Fokus: Odlarskumpa

Fredagskväll samlades ett gäng Champagne-nördar samman för att testa 'ett par' viner i sann BYO-anda. Det ända temat för kvällen var att man skulle ha med sig en odlarskumpa.

Frédéric Savart  la Dame de Coeur 2007 Deg.2012/06
100% Chardonnay. 1 900 Buteljer producerat.

Vi möts av en direkt öppen, ännu ung nos som bjussar på en heldel oxidativa toner bakom den primära fasaden utav smältsocker och vita blommor.
In i gommen forsar en frisk BdB med väldigt bitig och saltig-mineral, ingående bitande ung, med genomsköljande vågor av vinterpäron och krossad kalk.
Möter vi senare viner längre upp i temp har frukten primärt blommat ut och ger nu en skön och mer elegant fauna av mogen citrus där kumquats dominerar rollen. Men det är framförallt den brutala mineral-profilen vi återigen möts utav, som är så svår att komma runt. 2007 är idag ett bra sammsansatt vin och med sin bitande mineral-dominans är det en av kvällens bästa upplevelser.
Fotnot. Denhär flaskan har levt sitt år betydligt svalare än den flaskan jag testade senast. Och upplevs där mer betydligt yngre i frukten.

Frédéric Savart  la Dame de Coeur 2005 Deg.2011/03
100% Chardonnay. 1 300 Buteljer producerat.

Direkt öppen och väldigt koncentrerad nos med initialt grön krusbärskompott i nosen.
Vinet flödar betydligt mjukare i gommen än systervinet. Till viss del är vissa hörn i vinet nästan over the top. Även om det är en stil jag gillar med vågor utav persikokompott, äppelpuré av röda äpplen och aprikospaj med mandarin. Är det ändå ett sensoriskt och väldigt njutningsbart vin vi har att hanskas med. Här är det återigen samma profil som tydligen går igenom Fréds samtliga 'Damer' med det hårda ursprungs-uttrycket av brutala kalkstens-uttryck, men eftersom syran är så mjuk som i många fall är för 2005, upplever jag verkligen inte att vinet har mer att ge. Dame 05 ska absolut drickas det närmsta året. Och du blir belönad med en varm och smörig BdB som smeker gommen med sina perfekt integrerade ek-nyanser som dansar bak i gommen.

Frédéric Savart Calliope 2004 Deg.2011?
40%Pn, 60%Ch. 1 700 Buteljer producerat.

Initialt är jag direkt inne och seglar på en varmårgång, då jag får så mycket varm o bakad frukt-dominans på nosen, men det är trots allt den mer dominerande Pinot-karaktären som ger styrka o kraft till vinet som lurar mig! Vi är ju inne på den mer finnesrika 04an!
Som tyckes verkar samtliga Calliope som Fréd buteljerat - att blomma ut i skön sång efter ett par år.
Man får bara vara tålmodig ett tag innan man norpar sina flaskor.
Inte helt olik i stilen mot den öppna 06an möts vi även här utav mandarin-zest, karamelliserade röda äpplen och en fin dusch av autolytiska jäst-toner som går igenom hela vinet.
Dethär är den flaska som i kombination med fortfarande relativt pigga syran är det vin av de tre Savart som är mest komplett sammansatt idag. Allt är i sån fin precision. Mineralen integrerad, tillsammans med försynt rostade nötter som viskar i bakgrunden, tillsammans med den lätt mogna syran gör Calliope 04 till den mest runda o skönaste upplevelsen av de tre.

Ulysse Collin Les Pierriéres 2009 Deg.2013
Vingårdsvin 1,3Ha planterad med 30-åriga stockar. 100%Chardonnay. 12 000 Buteljer producerat.

Med en uttrycksfull nos, fylld av smörade nötter och övervägande burgundiska fat. är det en öppen nos med karaktär.
Vinet går in med oangenämt aggressiv mousse, som så många andra 09or har jag ännu inte upplevt någon komma till sin rätta. Olivier´s 09a är likaså en bitande ung skapelse, med primärt grapezest, rostade hasselnötter, spretig smörighet och spretiga äpplen som sprudlar på med en fräsch mineral i ung stil. Överlag bra koncentration. Men framförallt lider inte vinet utav, som så många andra, för varm frukt. Dethär kan jag ändå se en bra framtid i. Att vi idag stöter på ett barnarov är förvisso ingen överraskning.


Ulysse Collin Les Pierriéres 2008 Deg.2012
Vingårdsvin 1,3Ha planterad med 30-åriga stockar. 100%Chardonnay. 12 000 Buteljer producerat.

Här är det direkt lite större , likaså lite större koncentration. Komplex nos med lager efter lager av ursprung.
Toner av blomstrande honung, rostade mandlar, rosenbuske och rostade fat fyllda med smält smör.
Som en sammetsbädd av förföriska gula frukter, flödar vinet på i en superelegant och koncentrerad stil som håller i bra långt bak i gommen.
Att dricka vinet kallt är egentligen bara slöseri utav ett hantverk..
Återkommer jag till vinet, avslaget och vid rumtemp - kan det lika gärna vara en högklassig 1er Cru Bourgogne vi har i glaset. Vilken otrolig klass och kraft Olivier visar på med sitt 'instegsvin' från hans bästa årgång någonsin!

Ulysse Collin Blanc de Noirs 2006 Deg.2010
Vingårdsvin 2Ha planterad med 40-åriga stockar. 100% Pinot noir. 5 000 Buteljer producerat.

