Fokus: Odlarskumpa

Fredagskväll samlades ett gäng Champagne-nördar samman för att testa 'ett par' viner i sann BYO-anda. Det ända temat för kvällen var att man skulle ha med sig en odlarskumpa.

Frédéric Savart  la Dame de Coeur 2007 Deg.2012/06
100% Chardonnay. 1 900 Buteljer producerat.

Vi möts av en direkt öppen, ännu ung nos som bjussar på en heldel oxidativa toner bakom den primära fasaden utav smältsocker och vita blommor.
In i gommen forsar en frisk BdB med väldigt bitig och saltig-mineral, ingående bitande ung, med genomsköljande vågor av vinterpäron och krossad kalk.
Möter vi senare viner längre upp i temp har frukten primärt blommat ut och ger nu en skön och mer elegant fauna av mogen citrus där kumquats dominerar rollen. Men det är framförallt den brutala mineral-profilen vi återigen möts utav, som är så svår att komma runt. 2007 är idag ett bra sammsansatt vin och med sin bitande mineral-dominans är det en av kvällens bästa upplevelser.
Fotnot. Denhär flaskan har levt sitt år betydligt svalare än den flaskan jag testade senast. Och upplevs där mer betydligt yngre i frukten.

Frédéric Savart  la Dame de Coeur 2005 Deg.2011/03
100% Chardonnay. 1 300 Buteljer producerat.

Direkt öppen och väldigt koncentrerad nos med initialt grön krusbärskompott i nosen.
Vinet flödar betydligt mjukare i gommen än systervinet. Till viss del är vissa hörn i vinet nästan over the top. Även om det är en stil jag gillar med vågor utav persikokompott, äppelpuré av röda äpplen och aprikospaj med mandarin. Är det ändå ett sensoriskt och väldigt njutningsbart vin vi har att hanskas med. Här är det återigen samma profil som tydligen går igenom Fréds samtliga 'Damer' med det hårda ursprungs-uttrycket av brutala kalkstens-uttryck, men eftersom syran är så mjuk som i många fall är för 2005, upplever jag verkligen inte att vinet har mer att ge. Dame 05 ska absolut drickas det närmsta året. Och du blir belönad med en varm och smörig BdB som smeker gommen med sina perfekt integrerade ek-nyanser som dansar bak i gommen.

Frédéric Savart Calliope 2004 Deg.2011?
40%Pn, 60%Ch. 1 700 Buteljer producerat.

Initialt är jag direkt inne och seglar på en varmårgång, då jag får så mycket varm o bakad frukt-dominans på nosen, men det är trots allt den mer dominerande Pinot-karaktären som ger styrka o kraft till vinet som lurar mig! Vi är ju inne på den mer finnesrika 04an!
Som tyckes verkar samtliga Calliope som Fréd buteljerat - att blomma ut i skön sång efter ett par år.
Man får bara vara tålmodig ett tag innan man norpar sina flaskor.
Inte helt olik i stilen mot den öppna 06an möts vi även här utav mandarin-zest, karamelliserade röda äpplen och en fin dusch av autolytiska jäst-toner som går igenom hela vinet.
Dethär är den flaska som i kombination med fortfarande relativt pigga syran är det vin av de tre Savart som är mest komplett sammansatt idag. Allt är i sån fin precision. Mineralen integrerad, tillsammans med försynt rostade nötter som viskar i bakgrunden, tillsammans med den lätt mogna syran gör Calliope 04 till den mest runda o skönaste upplevelsen av de tre.

Ulysse Collin Les Pierriéres 2009 Deg.2013
Vingårdsvin 1,3Ha planterad med 30-åriga stockar. 100%Chardonnay. 12 000 Buteljer producerat.

Med en uttrycksfull nos, fylld av smörade nötter och övervägande burgundiska fat. är det en öppen nos med karaktär.
Vinet går in med oangenämt aggressiv mousse, som så många andra 09or har jag ännu inte upplevt någon komma till sin rätta. Olivier´s 09a är likaså en bitande ung skapelse, med primärt grapezest, rostade hasselnötter, spretig smörighet och spretiga äpplen som sprudlar på med en fräsch mineral i ung stil. Överlag bra koncentration. Men framförallt lider inte vinet utav, som så många andra, för varm frukt. Dethär kan jag ändå se en bra framtid i. Att vi idag stöter på ett barnarov är förvisso ingen överraskning.


