En färsk-deggad Savart-rapport

Dags att testa Frédéric Savarts nya årgångsvin, 2010, som var en mycket tuff årgång för honom då han fick en rekordlågt skördeuttag, men som tycks leverera strama och välstrukturerade och rikligare viner jämfört med tidigare årgångar.
Enligt Martin som representerar Savart i Sverige (www.caviste.se)
så skall Savart endast haft 1/5 uttag skördeuttaget av årgång 2010, och därför inte haft möjligheten att sälja de vinerna som jag skriver om idag (dessa går dock i skrivande stund att nappa via plusdebulles.fr) men det är givetvis endast ettfåtal flaskor det gäller av dessa sällsynta flaskor, så först till kvarn!

Frédéric Savart L'Année 2010 extra brut Deg2014/08
Mycket unga och bitska drag av grannysmith äpple med vanilj på nosen.
Tydligt men samtidigt underbart med den stora ek-fettman i sitt unga stadie
Chardonnayn ifrån 2010 är detända man känner andas raktigenom vinet, trots att det är 60% Pinot.
Vi har en kraftig o stram upplevelse med massvis med kraft och härlig krämighet då faten ännu flyter uppepå hela upplevelsen som gör att vinet både uppfattas som en ung och stram BdB men samtidigt med så bra kraft o koncentration att det ser en långt och lovande framtid till mötes.
Men idag förtjänar det nog ett par år på korken för att vila innan man testar nästa flaska.

Frédéric Savart La Dame de Coeur 2009 extra brut Deg2013/11
Här har vi anmärkningsvärt med röda äpplen, en tyngre fat-upplevelse och krossad sten på nosen.
inledningen gör en tveksam till att man har en BdB i glaset?
Vinet attackerar gommen med tydligt hårdare kraft än årgångsvinet. Kraftiga mineraldrag och vågor av gröna & omogna frukter. Nu känner jag mig mer hemma med denna kraftiga BdB!
Men jag tycker upplevelsen överlag ännu är alldeles för hård. det ända som gör dethär drickbart är den extra kryddan av de kraftiga faten som gör dethär vinet knappt drickbart i sin unga ålder.
Roligt nog upptäcker jag att det är detta glas med Dame09 som är det glas jag dricker snabbast ur.
Dame09 är mer spännande än njutningsbart att dricka vid denna unga ålder med sina hårda, strama men samtidigt smöriga, typiska  BdB stil
Dehär vinet är alltså långt långt ifrån redo att drickas. Det är snarare nästa glas som står för kvällens njutning.

Frédéric Savart Expression Nature 2010 Deg2014/08
Direkt uttrycksfullt rund o murrig Pinotfrukt på nosen.
Vinet går direkt in hårt med hård och tydlig kraft & koncentration, här är det utan tvivel Pinoten som snackar.
Kroppen bygger på sin kryddiga pinot-stil med toner av mixade örter, vit persika, äppelpaj, slånbär, röda äppelskal, vaniljkräm och en stor kärleksfullt krämig smekning som inget annat vin Savart någonsin visat upp,
Som en junfrudans så trippar vinet smekningsfullt genom gommen, det är svårt att ta in hur allt redan sitter vid så extremt ung ålder, vilket vin!
Ska man jämföra är denhär stilen & uttrycket som Savart levererar med dehär vinet är det varken likt kraften&kryddigheten hos en Vilmart eller Krug. Du har heller inte energin som är lik Vouette&Sorbée, den är heller inte lik de oxidativa Selosse.
Samtidigt som du har kryddigeten ifrån faten, strukturen och den enorma energin så har Savart
verkligen kommit med sin unika jordmånston, och vinet andas något helt annorlunda jag kan inte ens associera parfymen till något annat än just Savarts unika parfym, Expression är något som måste upplevas!

ännu ett gigg åt glada advokater

Igår ställde jag samman en liten avsmakningsmeny och här är små anteckningar ifrån kvällen.

Som ovan säger inledde vi med Vilmart CdC 2006 som tog ett par timmar på sig att öppna upp men sen fullkomligt blåste på hela kvällen. Jämfört med 02 & 04 så är 06 idag mycket fetare och rikligare och är som en stor käftsmäll, jag är glad att jag inte har en låda utav dessa, jag skulle inte klara att hålla tassarna borta! så mycket kraft och frukt i tillgängtlig stil redan från start, vilket vin!

Anklevermoussen.

Vi völjer med en ledsam tar jag min näst sista flaska utav den fantastiskt starka vinet Frédéric Savart Bulle de Rosé 2011 deggad 2013/11. Denhär flaskan har öppnat upp fint och bjöd på hårt motstånd till Vilmarten, då rosén har minst lika bra struktur men framförallt mer lätt tillgänglig frukt.

En kombo som jag älskar är savart rosé med skaldjur

En friskare fläkt efter tyngre anrättningar var den enklare Bollyn till Gösen med puré på färgglada morötter & romanesco.

En variation på choklad från Amedei

En provning ifrån Kvarnholmen

Larmandier-Bernier Chemins d'Avize 2009 (Deg 2013)

Expressiv och väldigt blommig nos. Vinet går in med fin krämighet, men med väldigt ungt och hårda uttryck i kraftigt mineralisk krita. Kroppen är lång och håller i väldigt bra, dethär är ett utav få viner man verkligen upplever har låg dosagé då både frukten och hela karaktären andas otroligt stramt åt krusbärshållet. Cheimns d Avize är ett vin med bra kraft men är i dagsläget otroligt ungt men man märker tydligt koncentrationen och potentialet i vinet

Larmandier-Bernier Vielle Vigne de Cramant 2006


Oxidativ och aningens nötig nos,
Inledningsvis väldigt fet med brända nötter, bakade äpplen och aningens bränd ved.
Halvfylligt uttryck och mmassvismed härlig och frisk syra utan att vara för störande, en lätt nötig och väldigt frisk skumpa med mycket frisk och mineralisk cramant karaktär.
överlag är denna nollsexa en väldigt friskt vin med bra tyngd och att den är fatlagrad ger dendär sista touchen som Chemins Avize saknar då det inte alls är samma tryck.
Denna nollsexa är givetvis väldigt ung och frisk i uttrycket, men är så mycket mer tillgänglig, givetvis har den vilat ett par år mer än vad Chemins har gjort.

Cédric Bouchard Roses de Jeanne Les Urules 2010 (Deg 2014/04)

Ger direkt en skön fauna av kryddor, starkt örtiga toner och mycket stjälkiga toner som man ofta finner i Ursules, vinet är förvånansvärt öppet, dock i ett klart ungt uttryck. men jämför man med andra årgångar funkar de inte alls lika bra i sitt unga stadie som denna 2010a visar på.
Vinet går in direkt smekande lent, otroligt krämigt och initialt med rik, söt o flirtig frukt.
Detta ger alla runt bordet en direkt upprusande positiv övveraskning !

Frédéric Savart Expression 2010 (Deg 2014/08)

Direkt ifrån öppnandet är det bombastiskt och öppet, initialt upplever man nästan att det är drickfärdigt ifrån start.
Kraftiga drag av röda äpplen och bakade päron allt insmort i en fantastisk vaniljparfym. Dethär är den kraftigaste och häftigaste Savart alla runt bordet har testat, en stor överraskning, nästan alla sätter högre poäng på Savart än Bolly 90an...

Ulysse Collin Les Maillons 2010 (Deg 2014/03)
Helt stängd ifrån start och genom hela kvällen.
Jämförelsevis mot andra årgångar som ter sig på helt andra vis är tian den mest kompakta och svåröppnade utav alla Maillons, låt bli detta vin i många år framöver!

Jérome Prévôst Les Béguines 2010 (Deg 2013)

Halvöppen, relativt pigg, väldigt halmig och örtig nos med en heldel bränd honung
Vinet är överlag piggt, ganska kraftigt, lite halvklumpigt men har en stor personlighet.

Bollinger la Grande Année 1990
Mogen och härligt vidöppen nos med alla de typsiska bolly parfymerna här med en klar dominans av duxelle. Toner av mandelkaramell och kola.
Vinet ger en elegant och kraftig upplevelse, med bra koncentration är det allt man önskar av ett relativt moget vin, med perfekt integrerad syra, det ända man kan anmärka på är att det saknar lite utav dendär sista trycket, det finns ingen vidare personlighet..

Krug Rosé (första utgåvan, bekräftat ifrån Olivier Krug själv)
Skönt koppar färgad, direkt med massor av energi.
Doften är väldigt kompakt och andas Krug i en väldigt finess-rik stil.
Lager på lager av tjocka krug nyanser dansar så som bara en sagolik klassiker kan göra.
Vågor av smultron marmelad, skogsbär och bränd brioche med körsbärskompott.
Allt inpackat i en av de finaste kostymer. Elegansen en mogen krug är o-beskrivlig detta är något som måste upplevas!

en helt vanlig kväll hemma hos Gunnar

i Lördags körde vi ett vin-race fördelat om 7st flighter med en maträtt till varje flight.
Självklart var jag påplats för att mysa lite mumsig mat en lördag som denna.

Inledningsvis bjöd värden för kvällen med ett välkomst bubbel Henriot Rosé Millésime 1998 som levererade bra, årgångstypiskt öppen o generös frukt, som alltid med Henriots roséer enkelt och väldigt insmickrande och fint avvägs frukt, relativt mogen, nästan lika öppen som den 96a rosé jag testade förra året. bra start!
jag kontrade denna rosé med en krämig & mumsig anklever mousse.

mums + mums

Härnäst kom Flighten med Champagne

Comtes 1999
Platt, utan särskild personlighet, 99an är den sämsta comtes jag testat.

Dom Pérignon 1996
Bra koncentration, förvånansvärt låg syra, ännu mycket ung, långt ifrån balanserad eller njutningsbar för den delen heller, väldigt otrevlig beska.
Men om tio år lär man absolut mötas av ett annat vin, min erfarenhet av Dompa genom åren är att jag aldrig brukar gilla dem unga och att de för det mesta brukar förvandlas till det bättre med många år på nacken.

Henriot Cuvée des Enchanteleurs 1988
Väldigt ljus och frisk för sin ålder. Attacken i gommen är direkt öppen och vågor av fantastiska blommor sköljer över en.
Kroppen bjuder på bra koncentration där vågor av bakade äpplen mixade med syrliga och unga äpplen bråkar med varan för att få vara med i denna fantastiska vaniljpaj.
Vinet andas för mig som en nysläppt 96a då koncentrationen är otrolig med ett fantastiskt djup men ändå är allt raktigenom så pur-ungt, samtidigt som man verkligen blir knivhuggen av den otroligt skarpa syran, wow vilken energi !

Krug Vintage 1985
Kopparfärgad.
Rund och maffig doft som ännu inte låter sig visa sin fulla potential, lite knuten nos som är packad med bränd persika och multna fat.
Den attack och spektra man möts av när vinet går in är så enormt att tiden på nått vis står still runt glaset.
Koncentrationen är nästan så att det går över mitt synsätt på vin. Har Krug reducerat vinet innan de buteljerade det eller hur fasiken lyckas man med dethär galenskaperna !?

Här tappar jag helt mina anteckningar och jag kan inte skriva mer än hur förbluffande perfekt dethär vinet är, man har verkligen allt.
Fettman och tyngden, tillsammans med magiskt bakad frukt, allt som helt bärs upp utav den skarpa men ändå njutningsbara syran som är perfekt raktigeonom denhär tunga upplevelsen.

Vad låter jag dessa bubblor matcha med i matväg då ?
jo en kärleksfylld skapelse, som jag själv, vill påstå är lite utav min signatur; nämligen en kräm på ny-skördad Kronärtskocka - som idag är från Bretagne. tillsammans med skumpans bästa vänner, parmesan, rostade pinjenötter och parma....ni som var där ni vet...
Nästa flight så går vi in på den vita sidan ifrån Bourgogne
Min favorit för flighten var

Nästa flight så går vi in på den vita sidan ifrån Bourgogne
Min favorit för flighten var
Lucien Le Moines Corton-Charlemagne 2010
som var bombastiskt fet och det fullkomligt flyger kryddor och fat runtom den maffiga, nästan burdusa bourgognen, här blir jag såld på mer brutalitet än elegans som de andra bjöd på, men wow vilken käftsmäll dethär vinet är !

Till feta, mineraliga o syrliga bourgogner presenterade jag kvällens fisk som var nyfiskad Gös ifrån Hjälmaren med säsongens bästa grönsaker ifrån Gotland samt en Champagnesyrad Buerre blanc och lite hjärtmusslor. 

Näst på tur står den röda Bourgogne flighten.

För mig är en av kvällens stora överraskningar med 
Domaine de la Cote Blommsfield Som för mig är den bästa amerikanska Pinoten jag någonsin druckit, visserligen lätt, men med direkt drinkability med flirtig o perfekt elegant frukt finns det inget att klaga på.
Bäst i flighten är  Armand Rousseaus Charmes-Chambertin 2008
Som fullkomligen har ALLT! smekande nektar, perfekt integration på eken, en tanninstruktur utan dess like till njutning, och med bra fruktomfång i otroligt elegant stil, men ändå riklig utan att tveka en sekund är detta ren och skär njutning, satans så gott bourgogne är när det väl är bra !

Till en högst klassisk flight körde jag inga konstigheter mer än en klassiker, Apelsin rimmat ankbröst, halstrad anklever, en persiljerotspuré med lite tryffel och tryffeldoftande rödvinssky. enkelt, gott

mätta ankor

Röd Bordeaux är det som står näst på tur.

de två unga 2002orna berör mig inte nämnvärt, det är de två sista vinerna men lätt transparent färg och ljusbrun kant som fångar mitt intresse.

Chateau Siran 1961

Andas gammalt fat och övermogen frukt, precis som jag gillar det, dock upplever jag att det nästan gått över lite, då frukten nästan är sur o gammal, för mig är det mer en kul upplevelse än ett bra vin.

Chateau Haut-Bailly 1961

slår ut alla mina tankar för vad ett rödvin betyder, dethär är något utöver denna värld , när jag trodde att endast en sann och ren bourgogne var de ända sättet att uppleva fullständigt njutning så hade jag så fel, att man kan ha så fel !

Attacken är lång och strukturerad, väldigt klassisk med ceder o björnbär men på ett föråldrat och väldigt finessrikt vis. 

Kroppen är oxå den lång och väldigt finessrik, det känns nästan lite som att dricka historia då kärnan av vinet ännu är vitalt och livligt ungt i framträdandet, vi har tillochmed en fräsch syra att jobba med, vart kommer dethär vinet ta vägen är frågan vi alla ställer oss? Idag är det ett magiskt njutningsbart vin men fortfarande generöst med ungdomlig frukt och fräschör...

Till klassiska och stilrena viner är det lite utav en favorit till kött jag presenterar.

Renkalv ifrån skogssköna Vilhelmina, till detta toppmurklor i en créme double och ny-skördade potatisar ifrån Tollbygård som fått mysa i Ankfett ett par timmar.

Sista flighterna låter jag andra skriva om då jag inte riktigt var lika inne i matchen där...

Sommarbubbel hos Gunnar

Världen för kvällen öppna upp kvällen väldigt generöst med en perfekt risotto och en härligt smörig Bourgogne som entré

Fontaine-Gagnard Chassagne-Montrachet Morgeot 2010

Direkt öppen med bred o vackert smörad nos, klassisk frukt.

Attacken i munnen är rätt fläskig o packad med fräscht krossade stenar, vågor av citrus fortsätter dansa o fyller ut gommen med bra tryck. Renligheten överlag upplever jag som hos en Chablis.

Vinet är redan nu ganska öppet och är en stor njutning efter flera timmars luftning.

Palmer & Co Blanc de Blancs 2008
Rund och enkelt blommig nos, utan karaktär.
inledande lätt autolytisk.
Vinet går in lite halvförsynt. Syran är bra och livlig och det hela tar lite mer fart. Jag upplever vinet förhållandevis torrt, eller så är det för att den kommer precis efter bourgognen...
Överlag ett vin som inte tilltalar mig, men det är absolut inget fel på det, vill du ha ett enkelt aperitif vin - varsågod

Cédric Bouchard La Parcelle Lieu-dit Cote de Béchalin 2005 Deg2012/04
Ganska öppen men ung nos med mycket krut o bränd sparris.
Mycket stram, otroligt kritig kropp med fantastiska ursprungsuttryck, jag tycker verkligen vinet upplevs 'skitigt' med toner av torr jord, bränd halm och sotad champinjon.
Frukten är absolut mer sekundär längst med kroppen.
Dethär är verkligen långt ifrån vad man tänker på när man säger ordet Champagne, men det är också just en anledning till varför jag uppskattar Cédrics annorlunda viner som verkligen andas sitt unika uttryck.

 Cédric Bouchard Roses de Jeanne Lieu-dit La Haute-Lemblé 2005 Deg2009/04
Väldigt kompakt och örtig nos, precis som en timjankvist tagen ur dammig jord.
Vinet går direkt in brett med typiskt Cédric-karakteristisk krämighet som direkt får en att bli inställsam.
Jag gillar verkligen den här karaktären av läskande honungsrostad melon, toppad med en näve örter, hur banalt det än må låta är dethär ett vin med bra tryck och framförallt personlighet.
Vinet andas absolut ungt med en lite typisk årgångs problem med just syran då den redan tycks lägga sig och med tanke på att detta är ett naturvin pratar vi inte många år till...Men just nu dricker hon väl.
Dag två har alla vassa kanter polerats till och det är bara ren o skär, bred o härlig njutning raktigenom.

 H. Billiot et fils Cuvée Lactitia Deg2012/10
Halvöppen nos med dominans av rostade paranötter.
Vinet är direkt smörigt o i charmerande stil med fint integrerad ek fullproppad med kryddor.
Vinet upplever jag halvöppet i bra o välgjordstil, kanske kvällens största njutning.
Det ända jag saknar är lite med kraft, dock är det inget fel på att ge ren njutning.
Billiots prestige är ett välgjortvin i klassisk stil med bra och fint avvägda rostade fatiga toner, allt fint och bra avvägt utan att vara det minsta bisarrt.

 Louis Roederer Cristal 2005
Öppningsvis gammal Comté på nosen (mycket ovanlig doft för ett ungt vin )
Vinet går igenom fullt seriöst med blommig och insmickrande frukt i enkelstil.
Innan vinet går upp i ordentlig temp är vinet inget mer än ett enkelt disco-bubbel där söt frukt flyter uppe på det hela, kanske något man kan ana vinmakaren inriktar sig på ?
Något vi runt bordet kunde enas i, var att vinet inte direkt växte eller transformerades något vidare, för mig handlar det mer om att kylan maskerar kroppen, som är halvbred, förvånansvärt enkel för att vara Cristal, och absolut är det nog den mest intetsägande Cristal jag druckit, men det är inget vidare fel på det, enkel o bra komponerad frukt, vem gillar inte det?
Det jag menar är att man önskar mer ur en Cristal ...som ni säkert förstår, annars kan man lika gärna gå o köpa standard cuvéen som inte är långt härifrån.

ännu en kväll hoss Juhlin..

en lördag långt inne mot Lidingös norra sida, högt uppe på en kulle skulle 14 skumpa glada gäster ta sig till bords. (dock var jag inte en utav de glada gästerna, nep här får man slava vid spisen, i vanlig ordning)

kvällen började med ett par aperitifer. Där min favorit var Selosse Initial deggad 2009. den höll sig så bra in på kvällen jämfört med de efterföljande champagnerna, med sin härliga rostade nötiga rundhet o mumsiga frukt som just börjat lägga sig från sin ungdom.

Somsagt då de efterföljande skumporna var både högt och lågt, mest hus och små odlare kring årgång 2008-som var lite temat ikväll. körde vi ifrån köket igång kvällens första intro-rätt.
Med smörmosad nypotatis, toppad med dillkräm, gräddfil kalixlöjrom o lite mysig lök.

I nästa flight körde vi den, nu mera, traditionsenliga lax & blomkåls-kombon.
som idag var i utförandet; Ballotine av Fröyalax med blomkålscreme, bondbönor, sparris, citronette och rågsmulor

Nästa flighter var inget mer än en axelryckning..

Därpå körde vi en utav mina favoriter nämligen 'skockakräm & skinka'
som vi idag gjorde i detta utförandet;
torkad Pata Negra toppad med kräm på kronärtskocka, brynt o karamelliserad vit AAA-sparris, fänkålskrutonger och en riktigt mumsig olivolja.

följande flight var faktist ett par viner jag testat tidigare där Fourny 2008 va härligt runt med massor av rostad ek o stor parfymerad nos, frukten hade bra koncentration och den bitska 08-syran gick inte att väja undan ifrån, dethär kommer bli ett riktigt bra vin om några år!

Nästa underbara lilla skapelse vi presentera var en krämig o piggt fräsch anrättning.
Kalvtartar toppad med confiterad äggulekräm, friterat kaprisbär, betor på tre olika vis samt lite parmesan.

fiskrätten som jag tyvärr inte hann fota var iaf brynt Hälleflundra med brynt vårlök o rabarber, körvelemulsion, toppad med rostad Avolamandel.

När vi sedan skulle gå in på en aningens kraftigare skumpor
blev lilla jag som fotograf mindre duktig (!)
men rätten blev iaf sjukt lyckad även om de inte såg lika fantastiskt ut som det smaka.

Bosarpskyckling, brynt smörkokt morot, champagnesyrad sommarkål tillsammans med det confiterade låret som vi kokte ihop till en rilette, som vi sedan band ihop med anklever och lite rostade valnötter.

Avslutningsvis kom en lite vulgär 'dessert' med ett lika vulgärt 'dessertvin' in

De Saint gall Blanc de Blancs 1961
bombastiskt och helt vidöppen nos.
direkt i attacken är moussen pigg med väldigt små bubblor, moussen dör sedan ganska snabbt ut efter några minuter och det pigga, sprudlande, typiska BdB-vinet växlar helt karaktär och bjuder på fikonkompott, smörkaramell, brynt smör o är helt sodär magiskt nästan övermoget men ändå på ett fantastiskt sätt, många skulle säga att den gått över, men för mig som gillar denhär nästan övermogna stilen var den helt perfekt, vilken otrolig bredd ett vin från ett så enkelt kooperativ kunde ge, hade jag verkligen aldrig trott!

Till detta var det då den avslutande vulgära desserten....

i botten en champagnesyrad fikonkompott toppad med Brillant Savarin, riven tryfffel, bakat fikon, hasselnötsflarn samt tryffelcaviar.

Glad kock :)

Anteckningar från Champagne-kvällen

i Lördags för nån vecka sedan körde vi en kontinuerlig BYO kväll, inga konstigheter...

Jag öppndade själv med första Flighten där jag bjöd på ett odlartema med Chardonnay från 2009.

Cédric Bouchard Roses de Jeanne la Haute Lemblé 2009
Deg 2013/04

Super tight och otroligt floradisk och vass nos men nyanser av omogna vinbär.
vinet fyllet ut gommen med ganska bra bredd, frukten är primärt ganska söt, vilket är vanligt förekommande hoss Cédricsskumpor.
Vinet är störande ungt men har en väldigt bra ihållande stålig o hård mineral fräschör som lättar upp gommen väldigt friskt. vågor av varm fruktpaj med passion o apelsin är tydligast tillsammans med den friska men ändå lätt rökiga mineralen.
Texturen sitter redan där den bör vara med sin lätta o krämiga mousse, syran är självklart väldigt tydlig men inte helt omöjlig.
i övrigt är det svårt att bedömma vinet mer då det är alldeles för ungt o stängt

Frédéric Savart La dame de coeur 2009
Deg 2013/11

Det mest tidskrävande vinet av de första tre i glaset, men sen blommar en bestämt ung men mysig Savart-doft upp av smält smör & krossad krita.
Faten är det som initialt stör attacken i gommen, då de ännu flyter lite lät uppe på det hela.
Sen är det inte mycket annat än att njuta av ett oförlöst vin, när det är som bäst, en ren njutning med vågor av vit persika, krispiga krusbär, vita vinbär och krossad krita.
bak i gommen kommer sen de mjuka faten tillbaks som en kyssa av vaniljparfym.

Ulysse Collin Les Roises 2009
Deg 2013/03



Anmärkningsvärt redan lätt oxidativ o redan uttrycksfullt komplex nos.
Vinet går in med riktigt bra tryck direkt, frukten är stor o svulstig, koncentrerade toner av torkad mandarin, rostade nötter, sultan russin och en lång o fin kropp av exotisk frukt.
Eftersom frukten upplevs så koncentrerad, blir även så upplevelsen mot slutet, bak i gommen helt bentorr o samtidigt väldigt hård o stram med ilande mineral. Detta är en av Olivier´s absolut bästa viner, vilken kraft o vilken koncentration han bjuder på!

Nästa flight blev också två kända odlare..

David Léclapart L'Artiste 2005

Tydligt parfymerad o blommig nos med inslag av rostad sparris.
Attacken i gommen är direkt mjuk o bjuder på mandelkakor, mandarin karameller och allt smeker runt o fint utan några vassa kanter. Vi har absolut ett vin som börjar närma sig ett vidöppet tillstånd.
l'artiste 05 är ett vin som bjuder på en riklig upplevelse i fin harmoni med mjuk o varm frukt tillsammans med diskret nötighet. Men för mig är det inget vidare stort vin, eller för den delen som lämnar något vidare avtryck.