Först vid upphällandet utav vinet är jag säker på att vi har en mogen Rosé i glaset, då den är helt bärnstens-rosa-färgad.
Drar vi runt vinet i glaset är det direkt karakteristiska oxiderade Selosse-fat som dominerar doften. och vi är inte alls långt ifrån vad en Selosse Rosé giver..
Vinet flödar på brett och nästan lite burdust fläskigt. Vinet upplevs halvfylligt och längsmed karaktären når den aldrig upp till den klassen som doften levererar. Vi har mycket tranbärs-beska och lätt stenig-mineral.
Vinet dör snabbt på tungan och blir bara sämre med tiden i glaset. Syran är lika så påväg utför.
Vi har visserligen Oliviers första försök på sina Pinot-stockar och det märks att druvmaterialet i grunden är bra, men att vinmakaren inte fått ihop alla komponenter riktigt då det är väldigt spretigt. Till skillnad mot de nya utgåvorna av Les Maillons som är fantastiska! - Kul att Olivier lärt sig snabbt och om du skulle få tag på hans 2008 Les Maillons är det bara att gratulera!

Georges Laval Les Chênes Millésime 2006
Vingårdsvin 1,3Ha med ca40åriga stockar. 100% Chardonnay. 860 Buteljer producerat.

Runt och ganska knuten i doften.
Med luft kommer en mer koncentrerad profil av burgundisk smörighet fram.
Vinet upplever jag överlag relativt ungt, visst, syran dödar mig inte.
Det är bra koncentration, men dethär är ett större vin som verkligen förtjänar tid att få mogna då det idag visserligen bjussar på bra ursprungstoner av hårda hårda sensationer av krossad gråsten och krita.

Marguet Les Crayéres Millésime 2008 Deg.2013/05
Vingårdsvin (ingen vidare info) 70% Ch, 30% Pn.

Helt stängd. Isande, riktigt bitande ung och stram mineral i väldigt torr och helt o-brukbar ungstil.
Även med tid i glaset är det svårt att komma runt den hårda o koncentrerade syran som följes åt utav röda bär, massvis med örter och små fatiga inslag. Dethär är mycket väl den, för mig, mest stängda flaskan ikväll.

Tarlant la Vigne d'Or 2002 Deg.2010
Vingårdsvin Med 100% Pinot Meunier. Rankorna planterade 1946. 1 500 Buteljer producerat.

Långt över glaset osar en stor och koncentrerad doft. Stick ned näsan och vi har tjocka lager av ek. koncentrerade toner av ylle och primärt oxidativa drag som jag associerar direkt med en mogen Brie de meaux.
Öppningsvis är vinet så koncentrerat att det nästan är tuggbart.
Hårda toner av skal, rostad ek, aprikosskal, mandeltårta, upplevelsen är nästan lite grovt stallig. Mineralen är otroligt frisk utan att vara otrevligt hård. Vinet flödar på väldigt tungt samtidigt som det är väldigt lättfotat. vågor av ursprungstoner sköljer igenom gommen och det är övervägande karakteristiska drag av den friska och rikliga årgången som gör sig påmind men dethär är lika mycket ett välgjort hantverk, ett vin som aldrig tycks dö ut. Det ettsar sig boksavligen fast i gommen och det är flera lager större och rikligare än något utav de övriga vinerna ikväll. Vilken personlighet!
Tarlant Vigne d'Or är en av de absolut största Meunier-upplevelser jag haft!

Egly-Ouriet Rosé NV (Halvbutelj)
Enligt uppgift 10-15år sens degg.

Stor & rund och superelegant doft i ålderns höst, med toner av sherrymarinerade smultron.
Vinet fullkomligt sjunger om en perfekt symphony av körsbärsmarmelad, torkade jordgubbar, brynt brioch, smultronmarmelad med brynt smör.
Vinet är överlag väldigt maderisserad men det är ändå en sån skön harmoni och bara en lätt dusch av mineral som smyger bakom den långa och fina sången av harmonisk frukt. Moussen är nästan helt död. Det är visserligen inget stort vin i bredd, men för mig är det utan tvekan kvällens njutning och harmoni.

Gosset Celebris Rosé 2003

Halvöppen och super inbjudande doft med allt man önskar av en enkel hus-rosé, hallonbåtar osv..
I gommen är det ett mer strukturerat och seriöst vin med den super härliga elegans som jag tycker är en specialitet just hos Gossets roséer!
Syran i denhär flaskan är bitande ung och vi har ändå en hel famn av shysst mineralité av krispiga stenflisor.
Vinet är väldigt välsammansatt, och när vi följer vinet upp i temp går allt fint ihop och ger en lite opersonlig upplevelse. Men överlag väldigt bra avrundad med hallonkompott och vaniljdrömmar.
I slutändan är det ändå ett bra vin, men för mig tilltalar det mig inte riktigt för att jag ska gå igång på det hela..

Vinåret 2013 med Caviste

Efter att haft möjlighet att testa igenom samtliga viner från årens släpp från Caviste så följer här lite anteckningar om de producenter som sticker ut lite extra och som jag framförallt tycker är väl värda att hålla ögonen öppna för i kommande år!

Vi börjar från den vita sidan, nere i Bourgogne med Domaine Goisot

Aligoté 2011 flödar på ungt i nästan pinot blanc-stil, inledande frisk, relativt elegant och ganska fint linjär med lätt kryddigt avslut, allt enkelt och bra ihopsatt.

Saint-Bris Exogyra 2011 har o andra sidan en med oxidativ karaktär, humliga toner med nästan lätt köttiga inslag, slående rökiga stenar och mynta kvistar, rökt peppar och elegant med fräsch stenig finish.

Côtes d'Auxerre Gondonne 2011 Är direkt slående smörig på nosen och växer på ett väldigt inbjudande vis, med bred och storartad burgundisk stil.
Vinet går direkt in med smält smör o bakade ostron, allt flödar på i inte allt för bred stil, Gondonnen är mer fokuserad o silkeslent drivern än de andra vinerna, samtidigt som den besitter mer kraft och har en underbar personlighet och en shysst mineralfokus kring den runda frukten.

Efter att testat dessa tre viner har jag verkligen fått upp ögonen för Goisot sens jag testade dem senast,( förra årgången )

Patrick Piuze
testade jag för tre månadersedan, exakt samma viner, då var de precis nybuteljerade och samtliga viner hade lite svårt att komma fram då alla var så brutalt unga.
Idag är det lite mer ren njutning vi har i glaset. Men det är framförallt efter att ha testat såhär sida vid sida mot alla andra vita viner, som det går fram för mig hur pass bra viner Piuze verkligen producerar, de är en väldigt unik Chablis-stil med massvis av personlighet. Samtliga viner är raktigenom väldigt rena, framförallt besitter de alla väldigt bra koncentration och vinerna växer enorm mycket med luftning. men 2012orna är mer än välförtjänta att få vila och komma till sin rätta.

Går vi över till den röda sidan vill jag direkt ge en favör för den lilla okända Domaine Grosbois
Dels för att jag personligen alltid haft svårt för Cab-Franc men framförallt är det alldeles för lite bra rödaviner från Loire överlag i den Svenska marknaden.

Instegsvinet är ett rent dricka-och-njuta-vin som är helt okonstlat med lätt gräsiga toner i lätt stil, men för den delen utan ha nån defekt del som stör, bara ren o fint ihopsatt bordsvin heltenkelt!

Gabare 2011 som är utav den mer strukturerade skolan har redan en relativt stort uttryck på näsan med lätt oxidativa drag. Här bjussas det på paprika pulver, krossad peppar och en viss grusighet.
Lite grovt men väldigt personligt i en redan ganska bra avrundad stil.
Bör nog dock spara ett år till för att komma lite mer till rätta.

Clos du Noyer 2011
bjussar på stor, lätt komplexa drag på nosen lite animalisk i framträdandet med rostad grönpaprika o nymaldpeppar.
Vinet är elegant och tanninstrukturen är otroligt finpolerad med bra elegans och redan bra njutning, trots åldern. Men tro mig dethär är välvärt att spara på, en dag blir det en stor upplevelse till en elegant kötträtt

Clos puy Arnaud som jag testade förra året väckte min syn för mineralisk Bdx då den verkligen imponerade på mig, framförallt för den otroligt låga pengen som Caviste förmånligt säljer den för !

2010 Clos Puy Arnaud har en seriöst komplex nos med allt det typiska vi hittar men framförallt vinbär, blyerts och läder,  lägg därtill lite krossad grus också.
Vinet går direkt in i gommen hårt hårt med stor stor syra, tanninerna biter i bra, dock utan att vara plågsamma.
Smaken är lång och bjussar på väldigt mycket ursprungsuttryck med en rätt köttig stil, bra styrka och små peppriga inslag. Frukten tillsammans med eken är så inpackad redan att gommen får en lång resa åt ett klassiskt håll och rakt igenom det hela skär lite försynt mineralité igenom som är flinta-dominerad.
Dethär håller i minst lika bra som en 1er Cru. Riktigt bra!

Men det är framförallt Domaine Coursodon som är den som berör mig mest på den röda sidan.

Från den välstrukturerade och väldigt bäriga insteget med Silice som för mig bara är ren o skär vaniljnjutning.

Till en mer tight o strukturerad L'Olivaie som är elegansen själv, med sin först försynta stil, som förtjänar tid och respekt är det ett rent elixir av körsbär, skogsbär, plommon, packad med fin fin linjär mineral.
Allt går som en fin lätt dansös över tungan. En melodi som bara fortsätter ut, svårt att beskriva bara ren njutning, otroligt bra !

La Sensonne har en stor och mer seriöst komplex nos som initialt går in med en ännu mer silkigare vis mot gommen.
För mig är dethär, på ett lustigt vis, i en nästan elegant burgundisk-stil. Trots att det är Syrah vi har i glaset. Sensonne är ett renodlat hantverk tappad på flaska.
Nyanser av magi i gommen när de eleganta puffarna av blomster, kryddor o mörka frukter kommer dansandes på tungan.

Anteckningarna från Coursodon känns sohär i efterhand väldigt luddiga men jag är uppriktigt sagt mållös efter att testa Coursodon. Vilket hantverk! vilka sjukt njutningsbara viner!

Men, måste jag tillägga igen, så är ändå Årets bästa släpp min personliga åsikt Savart !

Jag har skrivit så mycket om Savart tidigare här på bloggen så ytterligare anteckningar känns överflödiga.
Jag vill dock lägga till efter att ha testat Ny-deggade flaskor som bara haft korken på i TRE veckor.
Att Rosén som nu är ren årgång (2011) är ett väldigt mycket seriösare vin.
Jag upplever den nästan som helt utan dosagé, den är mycket mer välstrukturerad. För mig andas den mer utav Frédérics rena uttryck utav sin kalk-mineralité och den är raktigenom mycket hårdare.
Det är ganska långt ifrån det flirtiga fruktiga vin som tidigare gjordes.
Rosén MÅSTE numera få vila.
Utav de tre viner jag testade idag var just rosén den som behöver mest tid för att komma till sin rätta.

L'Année 2009 är lite mer bombastisk i sin approach, idag var det lite som en bourgogne med bubblor, bakad fruktpaj o ganska smörig. Också ett väldigt livligt vin som är fullständigt meningslöst att öppna under den närmsta tiden. men den som väntar på något gott....För gott blir det vill jag lova!

Årets allokering utav Savart !

För dem som följt mig kan man lätt ana att en liten ny favorit har testats en hel del på bloggen det senaste året, det är ingen hemlighet att Frédéric Savart väkt en helt ny sida utav mitt Champagne intresse!
Här följer korta anteckningar från årets Degorgeringar.

L'Ouverture
Deg2013/Maj cuvée på 2011
Savarts instegsvin med 100% Pinot och drygt 20 000flaskor producerat.

Relativt stelt mineralig, och en svag doft som direkt andas Savart.
Vinet besitter bra fruktfokus och koncentration, breder ut sig relativt bra, tydlig pinot dominans i fruktens mitt. Dock i enkel stil men allt är på plats helt utan något bit som jag ogillar.

L'accomplie
Deg2013 cuvée på 50% 2010  25% 2009  25% 2008

Direkt lite diskret på doften, dock större än Ouverture med små ekiga nyanser bakom de mer tydliga rostade nötterna. Vinet går in relativt brett med krusbärskompott, smörslungade mandlar, och en överlag väldigt tight frukt, givetvis är det ett väldigt ungt vin vi pratar om. Syran är lätt metallisk i sitt framtonande.
Denhär flaskan ska redan ha fått drygt 6mån efter deg och är redan fullt drickbar allt i en halvbred och fint avstämd stil. Fantastisk nivå för att ändå vara en 'standard cuvée '

Bulle de Rosé 2011 (numera 100% årgång )
Deg 2013/Augusti

Jämförelsevis mot tidigare cuvéer upplever jag dethär mer åt det röda-rubin hållet än då det innan varit lite ljusare i framtoningen.
Initialt väldigt blommigt vin för mig är det överlag väldigt stängt just nu.
Vinet fyller upp gommen anmärkningsvärt rikligare med större koncentration än vad jag upplevt tidigare vi har sköna vågor utav skogshallon, körsbärskompott, torkade smultron och små bakomliggande vaniljtoner.
Men det är framförallt den mer framträdande syran (väldigt pigg) i kombo med den väldigt hårda mineralitén som gör Savart rosé 2011 till den mest personliga hittills
allt dethär är också så välpackat o snyggt för att sedan lämna gommen i en läskande tranbärs-beska, törstande efter mer!

L'Année 2009
Deg 2013/Juli

Ganska återhållsamt vin. Relativt elegant, inte ett dugg spretigt som ofta unga 09or brukar kunna vara, med sin typiska varma frukt, nej Savart 09 visar på en väldigt koncentrerad stil med väldigt snyggt polerade ek-nyanser. Allt flyter redan på rätt fint i munnen, i stor och ganska tungstil med en handfull rostade nötter och brynt smör som kastats in i fat.
L'année är ett vin med stor personlighet, något jag inte riktigt stött på tidigare, visst andas det mycket Savart men vi har en helt annan profil. Här är vi mer inne i en blomsteraffär med alla de små fina aromerna som färgglada blommor ger. På det får vi stora angenäma ekiga-drag som håller i bra och går i långa fina vågor. mot slutet är vi mer nere i jorden och vi gör oss påminda om Frédérics arbete med de väldigt unika ursprungstonerna där krossad sten och mycket grus kommer närmast till hands.
Överlag är Savarts 09 väldigt sluten i dagsläget med är absolut superskön att dricka redan nu med sin lite försynta stil, sköna mineralité och fint avstämda krämiga karaktär.

Calliope 2007
Direkt väldigt flirtig och bitande ung på nosen.
Initialt är vinet väldigt krämigt och jag har nästan en känsla av ankfett i munnen.
Vinet går igenom och är bra koncentrerat och super blommigt i framtoningen.
När jag tänker tillbacks så påminner mig dethär vinet väldigt mycket om precis så jag upplevde Calliope 06 - första gången jag testade den var det strax efter degorgering och den va ganska försynt, elegant o fin men nästan lite anonym. Ett år senare blommade den ut helt och blev stor o bred o sjukt njutbar till feta rätter.
Jag är säker på att vi även här med 07an måste bilda oss tid och låta vinet få vila ett tag, för vad som finns bakom dehär försynta o eleganta blommiga nyanserna är ett stort och njutbart vin som behöver respekt.
Efter att vinet lagt sig är det precis samma nyanser och känsla jag får utav en Cristal som är öppnad alleless för tidigt...

La Dame de Coeur 2008
Är efter att ha dragit igenom samtliga viner, här den som talar med stört personlighet och otrolig koncentration redan på nosen. Det är som alltid ett stort stort och väldigt bombastiskt vin som inte är det lättaste att handskas med sina brutala kalkuttryck....för mer utförlig anteckningar läs här då vi testade tre årgångar av Savarts toppvin.

Finewine´s Vinferno

Dosnon & Lepage extra brut
Går in som kvällens välkomstbubbel, som för övrigt är en ny introduktion ifrån Roberson .
Primärt generösa drag av rostade fat, som går runt i en ung och lite bitsk stil, överlag håller vinet en bra renhet, i inte allt för komplicerad stil där jag initialt endast upplever unga gröna frukter. Mer pinot lär komma med lagring då vinet började viska lite med tid i glaset. - Bra start och alltid spännande att få testa på, en för mig, okänd producent.

Agrapart & Fils Vénus 2005
Stor och nästan lite köttig doft med mindre inslag av en ostig-champinjonsås.
Vinet flyter på krämigt i en mycket ung men öppen stil. mina gissningar drar åt en BdB från Cramant.
Vinet öppnar upp sig fint o brer ut sig på ett angenämtvis i glaset, med generösa kryddiga drag åt
plommon-chutney-hållet.
Då jag låter vinet stå en längre tid, har jag ett vidöppet och svultstigt vin i glaset jag inte alls upplever kommer ge något bättre i framtiden, ja jag tycker absolut den är vid sin topp.

Amour de Deutz Blanc de Blancs 2002
Halvbred öppning i en tydligt framträdande elegant stil med skön krämig balans.
Jag upplever vinet relativt ungt, öppningsvis med diskreta mandeltoner. Men med lite tid så öppnar den sakta upp sig och bjussar mer på en lite ojämnt stenig mineralité som inte alls känns särskilt personlig, eller för den delen bra, överhuvud taget. På detta finner jag även att frukt-strukturen blir mer ojämnt och jag har nästan en antydan till dosagé som flyter lite uppepå det hela.
Dethär är något som bara blir mer tydligt ju längre jag låter vinet stå att det inte alls är särskilt hållbart, antingen så behöver den tid för att komma till sin rätta men för mig har den inte den rätta personligheten i smaken det är alldeles för mycket av den dåliga polering vinet fått utav dosagén (gissningsvis?) som gör att, vinet endast bör drickas välkyld..och näe för mig kommer aldrig något riktigt uttryck fram...

Jacques Selosse V.O. Deg.2010/November
Går in storartat, jämfört med tidigare viner, rent bombastiskt med stor komplex nos med tydligt oxidativa drag av aprikoskompott, gammal äppelpaj och härsket Ovikensmör som man bryner på kraftigt.
Vinet besitter en stor komplexité som pågår långt långt med stora smöriga drag och en väldigt koncentrerad mineralprofil med hårda hårda tag i gommen av hård kalk. Frukten fortsätter att flöda på underkvällen med väldigt koncentrerad stil där jag primärt kan plocka miniananas, physalismarmelad och myntablad.
Det var ingen tvekan för någon utav oss att detta stora oxidativa vin med mognadstoner och ännu stor syra-profil självfallet skulle vara en Selosse vi hade i glasen, gissningarna gick mer åt hur gammal den var och om det var V.O eller Substance.

Frédéric Savart la Dame de Coeur 2008 Deg.2013/Maj
Precis som den första flaskan jag testade ett par veckor innan. Var dethär fullständigt odrickbart första 30min innan vinet får andas och komma upp i högtemp i glaset.
Innan jag återvänder till ett stort och brett vin med brutal mineral (ja ännu sjukare stil än Selosse ). Jag har bak i gommen stora, tunga, rostade fat, gommen fylls av feta nötter och rostade pumpakärnor. Syran är raktigenom sylvass och nästan helt o-hanterbar i så otrolig sirlig och personlig stil.
Men det är framförallt denhär unika ursprungs-tonerna vi får i en så brutalt koncentrerad framtoning av så hårda kalkstenar att det inte känns mer än att ha en sten-smoothie i gommen. åh så såld jag är på denhär personligheten som Fred får fram!
Ta mig inte fel här, att öppna en Dame08 är ett sådant brutalt baranrov att din gom troligtvis kommer få ångra det, men satan vilken spännande personlighet dethär vinet besitter och jag tvivlar inte på framtiden, som vi med åren kommer få följa...

Philipponnat Clos des Goisses 2000
Vi får direkt tunga krutrökiga drag på nosen, i en halvöppen stil.
Vinet går in med stor bredd, med otroligt friska och sirliga drag, vi har primärt stora krämiga nötiga toner som dansar fram i en väldigt elegant stil, men sen kommer syran och slår tillbaks och den ger sig bannemig aldrig.
CdG bjuder på en lång och fin harmoni av en hel korg av nötter och en nyanserad beskrivning av en mineralrik jord som håller i bra.
Jag var länge inne här på att det är en 96a vi har i glaset då den ändå börjar mogna och ge sköna eleganta drag.
Men bakom, rakigenom allt, har vi en så typisk 96-syra att jag blev väldigt ställd då det visa sig vi har en förträffligt fint exemplar 00-i glaset!

Charles Heidsieck Champagne Charlie 1985
Direkt med den söta och rökiga doften vill jag ställa mig om vi har en Comtes i glaset ?
Dethär vinet går direkt in på en angripande och bitskt vis med en syra som bara växer, och först går in i en grape-nyans, och sen fortsätter och växer och växer. Jag har nästan en calamansi-syra i min gom, och sen ett stort wow, vågor av diskreta frukter och mysiga toner av svarta fikon, skogschampinjon, rostade pinjenötter, smörkaramell och röda krusbär. Vi har ett relativt ungt vin i glaset men som besitter en stor komplexité och koncentration, jag ställer mig frågan, vart ska detta ta vägen då jag upplever det så ungt ?

Jacques Selosse V.O. Deg 2007/Oktober

Stort och helt vidöppet, man kan dofta långt över glaset utan att missa den karakteristiska oxidationen.
Flera grader större än den andra flaskan, här är det ännu mer rostade nötter, jag upplever kanske inte faten lika primära här, men vi har framförallt en mer koncentrerad och sötare frukt-profil. Vågor av halm sköljer förbi.
Och bak i gommen blir det väldigt stramt o en stor mineralprofil växer sakta fram. jag blir nästan aldrig lämnad ensam av dethär vinet det är som att sulta på en stor apelsin karamell,
åh så fantastiskt brett och så njutningsbart, i så krämig och stor stil.
Att dricka mogen Selosse är något alla borde göra oftare...

Jacques Selosse Lieux-Dits Les Carelles Deg2011/April (enligt uppgift 50% 2003. 50% 2004.)
Stor, väldigt koncentrerad doft, men det är tydligt att vi har ett vin som andas väldigt ungt på nosen.
Les Carelles är otroligt lång och riklig, först upplever jag det entonigt och inte alls så nyanserat ekig och mjukt som jag förknippar med Selosse, vi går mer åt en hård omogen stil, medans vi konstant tryckspå utav den otroligt tunga och brutalt koncentrerade faunan med vågor utav apelsinsmör, mandarin kompott, clementinkoncentrat och rostad brioch samt långa fina piruetter av macadamiapaj.
Med generös mängd luft är det fortfarande en primärt brutal syra och livlighet, men det är tydligt att frukten blir mer åt det exotiska hållet och växer (!) ännu en grad, och bjussar på en så hård koncentrerad smäll av tropiskt varmfrukt, att jag vet inte vad jag ens ska tro om den galna mannen bakom vinet ?

Dethär är ett vin jag har aningen svårt att njuta, idag, utav då det är lite som att dricka rent
tropiskt juice-koncentrat, om ni förstår ? Man lixom lämnas utav en brutal syra, som aldrig tycks vilja lämna en samtidigt som den nästan sätter sig i gommen med den hårt packade frukten.
För mig är dethär det vinet som besitter störts koncentration och djup ikväll, men vilken som är 'godast att dricka' är en annan sak.