Ulysse Collin Les Pierriéres 2008 Deg.2012
Vingårdsvin 1,3Ha planterad med 30-åriga stockar. 100%Chardonnay. 12 000 Buteljer producerat.

Här är det direkt lite större , likaså lite större koncentration. Komplex nos med lager efter lager av ursprung.
Toner av blomstrande honung, rostade mandlar, rosenbuske och rostade fat fyllda med smält smör.
Som en sammetsbädd av förföriska gula frukter, flödar vinet på i en superelegant och koncentrerad stil som håller i bra långt bak i gommen.
Att dricka vinet kallt är egentligen bara slöseri utav ett hantverk..
Återkommer jag till vinet, avslaget och vid rumtemp - kan det lika gärna vara en högklassig 1er Cru Bourgogne vi har i glaset. Vilken otrolig klass och kraft Olivier visar på med sitt 'instegsvin' från hans bästa årgång någonsin!

Ulysse Collin Blanc de Noirs 2006 Deg.2010
Vingårdsvin 2Ha planterad med 40-åriga stockar. 100% Pinot noir. 5 000 Buteljer producerat.

Först vid upphällandet utav vinet är jag säker på att vi har en mogen Rosé i glaset, då den är helt bärnstens-rosa-färgad.
Drar vi runt vinet i glaset är det direkt karakteristiska oxiderade Selosse-fat som dominerar doften. och vi är inte alls långt ifrån vad en Selosse Rosé giver..
Vinet flödar på brett och nästan lite burdust fläskigt. Vinet upplevs halvfylligt och längsmed karaktären når den aldrig upp till den klassen som doften levererar. Vi har mycket tranbärs-beska och lätt stenig-mineral.
Vinet dör snabbt på tungan och blir bara sämre med tiden i glaset. Syran är lika så påväg utför.
Vi har visserligen Oliviers första försök på sina Pinot-stockar och det märks att druvmaterialet i grunden är bra, men att vinmakaren inte fått ihop alla komponenter riktigt då det är väldigt spretigt. Till skillnad mot de nya utgåvorna av Les Maillons som är fantastiska! - Kul att Olivier lärt sig snabbt och om du skulle få tag på hans 2008 Les Maillons är det bara att gratulera!

Georges Laval Les Chênes Millésime 2006
Vingårdsvin 1,3Ha med ca40åriga stockar. 100% Chardonnay. 860 Buteljer producerat.

Runt och ganska knuten i doften.
Med luft kommer en mer koncentrerad profil av burgundisk smörighet fram.
Vinet upplever jag överlag relativt ungt, visst, syran dödar mig inte.
Det är bra koncentration, men dethär är ett större vin som verkligen förtjänar tid att få mogna då det idag visserligen bjussar på bra ursprungstoner av hårda hårda sensationer av krossad gråsten och krita.

Marguet Les Crayéres Millésime 2008 Deg.2013/05
Vingårdsvin (ingen vidare info) 70% Ch, 30% Pn.

Helt stängd. Isande, riktigt bitande ung och stram mineral i väldigt torr och helt o-brukbar ungstil.
Även med tid i glaset är det svårt att komma runt den hårda o koncentrerade syran som följes åt utav röda bär, massvis med örter och små fatiga inslag. Dethär är mycket väl den, för mig, mest stängda flaskan ikväll.

Tarlant la Vigne d'Or 2002 Deg.2010
Vingårdsvin Med 100% Pinot Meunier. Rankorna planterade 1946. 1 500 Buteljer producerat.

Långt över glaset osar en stor och koncentrerad doft. Stick ned näsan och vi har tjocka lager av ek. koncentrerade toner av ylle och primärt oxidativa drag som jag associerar direkt med en mogen Brie de meaux.
Öppningsvis är vinet så koncentrerat att det nästan är tuggbart.
Hårda toner av skal, rostad ek, aprikosskal, mandeltårta, upplevelsen är nästan lite grovt stallig. Mineralen är otroligt frisk utan att vara otrevligt hård. Vinet flödar på väldigt tungt samtidigt som det är väldigt lättfotat. vågor av ursprungstoner sköljer igenom gommen och det är övervägande karakteristiska drag av den friska och rikliga årgången som gör sig påmind men dethär är lika mycket ett välgjort hantverk, ett vin som aldrig tycks dö ut. Det ettsar sig boksavligen fast i gommen och det är flera lager större och rikligare än något utav de övriga vinerna ikväll. Vilken personlighet!
Tarlant Vigne d'Or är en av de absolut största Meunier-upplevelser jag haft!

