François Chidaine 2003

Precis söder över floden - blickar vi återigen till mysiga Montlouis. Francois jobbar som tidigare nämnt efter den biodynamiska andan och sköter alla sina gårdar efter den naturens gång. Vingårdsläget Clos du Breuil
är en 3Ha stor lott med rankor mellan 30 till 90 år, 2003 skördade man strax under 35hl/ha. Jordmånen består här utav lera blandat med grov, kalk och flintastens-berikad jord.
Jäsning sker på 600liters fat, därefter låter man jästfällningen och skal ligga kvar i ytterligare 11månader, innan buteljering som vanligt är ofiltrerad.

Detta är tredje året i rad jag testar 03an som idag bjussar på en öppen och livlig nos, massvis med typisk Montlouis mineral och generöst med djupa drag av apelsinkaramell, rostad halm och vit krossad sten.
I munnen går vinet först in överraskande friskt och brett. Rikliga vågor av årgångens typiska varma frukt går i vågor på tungan, krusbär, kiwi och lite bitskt mandarinzest. Det här är fortfarande aningens förbluffande ungt, då vi ännu hittar en shysst syra och markerande vass mineral o inslag av stenfrukt - detta lovar om en fortsatt bra framtid!

Ibland är det svårt att inte älska, små - bra - hantverk, även en halvdålig årgång

Lite mer sött

Ludovic Chanson, strax söder om Vouvray, i den lite mindre kända Montlouis, arbetar utifrån den biodynamiska läran med sina 6Ha. I vanliga ordning är det Chenin vi har i glaset och just 2011 gav en mycket lågt skördeuttag för Ludovic. Safran är hans sötaste variant och buteljeras oftast aldrig över 600flaskor...
Doften är direkt frisk, dock otroligt knuten, men vi hittar ändå en heldel skumbanan och vit blomster. Doften får mig inte direkt att instinktivt tänka, varken loire eller chenin. Men tar vi vinet direkt på tungan så ändrar jag mig direkt. Direkt på spetsen är det som att bli matad med generös Chenin, tydligt kryddig profil, följt av vågor av rikligfrukt, apelsincurd, honung och limezest. Det känns tydligt längsmed vinets hela karaktär hur han låtit skalen laka kvar under uppfostringen, vilket resulterat i ett förhållandevis riklig upplevelse. Det är självklart ett otroligt ungt vin vi pratar om och inte världens komplexaste upplevelse, men det är ändå en god bit påvägen, och detta är absolut värt mödan att glömma bort flaskorna på ett långt tag för att återuppta vid mognare tillfälle

En annan slumpmässig upptäckt på jobbet var en Nyzeeländsk upptäckt, en bortglömd flaska i källaren, yes vad ska man förvänta sig om en ädelrötad riesling kan man tänka?
jo i glaset har vi ett helt genombrunt vin, med stor oxiderad doft med bräntsocker o dadlar.
i munnen är det tydligt ett överkört vin med brutal oxidation, men på nått vid är det ändå en viss syra bak i gommen som håller liv i den brutala sötman....mer kuriosa än bra...

Bild bomb

För er som följer mig, känner ni säkert redan till att jag körde en avsmakningsmeny tillsammans med importören för en ny-förälskelse, för mig, Frédéric Savarts Champagne!

Hade dock ingen tid till att föra anteckningar mer än min egna upplevelse-bank i huvudet.

Savart instegsvin L'accomplie la en riklig grund, fantastisk hög nivå på hans instegsmodul, lätt ekig proppad med exotisk frukt och seriös struktur och ryggrad.

Savart Rosé är ett seriöst stycke rosé även om den visserligen ingiver direkt drinkability är det ändå märkvärt mer fetma och ek som spelar in, tillsammans med den förbluffande inbjudande fruktbomben av skogshallon.

Rosén på Magnum (endast 258 flaskor producerat) är friskare med rikligare syra.

Vi stiger in på årgångsvinerna och Millésime 2006 har redan börjat öppna upp sig och är förbluffande bred jämfört med den flaska jag hade för ett halvår sedan.

Millésime 2008 - nu stiger vi in på större mark.
Direkt attack på nosen med enorm koncentration, denna flaska var dock otroligt ung och svår att ha med o göra, gick bättre till maten dock. Detta är ett stort vin, som är värt att spara på även om det är otroligt svårt att hålla tassarna borta!

