Direkt efter öppnande är intrycket hårt, rikligt och välstrukturerat. Därför låter jag flaska va till nästa dag. Nu testar jag på nytt, och det är med glädje jag kan konstatera att dethär vinet känns välarbetat och lider inte nånstans utav obehagliga gröna, orena toner som 2011 så ofta annars kan göra.
Ulysse Collin les Maillons Rosé de Saignée 2011
Levererar redan från start, visst är det brutalt ungt, men vad ska man förvänta sig av ett vin bara några månader från degg?
Kollar vi runt det, så är det omöjligt att bärga sig för den råhet och svalkande mineralbomb som pumpar ur glaset, aromerna är precis som vad den vanliga Maillons levererar, men här ännu en nivå mer av allt. Men det är framförallt den bitande strukturen som kommer från skalkontakten, gör dethär till ett stort matvin, som för den vanliga publiken är svår att dricka på egenhand. Är du ett syra-freak som jag dricker mab dethär med stor njutning på egenhand. Men ja mat är att rekommendera, då både syra och strävhet är stor :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar