Jag öppndade själv med första Flighten där jag bjöd på ett odlartema med Chardonnay från 2009.
Cédric Bouchard Roses de Jeanne la Haute Lemblé 2009
Deg 2013/04
Super tight och otroligt floradisk och vass nos men nyanser av omogna vinbär.
vinet fyllet ut gommen med ganska bra bredd, frukten är primärt ganska söt, vilket är vanligt förekommande hoss Cédricsskumpor.
Vinet är störande ungt men har en väldigt bra ihållande stålig o hård mineral fräschör som lättar upp gommen väldigt friskt. vågor av varm fruktpaj med passion o apelsin är tydligast tillsammans med den friska men ändå lätt rökiga mineralen.
Texturen sitter redan där den bör vara med sin lätta o krämiga mousse, syran är självklart väldigt tydlig men inte helt omöjlig.
i övrigt är det svårt att bedömma vinet mer då det är alldeles för ungt o stängt
Frédéric Savart La dame de coeur 2009
Deg 2013/11
Det mest tidskrävande vinet av de första tre i glaset, men sen blommar en bestämt ung men mysig Savart-doft upp av smält smör & krossad krita.
Faten är det som initialt stör attacken i gommen, då de ännu flyter lite lät uppe på det hela.
Sen är det inte mycket annat än att njuta av ett oförlöst vin, när det är som bäst, en ren njutning med vågor av vit persika, krispiga krusbär, vita vinbär och krossad krita.
bak i gommen kommer sen de mjuka faten tillbaks som en kyssa av vaniljparfym.
Ulysse Collin Les Roises 2009
Deg 2013/03
Anmärkningsvärt redan lätt oxidativ o redan uttrycksfullt komplex nos.
Vinet går in med riktigt bra tryck direkt, frukten är stor o svulstig, koncentrerade toner av torkad mandarin, rostade nötter, sultan russin och en lång o fin kropp av exotisk frukt.
Eftersom frukten upplevs så koncentrerad, blir även så upplevelsen mot slutet, bak i gommen helt bentorr o samtidigt väldigt hård o stram med ilande mineral. Detta är en av Olivier´s absolut bästa viner, vilken kraft o vilken koncentration han bjuder på!
Nästa flight blev också två kända odlare..
David Léclapart L'Artiste 2005
Attacken i gommen är direkt mjuk o bjuder på mandelkakor, mandarin karameller och allt smeker runt o fint utan några vassa kanter. Vi har absolut ett vin som börjar närma sig ett vidöppet tillstånd.
l'artiste 05 är ett vin som bjuder på en riklig upplevelse i fin harmoni med mjuk o varm frukt tillsammans med diskret nötighet. Men för mig är det inget vidare stort vin, eller för den delen som lämnar något vidare avtryck.
Cédric Bouchard Roses de Jeanne Les Ursules 2006
Deg 2009/04
Bombastiskt stor o komplex nos, en helt vidöppen skapelse som bjussar på kyliga kalk nyanser, samtidigt som nosen har tydligt oxiderade o nötiga drag (trots att vinet aldrig sätt skymten av ek!)
Vinet går direkt in stort och rikligt med en generös kostym av exotisk frukt, men med väldigt stor balans o finess. Omfånget är komplext med en mjuk o rund våg av krossad kalk, bränt smör och multna bär i en otroligt finessrik harmoni. som sen går ut i en mjuk o krämig svartvinbärssyra som idag är så perfekt integrerad, att man inte kan bli annat än förälskad utav denna uttrycksfulla pinot-skapelse!
Därefter fick vi en sista flight om två kraftigare skumpor..
Boizel Joyau de France 1996
lite oxidativ och väldigt nötig nos i halvöppen stil.
Bra kraft redan från start med rostade mandlar, en heldel kryddor o bakade äpplen.
överlag är vinet väldigt öppet. Men eftersom ja upplevde syran perfekt integrerad hade jag aldrig gissat på en 96a. Allt finns på sin plats här i relativt nötig o fint avstämd stil men för mig är det inget vin som imponerar särskilt på mig, jag vill ha mer personlighet än så för att gå igång.
Egly-Ouriet Vieille Vigne Les Crayéres
Deg 2010/10
Egly, som oftast står för kraftpaketen när man tar med dem i provningar, är idag inget undantag. Direkt på nosen är det den brudust kraftigaste vinet, vi har väldigt mycket källar-toner på nosen.
I munnen går vinet in kraftigt, med riktigt bra koncentration, choklad i massvis o bokna äpplen, följes åt i en både relativt söt o bra syra driven pinot-stil. Vinet är väldigt generöst o fyller ut bra men är ännu ganska ungt och det finns många komponenter som skulle må bättre att få sätta sig bättre med ett pars år vilan.
Men annars är det en jäkla kraftig och bra skumpa som verkligen förtjänar en bra matbit till.
Kvällen avslutades sedan med en mastodont-pinot-duell...
Jacquesson lieu dit Vauzelle Terme 2004
Deg 2013/02
Inledningsvis väldigt knuten i stilen raktigenom.
vinet går in förvånansvärt silkeslent, inte vad jag är van hos producenten då det är otroligt elegant o nästan förvånande klassiskt i sin stil.
Men ge vinet tid, vilket det förtjänar, så får man upp en väldigt kryddigt o framförallt örtig fauna, och toner av smält smör som breder ut sig väldigt aristokratiskt i gommen, tillsammans med, för mig, kvällens mest krämiga o fina mousse.
Sen tycker jag inte man får ut mycket mer utav vinet, det är utan tvekan ett av de absolut yngsta vinerna för kvällen som förtjänar att få ligga, väldigt länge känns de som. Men dethär kommer absolut bli ett stort vin, men det känns som vi behöver ligga på den minst 10år..
Jacques Selosse lieu dit La cote Faron
Deg 2013/03
För mig, kvällens BOMB!
med nästan sjukligt explosiv nos, man behöver inte ens sticka ned nosen i glaset för att känna den tydligt Selosse-parfymerade doften av oxiderade fat o massvis med nötter.
Ett stort bord med alla former av de små söta franska smörpajer o tarte dukas upp framför en.
De vidunderliga lager på lager utav frukt som går emot en är helt ofattbara, allt i otroligt komplexa o hårda drag mot gommen, jag vet inte vad jag ska säga efter att ha tagit mina första sippar. Jag tror banne mig jag aldrig druckit ett skumpa med sån perfektion i attack, kropp, avslut, koncentration, perfektsyra, men framförallt hela attacken med all den frukt, som man någonsin kan önska sig, jag kan inte känna en ända komponent som saknas... mer än att upplevelsen ännu är ung, men som förståeligt otroligt expressiv i allt.
Och så till sist den otroliga både vällusten o kraften som sitter kvar i finishen som fullständigt sjunger ut en lång melodi om varför Selosse är Selosse...fan vilket vin!
