Sommar bubblor

Mitt under semester-perioden hade Tomas den goda tanken och bjöd in till tema provning.

Välkomstbubblet ur Magnumformat var en svår blind flaska då vi fick börja med att testa vinet ur en uppsjö av olika glas, ganska eniga var vi om att vi hade Pinot i glaset, sen gick gissningarna alltifrån Aÿ ända ned till Aube.
för mig var det renhet och snyggt polerad pinot-frukt som andades tillsammans med lätt kryddig parfym. Strukturen var seriös i medelfyllig och elegant stil med snygg mineralité av krossad sten och musselskal med fräscha drag av lime.
Facit skulle visa sig vara Gatinois Bra!

Vi börjar första flighten bestående utav tre ' pigga viner '

Cédric Bouchard Roses de Jeanne la Bolorée 2008
Med en relativt fet och kraftig nos med vita bär och krossad kalk.
Flyter vinet med otrolig finnes in i gommen, mjuka drag av omogna vinbär, krusbär, gula äpplen och vit sten. Snygg strävhet bak i gommen med livlig syra, utan att vara jobbigt ung, så sitter allt på plats och vinet har precis öppnat sitt drickspann.
Denna läskande och välstrukturerade skumpa är otroligt skön hur den flödar så lent och snyggt genom gommen.

Lanson 1995 Gold Label
Murrig och mörk, komplex nos med härlig arom av äppelpaj.
Attacken inger ett aningens moget intryck, vinet flödar på i medelfyllig stil med förvånansvärt pigg och bitig syra. Vilket för mig direkt andas 96, då frukten knappt klarat syran, som så ofta är fallet.
Vågorna utav mandarin, torkad persika, riven grape, vita plommon i kombo med bakat äpple, rostade mandlar i mogen stil är helt förförisk.
För mig är den absolut på sin topp nu, då frukten är påväg nedåt.

Pommery 1995
Öppnar upp med aningens unken doft utav möglig apelsinmarmelad.
Munnen är där emot inte lika trött, här finns det fortfarande en heldel levande drag, men det känns precis som de härligt mogna drag man får från Chardonnay-dominerade skumpor med så som fudge, apelsinkaramell, brynt smör och rostade nötter, är riktigt gott. Men vinet når inte hela vägen då det inte bara känns trött utan saknar både struktur och kraft, vilket gjorde det svårt att gissa på att det var ett årgångsvin.

(nästa flight annonserade vintomas som ett kraftigt par.)

Krug Grande Cuvée Deg 2002 (bas 1995)
från öppnandet fylldes rummet inte bara av magi utan vällust och stön utav samtliga deltagare runt bordet.
Helt magisk, gigantisk doft proppfylld med fantstisk krug parfym med nyanser av brynt smör, rostade nötter, rostad kakao, rökt svamp, torkad sparris, brända mandlar. Det är helt sagolikt och det är fasiken utan tvekan året doft, vilken magi!
Och med en otroligt kraftig ingång i munnen bara pumpar det av energi ut i mungiporna som fylls av välbehag när de kraftiga krug-dragen av rostat bröd, hasselnötter, viol, brända kantareller och murklor kommer, som följes åt utav magiskt karamelliserade äpplen, stekt anklever och brända mandlar finns det inte annat än att bara vara tyst, bli hänförd och njut, detta var absolut en av årets största, stort tack Tomas!

Armand de Brignac (ingen info om cuvée eller ålder mer än att Tomas haft flaskan drygt 5år)
Örtig, mycket lätt och frisk nos med exotiska drag.
Medelfyllig attack, med lätt o frisk med nyansera av galiamelon, fläder och bakad fänkål, viss sötma men som integrerats bra, likaså den anonyma syran som ändå gör att vinet är polerat och snyggt i en enkel och publik stil, själv var jag mer inne på något i stil med Moet årgång då det är ett fullt acceptabelt vin utan att göra för stort väsen av sig.

(Avslutande flight annonserades som kraftig rosé av vintomas)

Veuve Clicquot La Grande Dame rosé 1995
Utvecklad och murrig nos med härligt mogna bär.
Vinet flyter på mjukt i halvfyllig stil med tydligt oxidativa drag, längre bak i gommen är det övervägande insmickrande frukt som fortfarande är störande söt
och utan att ha vidare kraft händer det heller inte mycket mer, vilket gör valet självklart till att det måste vara en typisk storhus rosé, ovanligt dock att dosagén känns så tydligt vid sådan ålder, tråkigt.

Bollinger Grande Année Rosé 1995
Öppen och lätt burgundisk nos med tydlig mognad.
Kraftig attack med väldigt råa och steniga drag med snygg stramhet samtidigt som man har den rikliga feta strukturen i munnen med de svampiga nyanserna med snyggt integrerade fat som ger vinet ytterligare en dimension.
Däremot är dethär vinet både mognare och kraftigare än föregående rosé, vilket ju tillför ytterligare att man tycker bollyn har mer personlighet även om dethär vinet också är på sin topp nu, båda är mycket mogna och intressanta roséer även om jag tycker bollyn var klart bättre nu.

Nya rosén från Olivier Collin

Intrycket är initialt hårt med krossad krita i bitig stil, alltså helt stängd doft.
Direkt efter öppnande är intrycket hårt, rikligt och välstrukturerat. Därför låter jag flaska va till nästa dag. Nu testar jag på nytt, och det är med glädje jag kan konstatera att dethär vinet känns välarbetat och lider inte nånstans utav obehagliga gröna, orena toner som 2011 så ofta annars kan göra.
Ulysse Collin les Maillons Rosé de Saignée 2011 
Levererar redan från start, visst är det brutalt ungt, men vad ska man förvänta sig av ett vin bara några månader från degg?
Kollar vi runt det, så är det omöjligt att bärga sig för den råhet och svalkande mineralbomb som pumpar ur glaset, aromerna är precis som vad den vanliga Maillons levererar, men här ännu en nivå mer av allt.  Men det är framförallt den bitande strukturen som kommer från skalkontakten, gör dethär till ett stort matvin, som för den vanliga publiken är svår att dricka på egenhand. Är du ett syra-freak som jag dricker mab dethär med stor njutning på egenhand. Men ja mat är att rekommendera, då både syra och strävhet är stor :)

sommar BYOB

Anteckningar ifrån en enkel sommarkväll i juli.

välkomst bubbel som värden så generöst bjöd på bestod utav en
Jerome Prevost Fac-simile 2007 som jag inte förde några anteckningar över mer än att den bjöd på en mogen o generös nos, fint avrundade hallontoner, med fin stramhet och beska, i en medelfyllig stil med härlig personlighet.

Vi började därpå med bubbel-flighten

Cédric Bouchard Roses de Jeanne Les Ursules 2006
ung o försynt nos. Vinet går in med rökig och kraftig attack, insmickrande söt frukt i mjuk och otroligt sametslen vågor av sommarbär följt utav svartvinbär, i lång o krämig struktur, ett otroligt finessrikt och elegant skapelse, men som lätt kommer i schymundan efter följande vin.

Selosse 1996
Kryddig, stor doft med viss mognad och tydligt svampiga inslag som för mig andas Bollinger.
ingången är otroligt smekande mjuk, med struktur som växer snabbt, upplevelsen är förhållandevis ung.. vågor av röda äpplen, mogna aprikoser och massor av strama päronskal, ett stort och välstrukturerat vin där faten har integrerats snyggt.
Med mycket tid och luft pumpar verkligen glaset med energi, det är ännu ett tight och kraftigt vin, men där både syra och selosse-nosen har integrerats så mycket att jag aldrig riktigt kände att jag kunde gissa på varken 96 eller selosse, ett stort vin helt klart men ingen typisk selosse.

Comtes de Champagne 1995

Mogen och mycket krutrökig doft med inslag av sotad sparris gjorde att jag direkt drog misstankarna till Comtes, att vi sedan fick ett överflöd av stora gräddigt söta vågor på tungan bekräftade sedan min gissning. att vinet upplevs söt är lite konstigt då dosagén oftast brukar vara integrerad vid denna ålder men inte i detta fall. den störande sötman gjorde att jag hade väldigt svårt att njuta utav vinet som annars bjöd på en pepprig och publik-infriande fruktig stil. Synd, men det är inte första gången jag stör mig på dessa drag hos storhus-producenterna.

Drappier Carte D'or 1992

Stor, lätt 'ädelrötad' doft med tydlig mognad.
ingången pumpar på med bra kraft, med lätt rökiga drag, vågor av mögliga äpplen, gammal persikopaj, och härsket äppelmos allt parfymerat med lätt madeira-inslag som även påminner lite utav sherry.
vi har alltså ett tydligt moget vin men som ändå har en liten försiktig syra som piggar upp, för mig som är nekrofil är dethär en riktig skönhet, medans de andra runt bordet enades om att det var övermoget, som vanligt.

Vit flight följer.

Domaine Bertagna Corton Charlemagne 2007
Doften bjuder på en lätt parfym som för tankarna till Chablis med sin isiga mineralité och nyanser av smultronlöv.
ingången är len, utan att vara stor, viss rökiga inslag, med smörig och medelfyllig struktur i klassisk, enklare burgundisk-maner gjorde att jag inte kunde tänka utanför Chablis

Leeuwin Estate Margaret River Chardonnay 2004
Mycket aristokratisk och klassisk kostym med rikligt feta drag med härlig kryddighet i glaset som andades Montrachet för mig.
I munnen är det dock en helt annan historia. Inte alls lika klassisk, här får sig gommen en hård fight med feta kryddor och o-polerade fat som inte känns så seriöst ihopsatt, allt ganska öppet i mogen stil, men så otroligt klumpigt helt utan elegans, detta måste vara nya världen, helt klart.

Lucien Le Moine Batard-Montrachet 2008
otroligt mogen och mörk doft som drar mina tankar till vit Bdx.
Efter en hård och mogen inledning faller vinet lite mot slutet, det känns väldigt trött.
Vi har härliga vågor utav mandel och bakade aprikoser i oxidativ stil som egentligen inte är så långt ifrån vad en Joly levererar, men eftersom vi är på en helt annan plats och druva är vi ju väldigt fel ute..