumpa är det väldigt obalanserat och tunt för sitt relativt goda ryckte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar