Vinåret 2013 med Caviste

Efter att haft möjlighet att testa igenom samtliga viner från årens släpp från Caviste så följer här lite anteckningar om de producenter som sticker ut lite extra och som jag framförallt tycker är väl värda att hålla ögonen öppna för i kommande år!

Vi börjar från den vita sidan, nere i Bourgogne med Domaine Goisot

Aligoté 2011 flödar på ungt i nästan pinot blanc-stil, inledande frisk, relativt elegant och ganska fint linjär med lätt kryddigt avslut, allt enkelt och bra ihopsatt.

Saint-Bris Exogyra 2011 har o andra sidan en med oxidativ karaktär, humliga toner med nästan lätt köttiga inslag, slående rökiga stenar och mynta kvistar, rökt peppar och elegant med fräsch stenig finish.

Côtes d'Auxerre Gondonne 2011 Är direkt slående smörig på nosen och växer på ett väldigt inbjudande vis, med bred och storartad burgundisk stil.
Vinet går direkt in med smält smör o bakade ostron, allt flödar på i inte allt för bred stil, Gondonnen är mer fokuserad o silkeslent drivern än de andra vinerna, samtidigt som den besitter mer kraft och har en underbar personlighet och en shysst mineralfokus kring den runda frukten.

Efter att testat dessa tre viner har jag verkligen fått upp ögonen för Goisot sens jag testade dem senast,( förra årgången )

Patrick Piuze
testade jag för tre månadersedan, exakt samma viner, då var de precis nybuteljerade och samtliga viner hade lite svårt att komma fram då alla var så brutalt unga.
Idag är det lite mer ren njutning vi har i glaset. Men det är framförallt efter att ha testat såhär sida vid sida mot alla andra vita viner, som det går fram för mig hur pass bra viner Piuze verkligen producerar, de är en väldigt unik Chablis-stil med massvis av personlighet. Samtliga viner är raktigenom väldigt rena, framförallt besitter de alla väldigt bra koncentration och vinerna växer enorm mycket med luftning. men 2012orna är mer än välförtjänta att få vila och komma till sin rätta.

Går vi över till den röda sidan vill jag direkt ge en favör för den lilla okända Domaine Grosbois
Dels för att jag personligen alltid haft svårt för Cab-Franc men framförallt är det alldeles för lite bra rödaviner från Loire överlag i den Svenska marknaden.

Instegsvinet är ett rent dricka-och-njuta-vin som är helt okonstlat med lätt gräsiga toner i lätt stil, men för den delen utan ha nån defekt del som stör, bara ren o fint ihopsatt bordsvin heltenkelt!

Gabare 2011 som är utav den mer strukturerade skolan har redan en relativt stort uttryck på näsan med lätt oxidativa drag. Här bjussas det på paprika pulver, krossad peppar och en viss grusighet.
Lite grovt men väldigt personligt i en redan ganska bra avrundad stil.
Bör nog dock spara ett år till för att komma lite mer till rätta.

Clos du Noyer 2011
bjussar på stor, lätt komplexa drag på nosen lite animalisk i framträdandet med rostad grönpaprika o nymaldpeppar.
Vinet är elegant och tanninstrukturen är otroligt finpolerad med bra elegans och redan bra njutning, trots åldern. Men tro mig dethär är välvärt att spara på, en dag blir det en stor upplevelse till en elegant kötträtt

Clos puy Arnaud som jag testade förra året väckte min syn för mineralisk Bdx då den verkligen imponerade på mig, framförallt för den otroligt låga pengen som Caviste förmånligt säljer den för !

2010 Clos Puy Arnaud har en seriöst komplex nos med allt det typiska vi hittar men framförallt vinbär, blyerts och läder,  lägg därtill lite krossad grus också.
Vinet går direkt in i gommen hårt hårt med stor stor syra, tanninerna biter i bra, dock utan att vara plågsamma.
Smaken är lång och bjussar på väldigt mycket ursprungsuttryck med en rätt köttig stil, bra styrka och små peppriga inslag. Frukten tillsammans med eken är så inpackad redan att gommen får en lång resa åt ett klassiskt håll och rakt igenom det hela skär lite försynt mineralité igenom som är flinta-dominerad.
Dethär håller i minst lika bra som en 1er Cru. Riktigt bra!

Men det är framförallt Domaine Coursodon som är den som berör mig mest på den röda sidan.

Från den välstrukturerade och väldigt bäriga insteget med Silice som för mig bara är ren o skär vaniljnjutning.

Till en mer tight o strukturerad L'Olivaie som är elegansen själv, med sin först försynta stil, som förtjänar tid och respekt är det ett rent elixir av körsbär, skogsbär, plommon, packad med fin fin linjär mineral.
Allt går som en fin lätt dansös över tungan. En melodi som bara fortsätter ut, svårt att beskriva bara ren njutning, otroligt bra !

La Sensonne har en stor och mer seriöst komplex nos som initialt går in med en ännu mer silkigare vis mot gommen.
För mig är dethär, på ett lustigt vis, i en nästan elegant burgundisk-stil. Trots att det är Syrah vi har i glaset. Sensonne är ett renodlat hantverk tappad på flaska.
Nyanser av magi i gommen när de eleganta puffarna av blomster, kryddor o mörka frukter kommer dansandes på tungan.

Anteckningarna från Coursodon känns sohär i efterhand väldigt luddiga men jag är uppriktigt sagt mållös efter att testa Coursodon. Vilket hantverk! vilka sjukt njutningsbara viner!

Men, måste jag tillägga igen, så är ändå Årets bästa släpp min personliga åsikt Savart !

Jag har skrivit så mycket om Savart tidigare här på bloggen så ytterligare anteckningar känns överflödiga.
Jag vill dock lägga till efter att ha testat Ny-deggade flaskor som bara haft korken på i TRE veckor.
Att Rosén som nu är ren årgång (2011) är ett väldigt mycket seriösare vin.
Jag upplever den nästan som helt utan dosagé, den är mycket mer välstrukturerad. För mig andas den mer utav Frédérics rena uttryck utav sin kalk-mineralité och den är raktigenom mycket hårdare.
Det är ganska långt ifrån det flirtiga fruktiga vin som tidigare gjordes.
Rosén MÅSTE numera få vila.
Utav de tre viner jag testade idag var just rosén den som behöver mest tid för att komma till sin rätta.

L'Année 2009 är lite mer bombastisk i sin approach, idag var det lite som en bourgogne med bubblor, bakad fruktpaj o ganska smörig. Också ett väldigt livligt vin som är fullständigt meningslöst att öppna under den närmsta tiden. men den som väntar på något gott....För gott blir det vill jag lova!