Calliope 2006 var en av kvällens överraskningar för min del, då den precis har börjat visat på sin äkta profil, då den nu precis börjar öppna upp sig, den flaskan jag drack för ett halvår sedan var då helt knuten. Idag är det större med bördig, angenäm ek otrolig elegans tillsammans med en av de mest koncentrerade vinerna för kvällen.

Huvudnumret på ett självklart sätt skulle ändå bli en av de 20 flaskor Dame de Coeur på Magnum.
Även fast det både är år 2007 och den bara legat drygt 6mån efter deg var den lyckligtvis otroligt uttrycksfull, samtidigt som den var pur ung. Jag hade direkt och hela vägen igenom Selosse-vibbar med den sköna oxidationen o de rikliga rostade ek-tonerna allt så otroligt snyggt packat - egentligen allt man önskar av en skumpa, fräschör, tyngt, kraft o mineralité med stor personlighet - tog mig med storm!

Sen kände jag mig tvungen till att bjuda på en personlig favorit till anklevern, ingen överraskning att det skulle bli mogen Chenin - Vi pratar naturligtvis Foreau, men här hans Réserve Moelleux som endast görs exceptionella årgångar 1989 skulle visa sig vara gyllene av oxidation med en bombastiskt förförisk näsa men ett otroligt ungt vin i gommen, flytande guld med anklevern...

Kvällen blev inte sämre av en Grande Dame Rosé 1988 som 'städ-vin' heller, perfekt mogen, skön elegant i storhus-stil

Sött från Clos Naudin

Tänkte dra min sista 95a från favorit bonden Foreau, vid detta tillfälle som jag precis kommit över en 96a - så varför inte testa mot varran tänkte jag?

Philippe Foreau Moelleux 1995
Bjuder direkt in på ett öppet vis, en kylig och frisk bris av kryddiga skaldjur på nosen.
Vinet går in och det är förvånande oxidativt redan i öppningen av munhålan.
Jag finner dock noll antydan till botrytism. Ju längre vinet går ju tydligare blir det att det fortfarande är livligt och frukten öppnar sakta men säkert upp sin famn där det bjussas på massor av friska sommarbär.

Philippe Foreau Moelleux 1996
Är till skillnad från sitt äldre systervin otroligt bombastisk i härlig och á typisk Foreau-stil med otroligt bred botrytism på nosen som ackompanjeras med bakad persikopaj och varma mandlar.
Vinet bjuder på en bra bredd redan från start och det är direkt anmärkningsvärt elegant i sin framtoning jämfört med den mer oxidativa 95an.
96an bär på en nästan överväldigande koncentration som 95an inte ens kommer i närheten utav, detta följer vinet långt in och håller i otroligt bra, och med mer luft blir det en explosion av frukt o syra i gommen där citrontarte, lemoncurd och passioncoulis kommer närmast till hands - Det är framförallt den ökande syran i vinet, kontra den otroligt koncentrerade frukten, som gör detta till ett vin som verkligen växer på en, en sån lång lång men samtidigt otroligt förfinad slank och njutningsbar profil gör detta till en drömmande perfekt flaska från favorit odlaren där verkligen varje komponent utav ett ungt-sött-vin är precis där man önskar det, vilken njutning!
Och ack så mycket 95an kom i skymundan - hade jag inte trott på förhand..

2011 Huet vs Clos Naudin

Här tänkte jag fokusera på den senaste årgången som nyligen buteljerades (november-december 2012)
Jag var personligen nere vid skördetid i Vouvray 2011 och hann fråga ut Philippe Foreau-personligen lite om vad han tyckte om skörden - som precis var på gång. Han tyckte allt funkat bra under mognaden av frukten och den potentiella alkoholen såg lovande hög ut.
Det skulle sen visa sig att han lyckades så pass bra att han själv prata om 1990-nivå (som är den bästa årgången för Philippe´s karriär)
Philippe prata om att eventuellt producera sina samtliga viner, inklusive den mycket exklusiva
Goutte d'or som man tidigare endast producerat de allra bästa årgångarna - 1947, 1990 och nu också 2011. Detta är sjukt spännande för det betyder att det troligtvis äntligen kommer finnas en chans för mig att få pröva denna extremt svårtåtkomliga rariteten, när nu han bestämmer att buteljera vinet...
hur-som-helst ska vi nu börja med att pröva två halvtorra från årgången - jag har idag valt att ta fram mina två favoritproducenter från favorit distriktet.
Vi börjar med
Domaine Huet Le Mont demi-sec 2011
Le mont har en direkt bombastisk nos i bra koncentrerad stil, fylld med ursprungstypiska steniga inslag och tydligt aromatisk ylle. Vinet ger ett väldigt tydligt intryck av ungdom eller att det är relativt ny buteljerat - då alla komponenter far och flyger åt alla håll o kanter.
Det är dock ett aromatiskt vin med bra bredd o toner av smörbakad kvitten, honung, mandelbiskvi, och karamelliserade päron som sjunger på ett vis som bara en viss Huet kan göra.
Bak i gommen får man en korg fylld med kryddor.
Ska man klaga så är vell kanske Le Mont en av de mindre mineral-rika vingårdar, det här är idag alldeles för ungt för att ge någon större njutning men ooh dethär har så otroligt mycket att ge, kommer bli magisk om 20år!

Domaine Clos Naudin demi-sec 2011
Philippe gör som bekant aldrig vingårds-betecknade viner, han tar som alltid sina tre lägen och gör, oftast, stordåd med finess. Och det är precis vad vi finner direkt på nosen det här är inte lika grovt, det är mer som att dofta på en vacker symphony, autolytiska toner som vi troligtvis får då vinet är o-filtrerat. Ung men finessrik doft med tydlig dominans av persikopaj.
Vinet går direkt redan från öppnande, in slankt i gommen. Det är inte första gången Philippe imponerar på mig med ett så förbluffande slankt och elegant vin - utan att vara opersonligt - nej det har ändå sin personliga prägel med bra koncentration. Men jag blir inte klok på gubben! hur gör han dessa finessrika vinet utan malolaktisk-jäsning utan att ha en brutal syra redan från start?
Detta är en ljuvlig sång om hantverk, finess-rikedom och en perfekt fingertopp-känsla för att få ned den där speciella terroiren med riklig mineralité av ostronskal, torkad banan och vit sten o även en viss bio känsla jag sällan får fram men det påminner skarpt om en avslagen Vouette & Sorbée på något vis...

Cédric Bouchard

Frédéric Savart Bulle de rosé Deg September2012

3844 flaskor producerat.

Går direkt till attack på nosen, blommar upp som en mustig fruktbomb. Attacken i munnen är kvick i anmärkningsvärt ung stil. 

Bra, rund, lätt smörigt frukt-spektra med hallon och skogsbär. Med värme växer vinet och ger en stor smörad sensation. Vinet håller i bra längst med ut och ned i strupen med rikliga band av vit mineralité. Då vi tog denna blint förstår jag inte att jag hade så svårt att gissa på Savart trots att jag kände igen stilen ganska tydligt - I vilket fall är det skönt att ännu en gång få svar på min ny förälskelse med Savarts viner, satan så bra viner han gör!

Vi gick sedan direkt på kvällens tema > Min absoluta favorit odlare som jag håller högst av alla <

Cédric Bouchard Inflorescence Lieu-dit Côte de Béchalin 2005 Deg April2012

0,74Ha med ca 2000 flaskor buteljerade.

Ljus aningen transparent färg (anmärkningsvärt den ljusaste Bouchard jag nånsin sätt)

Nosen är direkt spritsig och bångstyrig, svårt att få bukt på vinet. Underkvällen låter jag ett glas stå flera timmar för att se om det händer något - vilket tyvärr inte gav något vidare gensvar.

I gommen är besvikelsen inte lika påtaglig här är det väldigt tydligt att det är en Bouchard vi har i glaset.

Här bjussas det direkt på tydlig och stor blommstrig krämighet i en väldigt speciell frisk stil.

Vågor av honung frisk blomster följt av en aningen brutal och hård mineral profil utav grovt krossad sten. Vinet bär rakt igenom nästan helt utan frukt bara en extrem skarp mineralig upplevelse raktigenom.

Men frågan vi stället oss om detta inte är en smyg-defekt flaska - då Bouchard aldrig riktigt brukar visa upp denna stil?