Bollinger R.D. 1995 Deg 2004

Direkt öppen med duxelles-massa på nosen, men det är lustigt nog ett tydligt ungt och lite svårt, lite stängt vin vi har i glaset.
Med tid mer och mer bolly-typisk med röda äpplen i alla dess slag och lite källartoner, små autolytiska drag
Relativt koncentrerad med vågor av anksylta och brynt rabarber.
För mig är dethär ännu ungt med fortfarande fin syra. men båda mina RD kom ikväll väldigt mycket i shymundan då kvalitén på många andra viner slog till hårdare och mer personligt i gommen.

Bollinger R.D. 1996 Deg 2004
i RD96 har vi iallafall ett vin man lätt kan känna igen på sin tydliga rakbladsvassa-syra. Men framförallt har denhär flaskan lyckats klara sig, då den har väldigt svårt underkvällen, att öppna upp sig, hon håller sig stängd och väldigt tight länge.
Sen viskar hon mer om bakad aprikos, sirlig äppelpaj och lemoncurd.
Det är somsagt ett väldigt svår-åtkommligt vin. eller jag har personligen svårt att komma bakom denhär starka 96-syran i kombination med en mer mineral-dominerad profil.
RD96 kommer som lite utav en överraskning att det ändå inte var mer öppen och drickbar.

Sumerande
var V.O. deg 2007 ren njutning - solklart en av de bästa Selosse jag testat!
Charlie 1985 en stor överraskning, lite käftsmälls-varning - vilket stort vin!
men framförallt var Selosse Les Carelles ett vin jag ställer mig frågan om jag  någonsin har upplevt en så koncentrerad ung champagne?

Himmelriket signerat Savart

Savart Bulle de Rosé Deg 2012/november
82% Pinot Noir
10% Chardonnay
8% Rött Pinot vin
3844 flaskor buteljerade

Är som alltid ett väldigt lätt vin att ha o göra med, väldigt flirtigt, med lite jästbröd och massvis med mineral på nosen. Lägg där till en munn full med mörka smultron, skogshallon och körsbärskompott. Savart´s rosé är ett stycke seriöst sammansatt vin som oftast har en stor stor syra, som denna, i ungt tillstånd, men sen övergår i mer smördominans o nötighet från faten som kommer fram med tiden, Savarts rosé är svår att inte älska!


Savart Millésime 2006 Deg2011/mars
55%Pinot
45% Chardonnay
3000 flaskor buteljerade

Dehär är en flaska, som vid öppnande, visade på en ganska sluten nos med påbörjan till mognad - med frukt fokus åt det gyllene hållet, lite åt kanderade röda äpplen.
Jämfört med Savart moderna stil som går i en mer brutal och nästan bombastisk stil är det ändå kul att testa ett vin ur Savarts gamla filosofi, jag är dock glad att han nu överger detta då det överlag kan bli lite slätstruket, den 'nya'  moderna stilen får man mer av allt...
2006 känns som en halvdåligt år överlag för Savart då Dame06 är helt vidöppen och säkerligen snart kommer att gå utför och denna vanliga årgångs 2006 öppnar upp sig väldigt snabbt i en väldigt öppen och mogen stil, där det tydligt märks att det inte finns allt för mycket mer att plocka fram med tiden.
 Överlag är detta ändå inget dåligt vin, det är heltklart njutbart med sin eleganta stil.

Savart Millésime 2008 Deg2013/mars
60% Pinot Noir
40% Chardonnay
4200 flaskor buteljerade

Det vinet som fick mig att öppna upp mina ögon för Savart, som alltid möts vi av denhär underbara doften som är explosiv, ett vin som har  mycket att berätta.
Först är det som att bli attackerad av en kryddbomb, trots att vinet fortfarande är tydligt tight och ungt på nosen har man ändå yppigt o stora uttryck med förbluffande koncentration. vi får gå igenom en melodi av bakad aprikos, mynta, äppelchips, bryntkvitten och surdegsbröd.
För många kanske vinet ännu inte är helt njutbart då man från första sipp och längstmed hela karaktären blir gommen helt sönderdragen av den unga syran, men ser man bortomdet är det ett stort vin med massvis med personlighet där ännu den stora rostade eken flyter uppepå allting.
Jag har så svårt att släppa taget om dethär vinet, gång på gång jag öppnar ännu en flaska ur mitt sinande 2008-förråd. Detta är sannerligen ett stort vin som gång på gång är så spännande att få uppleva!

Savart la Dame de Coeur 2008 Deg2013/Maj
100% Chardonnay
1000 flaskor buteljerade

Med otrolig spänning sticker jag ned nosen i det vinet jag haft mäst förväntningar av...
Jag blir dock inte lika nöjd efter att snurra på glaset och verkligen gräva ner mig i alla doft-avtryck
är det ändå en förbluffande tight och ung dam vi har i glaset, nästan lite svårt att komma runt ?
Av de få noter jag kan plocka från den helt stängda nosen har vi en del champinjoner och massvis med örter - där mortlad körvel kommer närmst till hands.
In, flödandes genom gommen har vi en helt annan historia.
Brutal syra attack som bara växer och växer med en ofattbar energi, allt kommer i shymundan av den brutalt unga koncentrerade stilen att de små tonerna av unga blomstrande smörblommor och smält karamell som ligger o lurar i bakgrunden nästan aldrig riktig får komma in till. aj, aj , aj
Tänk dig att ta en stor korg av alla syrliga grape-sorter, riva skalet och krossa dem rakt igenom gommen så brutalt går vinet igenom, jag tror jag aldrig upplevt en liknade Blanc de blancs mer än ny deggad Salon vara så brutal i framtoningen.
Här är det som att bli överkörd av ett flak med kalksten -  så sinnessjuk stil !
Vi följes åt av maffiga drag av kalk som kommer i lager på lager på lager. En upplevelse för gommen som aldrig tycks vilja dö ut...
Ett vin med sådan stor energi vet jag inte om jag varit med om....Frédérics 2008 kan vara bland de bästa från årgången jag testat?

