Går in som kvällens välkomstbubbel, som för övrigt är en ny introduktion ifrån Roberson .
Primärt generösa drag av rostade fat, som går runt i en ung och lite bitsk stil, överlag håller vinet en bra renhet, i inte allt för komplicerad stil där jag initialt endast upplever unga gröna frukter. Mer pinot lär komma med lagring då vinet började viska lite med tid i glaset. - Bra start och alltid spännande att få testa på, en för mig, okänd producent.
Agrapart & Fils Vénus 2005
Stor och nästan lite köttig doft med mindre inslag av en ostig-champinjonsås.
Vinet flyter på krämigt i en mycket ung men öppen stil. mina gissningar drar åt en BdB från Cramant.
Vinet öppnar upp sig fint o brer ut sig på ett angenämtvis i glaset, med generösa kryddiga drag åt
plommon-chutney-hållet.
Då jag låter vinet stå en längre tid, har jag ett vidöppet och svultstigt vin i glaset jag inte alls upplever kommer ge något bättre i framtiden, ja jag tycker absolut den är vid sin topp.
Halvbred öppning i en tydligt framträdande elegant stil med skön krämig balans.
Jag upplever vinet relativt ungt, öppningsvis med diskreta mandeltoner. Men med lite tid så öppnar den sakta upp sig och bjussar mer på en lite ojämnt stenig mineralité som inte alls känns särskilt personlig, eller för den delen bra, överhuvud taget. På detta finner jag även att frukt-strukturen blir mer ojämnt och jag har nästan en antydan till dosagé som flyter lite uppepå det hela.
Dethär är något som bara blir mer tydligt ju längre jag låter vinet stå att det inte alls är särskilt hållbart, antingen så behöver den tid för att komma till sin rätta men för mig har den inte den rätta personligheten i smaken det är alldeles för mycket av den dåliga polering vinet fått utav dosagén (gissningsvis?) som gör att, vinet endast bör drickas välkyld..och näe för mig kommer aldrig något riktigt uttryck fram...
Jacques Selosse V.O. Deg.2010/November
Går in storartat, jämfört med tidigare viner, rent bombastiskt med stor komplex nos med tydligt oxidativa drag av aprikoskompott, gammal äppelpaj och härsket Ovikensmör som man bryner på kraftigt.
Vinet besitter en stor komplexité som pågår långt långt med stora smöriga drag och en väldigt koncentrerad mineralprofil med hårda hårda tag i gommen av hård kalk. Frukten fortsätter att flöda på underkvällen med väldigt koncentrerad stil där jag primärt kan plocka miniananas, physalismarmelad och myntablad.
Det var ingen tvekan för någon utav oss att detta stora oxidativa vin med mognadstoner och ännu stor syra-profil självfallet skulle vara en Selosse vi hade i glasen, gissningarna gick mer åt hur gammal den var och om det var V.O eller Substance.
Frédéric Savart la Dame de Coeur 2008 Deg.2013/Maj
Precis som den första flaskan jag testade ett par veckor innan. Var dethär fullständigt odrickbart första 30min innan vinet får andas och komma upp i högtemp i glaset.
Innan jag återvänder till ett stort och brett vin med brutal mineral (ja ännu sjukare stil än Selosse ). Jag har bak i gommen stora, tunga, rostade fat, gommen fylls av feta nötter och rostade pumpakärnor. Syran är raktigenom sylvass och nästan helt o-hanterbar i så otrolig sirlig och personlig stil.
Men det är framförallt denhär unika ursprungs-tonerna vi får i en så brutalt koncentrerad framtoning av så hårda kalkstenar att det inte känns mer än att ha en sten-smoothie i gommen. åh så såld jag är på denhär personligheten som Fred får fram!
Ta mig inte fel här, att öppna en Dame08 är ett sådant brutalt baranrov att din gom troligtvis kommer få ångra det, men satan vilken spännande personlighet dethär vinet besitter och jag tvivlar inte på framtiden, som vi med åren kommer få följa...
Philipponnat Clos des Goisses 2000
Vi får direkt tunga krutrökiga drag på nosen, i en halvöppen stil.
Vinet går in med stor bredd, med otroligt friska och sirliga drag, vi har primärt stora krämiga nötiga toner som dansar fram i en väldigt elegant stil, men sen kommer syran och slår tillbaks och den ger sig bannemig aldrig.
CdG bjuder på en lång och fin harmoni av en hel korg av nötter och en nyanserad beskrivning av en mineralrik jord som håller i bra.
Jag var länge inne här på att det är en 96a vi har i glaset då den ändå börjar mogna och ge sköna eleganta drag.
