Bild bomb

För er som följer mig, känner ni säkert redan till att jag körde en avsmakningsmeny tillsammans med importören för en ny-förälskelse, för mig, Frédéric Savarts Champagne!

Hade dock ingen tid till att föra anteckningar mer än min egna upplevelse-bank i huvudet.

Savart instegsvin L'accomplie la en riklig grund, fantastisk hög nivå på hans instegsmodul, lätt ekig proppad med exotisk frukt och seriös struktur och ryggrad.

Savart Rosé är ett seriöst stycke rosé även om den visserligen ingiver direkt drinkability är det ändå märkvärt mer fetma och ek som spelar in, tillsammans med den förbluffande inbjudande fruktbomben av skogshallon.

Rosén på Magnum (endast 258 flaskor producerat) är friskare med rikligare syra.

Vi stiger in på årgångsvinerna och Millésime 2006 har redan börjat öppna upp sig och är förbluffande bred jämfört med den flaska jag hade för ett halvår sedan.

Millésime 2008 - nu stiger vi in på större mark.
Direkt attack på nosen med enorm koncentration, denna flaska var dock otroligt ung och svår att ha med o göra, gick bättre till maten dock. Detta är ett stort vin, som är värt att spara på även om det är otroligt svårt att hålla tassarna borta!

Calliope 2006 var en av kvällens överraskningar för min del, då den precis har börjat visat på sin äkta profil, då den nu precis börjar öppna upp sig, den flaskan jag drack för ett halvår sedan var då helt knuten. Idag är det större med bördig, angenäm ek otrolig elegans tillsammans med en av de mest koncentrerade vinerna för kvällen.

Huvudnumret på ett självklart sätt skulle ändå bli en av de 20 flaskor Dame de Coeur på Magnum.
Även fast det både är år 2007 och den bara legat drygt 6mån efter deg var den lyckligtvis otroligt uttrycksfull, samtidigt som den var pur ung. Jag hade direkt och hela vägen igenom Selosse-vibbar med den sköna oxidationen o de rikliga rostade ek-tonerna allt så otroligt snyggt packat - egentligen allt man önskar av en skumpa, fräschör, tyngt, kraft o mineralité med stor personlighet - tog mig med storm!

Sen kände jag mig tvungen till att bjuda på en personlig favorit till anklevern, ingen överraskning att det skulle bli mogen Chenin - Vi pratar naturligtvis Foreau, men här hans Réserve Moelleux som endast görs exceptionella årgångar 1989 skulle visa sig vara gyllene av oxidation med en bombastiskt förförisk näsa men ett otroligt ungt vin i gommen, flytande guld med anklevern...

Kvällen blev inte sämre av en Grande Dame Rosé 1988 som 'städ-vin' heller, perfekt mogen, skön elegant i storhus-stil