Cédric Bouchard Roses de Jeanne Lieu-dit La Bolorée 2006 Deg April2010

0,21Ha med ca 650 flaskor producerat. 

Jag har tidigare testat på annorlunda druvor och cuvéer i Champagne men det är faktiskt min första gång jag dricker en 100% ren Pinot Blanc-skumpa därför är det extra kul att det just är en Bouchard vi har i glaset!

Färgen har nästan redan fått en antydan till mognad med lätt gyllene drag.

Direkt efter öppnande är doften otroligt knuten och svår i en tydligt metallisk-stil.

Under kvällens gång är detta för mig kanske det vinet som öppnar upp sig mest angenämt utav alla.

Bouchards Pinot blanc är en otroligt raffinerade skapelse med sjukligt koncentrerad frukt-fauna av päronchips och havtorn. Dethär är riktigt stort och runt, skulle jag gissat blint hade jag varit helt säker på att jag haft ett vin som mognat på fat - då denna bjussar på så rikliga toner av rostade mandlar, macadamianötter och smörslungade päron. Mineralen är otroligt seriöst fokuserad i en lång lång och elegant stil med krossad krita, havssalt - nästan som en kall havsbris. Bolorée 2006 visar på en förbluffande söt och riklig frukt för att vara helt utan dosagé och är idag mycket uttrycksfull men fortfarande sjukligt ung, detta är stort och har en lång tid att ge framöver!

Cédric Bouchard Roses de Jeanne Lieu-dit Les Ursules 2008 Deg Juli2010

0,905Ha med ca 3600 flaskor producerat.

Har direkt vid öppnandet en stor o komplex, autolytisk nos fylld med koncentrerade toner av äpplen, mango och aprikos.

Stor, riklig med maffig fruktkoncentration som reflekterar denna fantastiska årgång ypperligt.
Jag har så svårt att beskriva vinet med ord men lite av den maffiga frukten jag finner är bla; 
röd bakad rabarber, röda äpplen, torkade havtorn & tranbär.
Syran är stram och svår nästan så stor att det som kommer närmast till hands är den extrema profilen hoss en calamansi frukt.

Mineralitén denna skapelse bjuder på är utöver det vanliga i en väldigt mörk men sjukligt njutbar och elegant profil, kanske är det granit som känns närmast till hands, även om det är en sån otrolig förfining att det är så briljant som en kristall - det är så otroligt svårt att sätta ord på denna skapelse...

Detta är ett stort och väldigt personligt vin, elegans i sitt yppersta - Vilken skönhet detta är !

Även om det var väldigt svårt vin att föra ned i anteckningar kan jag utan tvekan säga att detta är överlägset inte bara den bästa bio-skumpan jag testat, det är troligtvis också den som gjort störst känslomässiga intryck på mig, tillsammans med hans rosé (Creux d'enfer)...wow

Cédric Bouchard Roses de Jeanne Lieu-dit Les Ursules 2009 Deg Juli2011

0,972Ha med ca 2800 flaskor producerat.

Anmärkningsvärt mörk färg i rosa stil.

Det här är troligtvis det vinet som var enklast att komma runt direkt tillsammans med Savart rosén såklart. 

Vem kan inte älska den stora o mjuka doften av nybakad fruktpaj med syrlig fyllning - det är precis vad man får när man sticker ned nosen. 

Det är spännande att det är två helt olika stilar trots att det är likadant vin och rankor. men att den aningen varmare årgången 2009 ger en så bombastisk frukt-hölje. 

Detta är ren och skär njutning med riklig frukt-profil med vågor av äppelpaj, åkerbär, blåbär, syltade körsbär, jordgubbskompott och tuttifrutti. Dock är det inte alls lika anmärkningsvärt koncentrerad som 2008an bjuder på. 2009an är en mer typisk o-svavlad skumpa som alltid blir stora o ger njutning väldigt tidigt i sina liv - troligtvis lär denna inte alls leva lika länge som den fantastiska 08an kommer göra.

Henriot 1996

Henriot Millésime Rosé 1996

Jag skippar övrigt babbel och går här direkt på mina anteckningar.

Färgen är moget kopparfärgad.
Nosen är helt öppen, fylld med tydligt mogna drag av varm krita, källare, bokna äpplen, bakad rabarber och svampstuvning.