Egly-Ouriet Rosé NV (Halvbutelj)
Enligt uppgift 10-15år sens degg.

Stor & rund och superelegant doft i ålderns höst, med toner av sherrymarinerade smultron.
Vinet fullkomligt sjunger om en perfekt symphony av körsbärsmarmelad, torkade jordgubbar, brynt brioch, smultronmarmelad med brynt smör.
Vinet är överlag väldigt maderisserad men det är ändå en sån skön harmoni och bara en lätt dusch av mineral som smyger bakom den långa och fina sången av harmonisk frukt. Moussen är nästan helt död. Det är visserligen inget stort vin i bredd, men för mig är det utan tvekan kvällens njutning och harmoni.

Gosset Celebris Rosé 2003

Halvöppen och super inbjudande doft med allt man önskar av en enkel hus-rosé, hallonbåtar osv..
I gommen är det ett mer strukturerat och seriöst vin med den super härliga elegans som jag tycker är en specialitet just hos Gossets roséer!
Syran i denhär flaskan är bitande ung och vi har ändå en hel famn av shysst mineralité av krispiga stenflisor.
Vinet är väldigt välsammansatt, och när vi följer vinet upp i temp går allt fint ihop och ger en lite opersonlig upplevelse. Men överlag väldigt bra avrundad med hallonkompott och vaniljdrömmar.
I slutändan är det ändå ett bra vin, men för mig tilltalar det mig inte riktigt för att jag ska gå igång på det hela..

Vinåret 2013 med Caviste

Efter att haft möjlighet att testa igenom samtliga viner från årens släpp från Caviste så följer här lite anteckningar om de producenter som sticker ut lite extra och som jag framförallt tycker är väl värda att hålla ögonen öppna för i kommande år!

Vi börjar från den vita sidan, nere i Bourgogne med Domaine Goisot

Aligoté 2011 flödar på ungt i nästan pinot blanc-stil, inledande frisk, relativt elegant och ganska fint linjär med lätt kryddigt avslut, allt enkelt och bra ihopsatt.

Saint-Bris Exogyra 2011 har o andra sidan en med oxidativ karaktär, humliga toner med nästan lätt köttiga inslag, slående rökiga stenar och mynta kvistar, rökt peppar och elegant med fräsch stenig finish.

Côtes d'Auxerre Gondonne 2011 Är direkt slående smörig på nosen och växer på ett väldigt inbjudande vis, med bred och storartad burgundisk stil.
Vinet går direkt in med smält smör o bakade ostron, allt flödar på i inte allt för bred stil, Gondonnen är mer fokuserad o silkeslent drivern än de andra vinerna, samtidigt som den besitter mer kraft och har en underbar personlighet och en shysst mineralfokus kring den runda frukten.

Efter att testat dessa tre viner har jag verkligen fått upp ögonen för Goisot sens jag testade dem senast,( förra årgången )

Patrick Piuze
testade jag för tre månadersedan, exakt samma viner, då var de precis nybuteljerade och samtliga viner hade lite svårt att komma fram då alla var så brutalt unga.
Idag är det lite mer ren njutning vi har i glaset. Men det är framförallt efter att ha testat såhär sida vid sida mot alla andra vita viner, som det går fram för mig hur pass bra viner Piuze verkligen producerar, de är en väldigt unik Chablis-stil med massvis av personlighet. Samtliga viner är raktigenom väldigt rena, framförallt besitter de alla väldigt bra koncentration och vinerna växer enorm mycket med luftning. men 2012orna är mer än välförtjänta att få vila och komma till sin rätta.

Går vi över till den röda sidan vill jag direkt ge en favör för den lilla okända Domaine Grosbois
Dels för att jag personligen alltid haft svårt för Cab-Franc men framförallt är det alldeles för lite bra rödaviner från Loire överlag i den Svenska marknaden.

