Henriot 1996

Henriot Millésime Rosé 1996

Jag skippar övrigt babbel och går här direkt på mina anteckningar.

Färgen är moget kopparfärgad.
Nosen är helt öppen, fylld med tydligt mogna drag av varm krita, källare, bokna äpplen, bakad rabarber och svampstuvning.

Vinet går in med nästan hel kropp, på ett moget och mycket rikligt vis. Toner av tranbär, bakad äppelpaj allt omslutet av en mycket dominerande 'svampighet'.
Detta bär sig med nöd och näppe upp av årgångens typiska syra som här är väldigt liten, nästan helt integrerad. Men det är dendär pyttelilla fräschören som gör att det ändå är njutbart, då frukten i övrigt nästan känns så mogen att vinet precis börjar dala ned från sin höjd.
Avslutningsvis bjuder det mörka och mogna vinet på en viskning om att det just är en Henriot, den typiska husstilen av krit-berikad-källare och stram mineral som är så typiskt för detta hus

Bellivière VV 2004

Vi ska återigen dra korken från en fantastisk flaska, hantverk, signerat Eric Nicolas.
När vi pratar hans Vieilles Vignes eparses är det således hans äldsta rankor från tre olika lägen. vi pratar således rankor med en ålder mellan 50 - 80år.
2004 höll man ett skördeuttag på låga 25hl/ha. Och det är precis vad vi har i glaset, ett solklart resultat av denna rikliga och strama årgång! Färgen är redan gul-gyllene. Jag drar korken och rummet fylls av rostade fat och massvis med jästsvampar.
Tar vi nosen djupt ned i glaset är det som alltid med Erics-viner; otroligt potenta, nästan maskulina, som alltid en otroligt seriös stil, precis som jag sa är det rakt igenom som att ta ned näsan i vingården allt är så himla rikligt uttrycksfullt med ett otroligt rena ursprungsuttryck. vita blommor, krossat grus och honungstarte allt i en otroligt autolytisk karaktär.
Vinet flyter på bra och är anmärkningsvärt ungt, starmt och otroligt årgångstypiskt i profilen med årgångens syra som dansar likt en ung flicka längst med den gröna sommarängen.  Vågor följer av rostade mandlar, grapezest, apelsincurd som går i stora saftiga drag allt så väl-packat med den markerade syran och ek som precis börjat integreras.
Finishen är lång otroligt mineralisk, VV 2004 är i dagsläget otroligt knutet men har ändå så pass mycket att bjuda på. För den tålmodige kommer stortdåd att ske för den som kan hålla sina flaskor minst 10år - gärna tjugo.
Ännu en gång har den enslige odlaren Eric gjort ett stort intryck på mig. Stan så bra viner han gör!

Domaine Binet-Jacquet

Martin presenterade i onsdags sin senaste låda - vi befinner oss alltså i Languedoc, en region som tydligt för in mig till amatör då jag, stort sett, dricker ytterst lite röda från södra Frankrike.  Mer info om producenten finns att läsa på hans hemsida .
Således går jag direkt på mina provningsanteckningar om de tre vinerna vi finner denna gång.

Instegsvinet (2011) är det ända som aldrig kommer i kontakt med ek.
Här är det en direkt stor och uttrycksfull nos proppad med saftiga smultron och blåbärspuré som fullkomligt exploderar från glaset. Vinet är slankt, väldigt kryddigt och håller i förbluffande bra, det är framför allt det saltiga och rikliga långa finishen, packad med bär och stenig mineral som får mig att bli mycket imponerad, detta är givetvis helt utan tanninstruktur, det är ett otroligt drick vänligt vin redan från start, men riktigt potent!

Réserve 2010
Har o andra sidan en mycket mer stängd profil. I gommen är det dock en annan historia här är det verkligen större, aningen komplexa toner från fatningen, som är riktigt snygg. Tanninerna känns bak i gommen och är självklart bitande unga. Där föregående vinet var en fruktbomb är réserve tydligt mer terroir uttryck. Det är stora uttrycksfulla jordmånstoner, proppat med otroligt frisk mineral där grus och skiffer dominerar. Detta är ett riktigt bra vin, som för dagen är aningen för ungt men som jag med glädje kommer följa utvecklingen på.

Grande Réserve 2010
Är idag helt stängd. Med lång tid i glaset händer det saker, men det är ett solklart barnarov.
Här är det återigen mer av precis allt, bra och riklig bredd med uttrycksfulla drag av tonka, vinbär och torkade körbär. Detta blir med tiden stort och långt, med angenämt kryddiga inslag, allt väl-packat i en snygg syra - stan vad jag gillade detta men ack så ungt!

Philipponnat 2003

>Kort anteckning<
Philipponnat réserve Millésime 2003
är Direkt årgångstypisk varm, men i en uttrycksfull stil med tydliga mognadsinslag.
Toner av rostade nötter och massvis med jäst. Detta är direkt inga lustigheter, bara raktigenom massor med enkla Pinot-toner med bakade äpplen. Överlag är vinet anningens bråkigt och ojämnt fyllt med tydligt för varm frukt - mer kuriosa att testa än att njuta utav