Vinet går in med nästan hel kropp, på ett moget och mycket rikligt vis. Toner av tranbär, bakad äppelpaj allt omslutet av en mycket dominerande 'svampighet'.
Detta bär sig med nöd och näppe upp av årgångens typiska syra som här är väldigt liten, nästan helt integrerad. Men det är dendär pyttelilla fräschören som gör att det ändå är njutbart, då frukten i övrigt nästan känns så mogen att vinet precis börjar dala ned från sin höjd.
Avslutningsvis bjuder det mörka och mogna vinet på en viskning om att det just är en Henriot, den typiska husstilen av krit-berikad-källare och stram mineral som är så typiskt för detta hus

Bellivière VV 2004

Vi ska återigen dra korken från en fantastisk flaska, hantverk, signerat Eric Nicolas.
När vi pratar hans Vieilles Vignes eparses är det således hans äldsta rankor från tre olika lägen. vi pratar således rankor med en ålder mellan 50 - 80år.
2004 höll man ett skördeuttag på låga 25hl/ha. Och det är precis vad vi har i glaset, ett solklart resultat av denna rikliga och strama årgång! Färgen är redan gul-gyllene. Jag drar korken och rummet fylls av rostade fat och massvis med jästsvampar.
Tar vi nosen djupt ned i glaset är det som alltid med Erics-viner; otroligt potenta, nästan maskulina, som alltid en otroligt seriös stil, precis som jag sa är det rakt igenom som att ta ned näsan i vingården allt är så himla rikligt uttrycksfullt med ett otroligt rena ursprungsuttryck. vita blommor, krossat grus och honungstarte allt i en otroligt autolytisk karaktär.
Vinet flyter på bra och är anmärkningsvärt ungt, starmt och otroligt årgångstypiskt i profilen med årgångens syra som dansar likt en ung flicka längst med den gröna sommarängen.  Vågor följer av rostade mandlar, grapezest, apelsincurd som går i stora saftiga drag allt så väl-packat med den markerade syran och ek som precis börjat integreras.
Finishen är lång otroligt mineralisk, VV 2004 är i dagsläget otroligt knutet men har ändå så pass mycket att bjuda på. För den tålmodige kommer stortdåd att ske för den som kan hålla sina flaskor minst 10år - gärna tjugo.
Ännu en gång har den enslige odlaren Eric gjort ett stort intryck på mig. Stan så bra viner han gör!

Domaine Binet-Jacquet

Martin presenterade i onsdags sin senaste låda - vi befinner oss alltså i Languedoc, en region som tydligt för in mig till amatör då jag, stort sett, dricker ytterst lite röda från södra Frankrike.  Mer info om producenten finns att läsa på hans hemsida .
Således går jag direkt på mina provningsanteckningar om de tre vinerna vi finner denna gång.

Instegsvinet (2011) är det ända som aldrig kommer i kontakt med ek.
Här är det en direkt stor och uttrycksfull nos proppad med saftiga smultron och blåbärspuré som fullkomligt exploderar från glaset. Vinet är slankt, väldigt kryddigt och håller i förbluffande bra, det är framför allt det saltiga och rikliga långa finishen, packad med bär och stenig mineral som får mig att bli mycket imponerad, detta är givetvis helt utan tanninstruktur, det är ett otroligt drick vänligt vin redan från start, men riktigt potent!

Réserve 2010
Har o andra sidan en mycket mer stängd profil. I gommen är det dock en annan historia här är det verkligen större, aningen komplexa toner från fatningen, som är riktigt snygg. Tanninerna känns bak i gommen och är självklart bitande unga. Där föregående vinet var en fruktbomb är réserve tydligt mer terroir uttryck. Det är stora uttrycksfulla jordmånstoner, proppat med otroligt frisk mineral där grus och skiffer dominerar. Detta är ett riktigt bra vin, som för dagen är aningen för ungt men som jag med glädje kommer följa utvecklingen på.

Grande Réserve 2010
Är idag helt stängd. Med lång tid i glaset händer det saker, men det är ett solklart barnarov.
Här är det återigen mer av precis allt, bra och riklig bredd med uttrycksfulla drag av tonka, vinbär och torkade körbär. Detta blir med tiden stort och långt, med angenämt kryddiga inslag, allt väl-packat i en snygg syra - stan vad jag gillade detta men ack så ungt!