Instegsvinet är ett rent dricka-och-njuta-vin som är helt okonstlat med lätt gräsiga toner i lätt stil, men för den delen utan ha nån defekt del som stör, bara ren o fint ihopsatt bordsvin heltenkelt!

Gabare 2011 som är utav den mer strukturerade skolan har redan en relativt stort uttryck på näsan med lätt oxidativa drag. Här bjussas det på paprika pulver, krossad peppar och en viss grusighet.
Lite grovt men väldigt personligt i en redan ganska bra avrundad stil.
Bör nog dock spara ett år till för att komma lite mer till rätta.

Clos du Noyer 2011
bjussar på stor, lätt komplexa drag på nosen lite animalisk i framträdandet med rostad grönpaprika o nymaldpeppar.
Vinet är elegant och tanninstrukturen är otroligt finpolerad med bra elegans och redan bra njutning, trots åldern. Men tro mig dethär är välvärt att spara på, en dag blir det en stor upplevelse till en elegant kötträtt

Clos puy Arnaud som jag testade förra året väckte min syn för mineralisk Bdx då den verkligen imponerade på mig, framförallt för den otroligt låga pengen som Caviste förmånligt säljer den för !

2010 Clos Puy Arnaud har en seriöst komplex nos med allt det typiska vi hittar men framförallt vinbär, blyerts och läder,  lägg därtill lite krossad grus också.
Vinet går direkt in i gommen hårt hårt med stor stor syra, tanninerna biter i bra, dock utan att vara plågsamma.
Smaken är lång och bjussar på väldigt mycket ursprungsuttryck med en rätt köttig stil, bra styrka och små peppriga inslag. Frukten tillsammans med eken är så inpackad redan att gommen får en lång resa åt ett klassiskt håll och rakt igenom det hela skär lite försynt mineralité igenom som är flinta-dominerad.
Dethär håller i minst lika bra som en 1er Cru. Riktigt bra!

Men det är framförallt Domaine Coursodon som är den som berör mig mest på den röda sidan.

Från den välstrukturerade och väldigt bäriga insteget med Silice som för mig bara är ren o skär vaniljnjutning.

Till en mer tight o strukturerad L'Olivaie som är elegansen själv, med sin först försynta stil, som förtjänar tid och respekt är det ett rent elixir av körsbär, skogsbär, plommon, packad med fin fin linjär mineral.
Allt går som en fin lätt dansös över tungan. En melodi som bara fortsätter ut, svårt att beskriva bara ren njutning, otroligt bra !

La Sensonne har en stor och mer seriöst komplex nos som initialt går in med en ännu mer silkigare vis mot gommen.
För mig är dethär, på ett lustigt vis, i en nästan elegant burgundisk-stil. Trots att det är Syrah vi har i glaset. Sensonne är ett renodlat hantverk tappad på flaska.
Nyanser av magi i gommen när de eleganta puffarna av blomster, kryddor o mörka frukter kommer dansandes på tungan.

Anteckningarna från Coursodon känns sohär i efterhand väldigt luddiga men jag är uppriktigt sagt mållös efter att testa Coursodon. Vilket hantverk! vilka sjukt njutningsbara viner!

Men, måste jag tillägga igen, så är ändå Årets bästa släpp min personliga åsikt Savart !

Jag har skrivit så mycket om Savart tidigare här på bloggen så ytterligare anteckningar känns överflödiga.
Jag vill dock lägga till efter att ha testat Ny-deggade flaskor som bara haft korken på i TRE veckor.
Att Rosén som nu är ren årgång (2011) är ett väldigt mycket seriösare vin.
Jag upplever den nästan som helt utan dosagé, den är mycket mer välstrukturerad. För mig andas den mer utav Frédérics rena uttryck utav sin kalk-mineralité och den är raktigenom mycket hårdare.
Det är ganska långt ifrån det flirtiga fruktiga vin som tidigare gjordes.
Rosén MÅSTE numera få vila.
Utav de tre viner jag testade idag var just rosén den som behöver mest tid för att komma till sin rätta.

L'Année 2009 är lite mer bombastisk i sin approach, idag var det lite som en bourgogne med bubblor, bakad fruktpaj o ganska smörig. Också ett väldigt livligt vin som är fullständigt meningslöst att öppna under den närmsta tiden. men den som väntar på något gott....För gott blir det vill jag lova!