Cédric Bouchard Roses de Jeanne Les Ursules 2006
Deg 2009/04

Bombastiskt stor o komplex nos, en helt vidöppen skapelse som bjussar på kyliga kalk nyanser, samtidigt som nosen har tydligt oxiderade o nötiga drag (trots att vinet aldrig sätt skymten av ek!)

Vinet går direkt in stort och rikligt med en generös kostym av exotisk frukt, men med väldigt stor balans o finess. Omfånget är komplext med en mjuk o rund våg av krossad kalk, bränt smör och multna bär i en otroligt finessrik harmoni. som sen går ut i en mjuk o krämig svartvinbärssyra som idag är så perfekt integrerad, att man inte kan bli annat än förälskad utav denna uttrycksfulla pinot-skapelse!

Därefter fick vi en sista flight om två kraftigare skumpor..

Boizel Joyau de France 1996

lite oxidativ och väldigt nötig nos i halvöppen stil.
Bra kraft redan från start med rostade mandlar, en heldel kryddor o bakade äpplen.
överlag är vinet väldigt öppet. Men eftersom ja upplevde syran perfekt integrerad hade jag aldrig gissat på en 96a. Allt finns på sin plats här i relativt nötig o fint avstämd stil men för mig är det inget vin som imponerar särskilt på mig, jag vill ha mer personlighet än så för att gå igång.

Egly-Ouriet Vieille Vigne Les Crayéres
Deg 2010/10

Egly, som oftast står för kraftpaketen när man tar med dem i provningar, är idag inget undantag. Direkt på nosen är det den brudust kraftigaste vinet, vi har väldigt mycket källar-toner på nosen.
I munnen går vinet in kraftigt, med riktigt bra koncentration, choklad i massvis o bokna äpplen, följes åt i en både relativt söt o bra syra driven pinot-stil. Vinet är väldigt generöst o fyller ut bra men är ännu ganska ungt och det finns många komponenter som skulle må bättre att få sätta sig bättre med ett pars år vilan.
Men annars är det en jäkla kraftig och bra skumpa som verkligen förtjänar en bra matbit till.

Kvällen avslutades sedan med en mastodont-pinot-duell...

Jacquesson lieu dit Vauzelle Terme 2004
Deg 2013/02

Inledningsvis väldigt knuten i stilen raktigenom.
vinet går in förvånansvärt silkeslent, inte vad jag är van hos producenten då det är otroligt elegant o nästan förvånande klassiskt i sin stil.
Men ge vinet tid, vilket det förtjänar, så får man upp en väldigt kryddigt o framförallt örtig fauna, och toner av smält smör som breder ut sig väldigt aristokratiskt i gommen, tillsammans med, för mig, kvällens mest krämiga o fina mousse.
Sen tycker jag inte man får ut mycket mer utav vinet, det är utan tvekan ett av de absolut yngsta vinerna för kvällen som förtjänar att få ligga, väldigt länge känns de som. Men dethär kommer absolut bli ett stort vin, men det känns som vi behöver ligga på den minst 10år..


Jacques Selosse lieu dit La cote Faron
Deg 2013/03

För mig, kvällens BOMB!
med nästan sjukligt explosiv nos, man behöver inte ens sticka ned nosen i glaset för att känna den tydligt Selosse-parfymerade doften av oxiderade fat o massvis med nötter.
Ett stort bord med alla former av de små söta franska smörpajer o tarte dukas upp framför en.
De vidunderliga lager på lager utav frukt som går emot en är helt ofattbara, allt i otroligt komplexa o hårda drag mot gommen, jag vet inte vad jag ska säga efter att ha tagit mina första sippar. Jag tror banne mig jag aldrig druckit ett skumpa med sån perfektion i attack, kropp, avslut, koncentration, perfektsyra, men framförallt hela attacken med all den frukt, som man någonsin kan önska sig, jag kan inte känna en ända komponent som saknas... mer än att upplevelsen ännu är ung, men som förståeligt otroligt expressiv i allt.
Och så till sist den otroliga både vällusten o kraften som sitter kvar i finishen som fullständigt sjunger ut en lång melodi om varför Selosse är Selosse...fan vilket vin!