Savart la Dame de Coeur 2007 Deg2012/augusti
100% Chardonnay
1900 flaskor buteljerade
Varav 20 flaskor gjordes på Magnum som jag skrev kort om här .

Nosen är komplex och väldigt uttrycksfull med toner av smörkaramell, rostadefat med stora vaniljdrag, bryntsmör, stjälkar, aprikoskaramell o apelsincurd. Allt inpackat i tydligt ung stil.
Vinet är direkt bitskt och är rakt igenom bitande ungt, men bjussar på en större elegans. Och med mycket tid i glaset blir det riktigt njutbart i sin stil med en skön smörighet och lätt blommiga-drag med sköna bakomliggande kraften av de rostade faten.
Samtidigt som man får den sköna elegansen är det tydligt hur likt 07 är i stilen mot 08an. Då de otroligt uttrycksfulla ursprungs-tonerna blommar ut och verkligen håller tag i gommen, dessa är brutala och stora drag av stjälkar och kalkmineralité, att han valt att bara ge vinet 2g dosagé hjälper självklart till dethela med en stor fräschör och hårdhet, även när vinet börjar öppna uppsig så är vinet rakt igenom otroligt friskt, och med lite värme börjar mer och mer mysiga toner av halstrad anklever komma fram, men bara lite försiktigt, som att de viskar om vad som väntar om man bara ger det hela lite mer tid...
Överlag är dethär en stor Savart med bra koncentration, viss elegans o längd men framförallt ett vin med hårda ursprungstoner där framförallt kalksten dominerar.

Savart la Dame de Coeur 2006 Deg2011/mars
100% Chardonnay
1300 flaskor buteljerade

Till skillnad från alla andra ikväll är Dame06 det ända vinet som direkt ger en komplexité på nosen med väldigt förförisk mognad. Det är även kvällens mörkaste vin. likaså är det på doften, där det direkt är en nivå större, igen, helt vidöppen o mogen, rikligare, aningen komplex.
Jag förnimmas utav morgon-minnen på nosen, de dagar man jobbar riktigt tidigt, och då en varm bröddoft växer. Den som är så mysig, precis innan man tar ut brödet ur den stora Rational-ugnen.
Dame 06 går direkt in i en fetare och väldigt bred stil. Med lång lång kryddig fauna, toner av alla möjliga franska bakverk och nougat, kycklinglever mousse, brynt svart trumpetsvamp,
rostade pinjenötter o nybakt tarte tatin.
Men det är framför allt den stora brutala (återigen) ursprungsuttrycket som går rakt igenom med sådan otroligt stor kalkmineralité som lyfter upp det hela, det är solklart tre helt olika stilar på dessa årgångar men den stora strama mineral-dominans är väldigt tydlig hoss alla tre!
Dame 06 är ett stort, mulligt vin, som mot slutet av kvällen går in i en elegant stil som Vintomas beskrev mycket bildande åt Leclapart-hållet med sin varma äppel Cidré-stil

Kort visit hemma hoss herr 'VinTomas'

Chartogne-Taillet Heurtebises

En av producentens vingårdsviner, 100% Chardonnay på 30-åriga vinstockar.
Färgen lite halvgul. tillsammans med en doft som är något öppnad vill jag gissa på en äldre årgång än den angivna 2008. i doften bjussas det på Nougat och massvis med elegant ek och krossad krita.
Direkt i gommen här det en heldel, anonyma mineraler, väldigt ung med massvis med frukt och syror som flyger uppepå varran. ju mer vinet får andas, ju generösare blir vinet som går in i en annan fas här är det ett större vin som bjussar på stora generösa drag av mineral, med musselskal ocg krossad sten, allt i en vädligt stram stil. Överlag är vinet väldigt friskt, men för mig blir det aldrig riktigt njutbart då vinet är för ungt och det är så många olika komponenter som behöver komma samman innan det blir fullt njutbart, jag ser docck riktigt bra lagrinspotential här med sådan grape-syra som vinet besitter.

Ulysse Collin Les Maillons 2009 Deg2013/03

Förvånande direkt angripande stor och uttrycksfull -nos, proppad med oxidation från mysigt-rostade fat i en väldigt sherry-lik-stil.
Stora autolytiska drag, en mun full med smultron, skogshallon, röttäppelmos, ljust rökspån, rödrabarber.
Det här vinet går in med sådan charm och omedelbar drinkability att det bara är att kapitulera direkt för dess explosion av tuttifrutti-harmoni, som lindas in av den skönt njutbara ekiga smörigheten med rostade walnötter, bakad äppelpaj av rödaäpplen toppad med rabarbermarmelad.
Mineral aproachen i detta vin är solklart kvällens mest brutala i en stor stor uttrycksfull stram stil med krossad vit sten, så hårt som bara en riktigt bra odlar skumpa kan leverera må jag säga?
jämfört med den mer tystlåtna och koncentrerade 2008 är detta en helt annan - mer bombastisk stil medans 08an är mer klassisk årgång

Chartogne-Taillet Les Barres 2006
Producentens mycket udda vin gjort på 100% Pinot Meunier, Oympade stockar från 1945. Endast 1995 flaskor producerat.

Dethär är för mig en direkt väldigt tydlig Comtes-nos med sina krutrökiga fat toner tillsammans med päronsplitt, röksten, karamelliserat päronbakelse och bakad kvitten.
Vinet går direkt in med massvis med grönäpplighet och rakt igenom vill den får mig att vara övertygad om att det är en BdB vi har i glaset, men nejdå!
Vinet är mycket elegant och väldigt njutbart i sin välgjorda och fint sammansatta stil med små knäckiga toner, och lätta inslag av bröd, som fås från att skal och jästfällning har fått legat kvar under uppfostran och mognad.
Dethär är en väldigt unik Pinot Meunier med sina små söta inslag av vitblomster, vita äpplen, päroncidré och rostadmandel-toner - bra!