Men bakom, rakigenom allt, har vi en så typisk 96-syra att jag blev väldigt ställd då det visa sig vi har en förträffligt fint exemplar 00-i glaset!
Charles Heidsieck Champagne Charlie 1985
Direkt med den söta och rökiga doften vill jag ställa mig om vi har en Comtes i glaset ?
Dethär vinet går direkt in på en angripande och bitskt vis med en syra som bara växer, och först går in i en grape-nyans, och sen fortsätter och växer och växer. Jag har nästan en calamansi-syra i min gom, och sen ett stort wow, vågor av diskreta frukter och mysiga toner av svarta fikon, skogschampinjon, rostade pinjenötter, smörkaramell och röda krusbär. Vi har ett relativt ungt vin i glaset men som besitter en stor komplexité och koncentration, jag ställer mig frågan, vart ska detta ta vägen då jag upplever det så ungt ?
Stort och helt vidöppet, man kan dofta långt över glaset utan att missa den karakteristiska oxidationen.
Flera grader större än den andra flaskan, här är det ännu mer rostade nötter, jag upplever kanske inte faten lika primära här, men vi har framförallt en mer koncentrerad och sötare frukt-profil. Vågor av halm sköljer förbi.
Och bak i gommen blir det väldigt stramt o en stor mineralprofil växer sakta fram. jag blir nästan aldrig lämnad ensam av dethär vinet det är som att sulta på en stor apelsin karamell,
åh så fantastiskt brett och så njutningsbart, i så krämig och stor stil.
Att dricka mogen Selosse är något alla borde göra oftare...
Jacques Selosse Lieux-Dits Les Carelles Deg2011/April (enligt uppgift 50% 2003. 50% 2004.)
Stor, väldigt koncentrerad doft, men det är tydligt att vi har ett vin som andas väldigt ungt på nosen.
Les Carelles är otroligt lång och riklig, först upplever jag det entonigt och inte alls så nyanserat ekig och mjukt som jag förknippar med Selosse, vi går mer åt en hård omogen stil, medans vi konstant tryckspå utav den otroligt tunga och brutalt koncentrerade faunan med vågor utav apelsinsmör, mandarin kompott, clementinkoncentrat och rostad brioch samt långa fina piruetter av macadamiapaj.
Med generös mängd luft är det fortfarande en primärt brutal syra och livlighet, men det är tydligt att frukten blir mer åt det exotiska hållet och växer (!) ännu en grad, och bjussar på en så hård koncentrerad smäll av tropiskt varmfrukt, att jag vet inte vad jag ens ska tro om den galna mannen bakom vinet ?
Dethär är ett vin jag har aningen svårt att njuta, idag, utav då det är lite som att dricka rent
tropiskt juice-koncentrat, om ni förstår ? Man lixom lämnas utav en brutal syra, som aldrig tycks vilja lämna en samtidigt som den nästan sätter sig i gommen med den hårt packade frukten.
För mig är dethär det vinet som besitter störts koncentration och djup ikväll, men vilken som är 'godast att dricka' är en annan sak.
Direkt öppen med duxelles-massa på nosen, men det är lustigt nog ett tydligt ungt och lite svårt, lite stängt vin vi har i glaset.
Med tid mer och mer bolly-typisk med röda äpplen i alla dess slag och lite källartoner, små autolytiska drag
Relativt koncentrerad med vågor av anksylta och brynt rabarber.
För mig är dethär ännu ungt med fortfarande fin syra. men båda mina RD kom ikväll väldigt mycket i shymundan då kvalitén på många andra viner slog till hårdare och mer personligt i gommen.
i RD96 har vi iallafall ett vin man lätt kan känna igen på sin tydliga rakbladsvassa-syra. Men framförallt har denhär flaskan lyckats klara sig, då den har väldigt svårt underkvällen, att öppna upp sig, hon håller sig stängd och väldigt tight länge.
Sen viskar hon mer om bakad aprikos, sirlig äppelpaj och lemoncurd.
Det är somsagt ett väldigt svår-åtkommligt vin. eller jag har personligen svårt att komma bakom denhär starka 96-syran i kombination med en mer mineral-dominerad profil.
RD96 kommer som lite utav en överraskning att det ändå inte var mer öppen och drickbar.
Sumerande
var V.O. deg 2007 ren njutning - solklart en av de bästa Selosse jag testat!
Charlie 1985 en stor överraskning, lite käftsmälls-varning - vilket stort vin!
men framförallt var Selosse Les Carelles ett vin jag ställer mig frågan om jag någonsin har upplevt en så koncentrerad ung champagne?
