Det är såpass sällan jag stöter på en kollega i köket som även har snöat in i vinvärlden som jag, så ovanligt med en kock som ens är intresserad utav vin, att när jag väl träffar en 'himla vinintresserad kock, blir inte bara samtalen långa och tär på servicen, det blir även lätt att plinga in hovisen eller den som lådsas vara sommelier på golvet för kvällen, o att trakassera den för sin brist.
För nån månad sedan stötte jag på en gammal kock som insisterade på att jag skulle testa denhär Bourgognen som tydligen skulle vara något alldeles i hästväg bra.
För sin prisnivå skall den ligga i nivå med vad många Grand Cruer levererar, men som då alltså kostar tre gg så mycket.
Nu sitter jag då med rekommendationen i glaset och är det något att ha då ?
Jo det kräver många timmar på karaff innan doften börjar väcka till liv, men det man tillslut möts av är en rå o klassisk burgundisk arom med apelsinskal, krossad peppar, rispat läder, björnbär och dendär nötiga doften som det lufttorkade fettet ifrån pata negra ger.
Munkänslan är slående elegant och finstämd. Redan från start är det långt o slankt, förvånande finessrik.
Vågor av torkade jordgubbar, viol, fermenterad vitlök, bränd sparris, torkad körsbär o små nyanser av stjälkar, ett bra koncentrerat vin med stor finess och lång o kryddig svans.
Kanske ett av de bästa bang for the buck på länge för sina fjuttiga 399;-