Jacquesson Cuvée no.729
Deg 2005/03

Öppnar direkt upp med stora ekiga drag och varm mognad med toner av, choklad, nougat, svampstuvning och bräntgummi allt i en stor och mogen Pinot-stil. (34%PN 32%PM 34%CH)
Vinet är förhållandevis brett och fyller ut med rostat surdegsbröd, varm rabarberpaj, bokna aprikoser och fudge.
Syran är nästintill helt integrerad, jämfört med de andra unga vinerna når detta inte upp här riktigt, för mig är det mer en ganska bra exempel på en väldigt dålig årgång (2001) som ändå är på sin absoluta topp just nu, gillar man mogna viner, som jag, så är detta gott, men inte så jätte stort.

Både jag och Tomas gillade Ulysse Collin´s Pinot 2009 väldigt mycket!

Ulysse Collin Les Pierriéres 2009

Tilldelningen av årets nydeggade lieu-dits från Olivier Collin kom tidigt iår, Redan i Mars degorgerades samtliga 20 000 flaskor..

Idag visade det sig att jag poppade ett grovt barnarov i form av den enklare av de tre vingårdsvinerna nämligen Pierriéres som kommer från den 1,3Ha-stora plott med syd-östsluttning. Stockarna är 30åriga och jordmånen är jord med en yta av förkolnad flinta. drygt 12 000 buteljer producerat.

Vi öppnar och möts av en direkt diskret och knuten doft dominerad av isande kyla- Vinteräpplen är det som kommer närmast tillhands. Vinet är självklart otroligt ungt, men går förhållandevis bra in och man finner en viss elegans ändå. Pierriéres är oxå det vin av de tre som uttrycker minst mineralrikedom.
Med värme är det här ett sött fruktfokus som dominerar med inslag av Päronpaj, limezest, myntablad.
Eken är ju ännu inte integrerad men är ändå aldrig riktigt störande för att vara ett brutalt ungt vin, den lätt rostade smöriga 'ekigheten' upplever jag mer sekundär. Syran håller i riktigt bra och vinet lider inte alls någonting från den aningen varma årgången 2009 kan ge.
Överlag är denna väldigt lik Olivier´s övriga viner. 2009 kommer utvecklas riktigt fint, men jag upplever nog marginellt att 2008 hade aningen större koncentration - lite mer av allt.
Nu får tiden utlåta resten då detta var ett tidigt barnarov

Kort om en Champagne-kväll i Finewine´s anda

Cédric Bouchard Côte de Val Vilaine 2010 Deg April 2012
Mycket ung (självklart). Härligt krämig mousse, som alltid. överlag mycket lätt och bombastiskt pacakd med hårda och rökiga mineral inslag, men för mig når detta aldrig riktigt fram - av de tre årgångar jag testat av Cédrics instegsvin är 2010 det som imponerar minst

Comtes de Champagne 1999
Stor krutdoft med små mognadsinslag, massor av örter och torkad lime på nosen.
Krämig och mycket harmonisk, här har det börjat öppnas upp och vinet besitter en skön balans.
ljus och fruktig där torkad päron dominerar.
Då jag fick veta att detta var en 99- blev jag väldigt positivt överraskad, då årgången aldrig riktigt imponerat tidigare, detta är absolut en av de bästa 99 jag någonsin testat.

Jacques Selosse Rosé Deg September 2011
Mycket försynt första timmen - men som alltid låter jag Selossen ligga kvar och blir återigen belönad med det vin som håller längst men framförallt vinner mest på att få luft. Inget av de stora husen så som, Salon, Cristal, Krug, Henriot osv kan nå upp till detta - lika spännande för mig varje gång att beskåda, storheten och en viss magi som detta vin besitter, visst är deg2011 kanske inte den bästa jag testat men för mig är det rakt av tillsammans med den sköna RD-88  kvällens vin.

Cristal 2002
Bjussar på en mycket sluten nos med inslag av mysig vitmögelost.
Liten försiktig nötighet och en markerad Chard-karaktär raktigenom gör att jag är helt säker på att det är en BdB vi har i glasen, men det visar sig att vi har kvällens största barnarov i glaset. För mig iprincip helt odrickbart i dagens läge - Bra potential? - Absolut!


Krug 1998
Oxidativ nos, men utan att vara för mogen.
Direkt i gommen mycket bra bredd med superskön frukt och generösa mängder av bakad shiitake.
inte helt elegant men med fint avstämd mineral gör ändå att det funkar.
Långt bak i gommen; massor med svampiga fat som sitter kvar bra länge.
För mig det vinet med störst syra, brutalt, för mig var detta en solklar 96a då de brukar vara de ända vinerna som kan ge den stora bredd och mognad i kombination med brutalt ung syra....men men Krug98 visar sig vara en bra Krug-årgång!

Pol Roger Cuvée Sir Winston Churchill 1998
Överdådigt med rostade dompa-nötter o fat på nosen. I Munnen ett vin som är årgångstypiskt med sköna eleganta drag av varm äppelpaj och brynt rabarber.
De karakteristiska rostade Dompa tonerna på nosen gjorde mig fast besluten att vi var någonstans kring DP95 eller dylik..

Bollinger R.D. 1988 Deg Mars 2002
Stor och mullig doft med bokna äpplen, kall källare och gammal äppelpaj.
Direkt i munnen är det som att dela på ett nybakt bröd med överdådiga drag av jäst, sen har vi som man nästan alltid hittar hos en mogen Bolly; dessa mycket karakteristiska dragen av champinjonstuvning men här även tofféekola. Allt fräschas upp utav en sista liten försiktig bris av friskhet, mycket lik den man får utav päronchips