en helt vanlig kväll hemma hos Gunnar

i Lördags körde vi ett vin-race fördelat om 7st flighter med en maträtt till varje flight.
Självklart var jag påplats för att mysa lite mumsig mat en lördag som denna.

Inledningsvis bjöd värden för kvällen med ett välkomst bubbel Henriot Rosé Millésime 1998 som levererade bra, årgångstypiskt öppen o generös frukt, som alltid med Henriots roséer enkelt och väldigt insmickrande och fint avvägs frukt, relativt mogen, nästan lika öppen som den 96a rosé jag testade förra året. bra start!
jag kontrade denna rosé med en krämig & mumsig anklever mousse.

mums + mums

Härnäst kom Flighten med Champagne

Comtes 1999
Platt, utan särskild personlighet, 99an är den sämsta comtes jag testat.

Dom Pérignon 1996
Bra koncentration, förvånansvärt låg syra, ännu mycket ung, långt ifrån balanserad eller njutningsbar för den delen heller, väldigt otrevlig beska.
Men om tio år lär man absolut mötas av ett annat vin, min erfarenhet av Dompa genom åren är att jag aldrig brukar gilla dem unga och att de för det mesta brukar förvandlas till det bättre med många år på nacken.

Henriot Cuvée des Enchanteleurs 1988
Väldigt ljus och frisk för sin ålder. Attacken i gommen är direkt öppen och vågor av fantastiska blommor sköljer över en.
Kroppen bjuder på bra koncentration där vågor av bakade äpplen mixade med syrliga och unga äpplen bråkar med varan för att få vara med i denna fantastiska vaniljpaj.
Vinet andas för mig som en nysläppt 96a då koncentrationen är otrolig med ett fantastiskt djup men ändå är allt raktigenom så pur-ungt, samtidigt som man verkligen blir knivhuggen av den otroligt skarpa syran, wow vilken energi !

Krug Vintage 1985
Kopparfärgad.
Rund och maffig doft som ännu inte låter sig visa sin fulla potential, lite knuten nos som är packad med bränd persika och multna fat.
Den attack och spektra man möts av när vinet går in är så enormt att tiden på nått vis står still runt glaset.
Koncentrationen är nästan så att det går över mitt synsätt på vin. Har Krug reducerat vinet innan de buteljerade det eller hur fasiken lyckas man med dethär galenskaperna !?

Här tappar jag helt mina anteckningar och jag kan inte skriva mer än hur förbluffande perfekt dethär vinet är, man har verkligen allt.
Fettman och tyngden, tillsammans med magiskt bakad frukt, allt som helt bärs upp utav den skarpa men ändå njutningsbara syran som är perfekt raktigeonom denhär tunga upplevelsen.

Vad låter jag dessa bubblor matcha med i matväg då ?
jo en kärleksfylld skapelse, som jag själv, vill påstå är lite utav min signatur; nämligen en kräm på ny-skördad Kronärtskocka - som idag är från Bretagne. tillsammans med skumpans bästa vänner, parmesan, rostade pinjenötter och parma....ni som var där ni vet...
Nästa flight så går vi in på den vita sidan ifrån Bourgogne
Min favorit för flighten var

Nästa flight så går vi in på den vita sidan ifrån Bourgogne
Min favorit för flighten var
Lucien Le Moines Corton-Charlemagne 2010
som var bombastiskt fet och det fullkomligt flyger kryddor och fat runtom den maffiga, nästan burdusa bourgognen, här blir jag såld på mer brutalitet än elegans som de andra bjöd på, men wow vilken käftsmäll dethär vinet är !

Till feta, mineraliga o syrliga bourgogner presenterade jag kvällens fisk som var nyfiskad Gös ifrån Hjälmaren med säsongens bästa grönsaker ifrån Gotland samt en Champagnesyrad Buerre blanc och lite hjärtmusslor. 

Näst på tur står den röda Bourgogne flighten.

För mig är en av kvällens stora överraskningar med 
Domaine de la Cote Blommsfield Som för mig är den bästa amerikanska Pinoten jag någonsin druckit, visserligen lätt, men med direkt drinkability med flirtig o perfekt elegant frukt finns det inget att klaga på.
Bäst i flighten är  Armand Rousseaus Charmes-Chambertin 2008
Som fullkomligen har ALLT! smekande nektar, perfekt integration på eken, en tanninstruktur utan dess like till njutning, och med bra fruktomfång i otroligt elegant stil, men ändå riklig utan att tveka en sekund är detta ren och skär njutning, satans så gott bourgogne är när det väl är bra !

Till en högst klassisk flight körde jag inga konstigheter mer än en klassiker, Apelsin rimmat ankbröst, halstrad anklever, en persiljerotspuré med lite tryffel och tryffeldoftande rödvinssky. enkelt, gott

mätta ankor

Röd Bordeaux är det som står näst på tur.

de två unga 2002orna berör mig inte nämnvärt, det är de två sista vinerna men lätt transparent färg och ljusbrun kant som fångar mitt intresse.

Chateau Siran 1961

Andas gammalt fat och övermogen frukt, precis som jag gillar det, dock upplever jag att det nästan gått över lite, då frukten nästan är sur o gammal, för mig är det mer en kul upplevelse än ett bra vin.

Chateau Haut-Bailly 1961

slår ut alla mina tankar för vad ett rödvin betyder, dethär är något utöver denna värld , när jag trodde att endast en sann och ren bourgogne var de ända sättet att uppleva fullständigt njutning så hade jag så fel, att man kan ha så fel !

Attacken är lång och strukturerad, väldigt klassisk med ceder o björnbär men på ett föråldrat och väldigt finessrikt vis. 

Kroppen är oxå den lång och väldigt finessrik, det känns nästan lite som att dricka historia då kärnan av vinet ännu är vitalt och livligt ungt i framträdandet, vi har tillochmed en fräsch syra att jobba med, vart kommer dethär vinet ta vägen är frågan vi alla ställer oss? Idag är det ett magiskt njutningsbart vin men fortfarande generöst med ungdomlig frukt och fräschör...

Till klassiska och stilrena viner är det lite utav en favorit till kött jag presenterar.

Renkalv ifrån skogssköna Vilhelmina, till detta toppmurklor i en créme double och ny-skördade potatisar ifrån Tollbygård som fått mysa i Ankfett ett par timmar.

Sista flighterna låter jag andra skriva om då jag inte riktigt var lika inne i matchen där...