Jag var personligen nere vid skördetid i Vouvray 2011 och hann fråga ut Philippe Foreau-personligen lite om vad han tyckte om skörden - som precis var på gång. Han tyckte allt funkat bra under mognaden av frukten och den potentiella alkoholen såg lovande hög ut.
Det skulle sen visa sig att han lyckades så pass bra att han själv prata om 1990-nivå (som är den bästa årgången för Philippe´s karriär)
Philippe prata om att eventuellt producera sina samtliga viner, inklusive den mycket exklusiva
Goutte d'or som man tidigare endast producerat de allra bästa årgångarna - 1947, 1990 och nu också 2011. Detta är sjukt spännande för det betyder att det troligtvis äntligen kommer finnas en chans för mig att få pröva denna extremt svårtåtkomliga rariteten, när nu han bestämmer att buteljera vinet...
hur-som-helst ska vi nu börja med att pröva två halvtorra från årgången - jag har idag valt att ta fram mina två favoritproducenter från favorit distriktet.
Vi börjar med
Domaine Huet Le Mont demi-sec 2011
Le mont har en direkt bombastisk nos i bra koncentrerad stil, fylld med ursprungstypiska steniga inslag och tydligt aromatisk ylle. Vinet ger ett väldigt tydligt intryck av ungdom eller att det är relativt ny buteljerat - då alla komponenter far och flyger åt alla håll o kanter.
Det är dock ett aromatiskt vin med bra bredd o toner av smörbakad kvitten, honung, mandelbiskvi, och karamelliserade päron som sjunger på ett vis som bara en viss Huet kan göra.
Bak i gommen får man en korg fylld med kryddor.
Ska man klaga så är vell kanske Le Mont en av de mindre mineral-rika vingårdar, det här är idag alldeles för ungt för att ge någon större njutning men ooh dethär har så otroligt mycket att ge, kommer bli magisk om 20år!
Domaine Clos Naudin demi-sec 2011
Philippe gör som bekant aldrig vingårds-betecknade viner, han tar som alltid sina tre lägen och gör, oftast, stordåd med finess. Och det är precis vad vi finner direkt på nosen det här är inte lika grovt, det är mer som att dofta på en vacker symphony, autolytiska toner som vi troligtvis får då vinet är o-filtrerat. Ung men finessrik doft med tydlig dominans av persikopaj.
Vinet går direkt redan från öppnande, in slankt i gommen. Det är inte första gången Philippe imponerar på mig med ett så förbluffande slankt och elegant vin - utan att vara opersonligt - nej det har ändå sin personliga prägel med bra koncentration. Men jag blir inte klok på gubben! hur gör han dessa finessrika vinet utan malolaktisk-jäsning utan att ha en brutal syra redan från start?
Detta är en ljuvlig sång om hantverk, finess-rikedom och en perfekt fingertopp-känsla för att få ned den där speciella terroiren med riklig mineralité av ostronskal, torkad banan och vit sten o även en viss bio känsla jag sällan får fram men det påminner skarpt om en avslagen Vouette & Sorbée på något vis...
Kul att läsa. Var köper du dina 2011or?
SvaraRaderaDet är sonens födelseår, så jag letar efter lagringsdugliga 11or.